Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

70-talshus under luppen

Vanligt med fuktskador i hus från 70-talet.

SKÅNE TRANÅS. Dessvärre gäller det även konstruktionen: betongplatta på mark och en stomme av träreglar som vilar på oskyddade syllar av impregnerat trä.
– Det här är en riskkonstruktion, konstaterar Per Håkansson, besiktningskonsult och Sydsvenskans husexpert, vänd mot husspekulanten Mikael Matsson.
Överlåtelsebesiktningen är över. Innan Mikael Matsson skriver under avtalet vill han ta reda på så mycket som möjligt om husets nuvarande skick. Som erfaren murare är han medveten om att konstruktionen har brister. Och att många jämngamla hus har stora fuktproblem.
Men vi backar bandet. En fuktfläck på golvet i hallen, stor som en gammaldags lp-skiva, har fångat Per Håkanssons intresse. Han lyfter på heltäckningsmattan och kör ned moraknivens spets i spånskivan.
Han testar på ett par olika ställen och säger lugnande:
– Förmodligen vatten från skohyllan. Det kommer att torka upp av sig själv.
Den röda tegelvillan är byggd i mitten av 70-talet, en tid som präglades av oljekris, ekonomisk stagnation och arbetslöshet. Men också av miljonprogram och en boom inom småhusbyggandet.
Nya underhållsfria material och byggtekniska lösningar lanserades. Bland fyrtiotalister och grönavågare växte drömmen om ett naturnära boende fram. Inflation, ränteavdrag och statliga lån gjorde drömmen till verklighet för många.
Oljekrisen ledde till en utbyggnad av kärnkraften. De nya husen skulle värmas med direktverkande el, och för att undvika skenande driftskostnader ställdes högre krav på villornas isolering. Husen fick mindre fönster och energiglaskassetter.
Per Håkansson tittar på vardagsrumsfönstrens datummärkning. Han konstaterar att originalkassetterna från 1974 sitter kvar.
– Den tekniska livslängden för energi­glas är cirka tjugo år. Imma mellan rutorna är ett tecken på att glasen är otäta, och isoleringsvärdet detsamma som för ett vanligt kopplat tvåglasfönster. När du byter behöver du bara ersätta själva kassetten, du behåller med andra ord både ram och karm.
I sovrummet på bottenvåningen löper smala sprickor vertikalt längs väggen. De är resultatet av en sträng vinter och inget att oroa sig för förklarar Per Håkansson:
– Den torra luften har fått träkonstruktionen att röra på sig och spånskivorna på väggarna att krympa något.
Delar av badrumsrenoveringen (2009) är inte fackmässigt utförd, konstaterar Per Håkansson. Bland annat har tätskiktet dragits ned över golvbrunnens klämring. Så får det inte se ut, konstaterar han och gör en anteckning i protokollet.
Under vasken hittar han nästa anmärkning. Vattenledningar och avlopp kommer upp genom golvet. Enligt branschreglerna från 2007 är det bara golvbrunnen och avloppet från toan som får bryta tätskiktet på golvet, övriga avlopp och ledningar ska ledas genom vägg.
Nya normer för våtrum kommer titt som tätt. Enligt Per Håkansson är det vanligt att hantverkarna inte hänger med i svängarna.
Han efterlyser ett kvalitetsdokument från den entreprenör som gjort badrumsrenoveringen.
På ovanvåningen – inredd efter typiskt 70-talsideal med ett stort allrum och utrymme för en generös soffgrupp med tillhörande färg-tv – konstaterar Per Håkansson att de öppningsbara fönstren saknar energiglas.
Han försvinner in i klädkammaren och in i det trånga stödbensutrymmet. Ett oisolerat ventilationsrör fångar hans uppmärksamhet. Resultat: när luften i röret kyls ner minskar självdraget och ventilationen från bland annat badrum och tvättstuga försämras avsevärt.
Det har blivit dags att inspektera tak, fasad och marken närmast huset. Underhållet är eftersatt. Det fattas stuprör på flera ställen, flera takpannor är borta och det saknas plåtar till vindskivorna. Risken för fuktskador är stor.
I övrigt noterar Per Håkansson slitage och angrepp på huset som är typiska för de olika väderstrecken.
I norr: Ett tjockt lager mossa täcker takpannorna.
Risk: Mossan binder fukt vilket ökar risken för frostsprängning.
Förslag på åtgärd: Tvätta och borsta bort mossan.
I väster: Hårt slitage på fasadens målade trädetaljer. Vindskiveplåt saknas.
Risk: Träet spricker och suger åt sig fukt. Rötangrepp förekommer.
Förslag på åtgärd: Byt ut skadade brädor och ta hand om det löpande underhållet.
I söder: Sättningssprickor i fasaden. Rabatter som sluttar in mot väggen, höga växter nära fasaden.
Risk: Ökad fuktbelastning på grund, fasad samt ytterväggssyllen.
Förslag på åtgärd: Ta bort växterna och skapa fall bort från huset.
I öster: Höga björkar tätt inpå huset ökar luftfuktigheten.
Risk: Färgsläpp och rötskador på fönster, dörrar och gavelpanel.
Förslag på åtgärd: Skrapa bort kvarvarande färg, låt träet torka och måla därefter om.
När besiktningen är klar har Per Håkansson en lång lista av anmärkningar och åtgärdspunkter. Men, poängterar han, många av fynden är sådana som man kan förvänta sig i ett 70-talshus.
– Vi vet att många hus blir fuktskadade på grund av konstruktionen. Missarna i det nyrenoverade badrummet och det eftersatta underhållet utvändigt är däremot brister som hade kunnat undvikas.

Per Håkanssons omdöme om huset

Klart eftersatt underhåll och felaktigt utförda renoveringar av bl a badrum drar ner betyget. Konstruktionen, dvs platta på mark och impregnerade träsyllar som vilar direkt mot den kalla och fuktiga betongen, har allvarliga brister. Just det här huset har ännu så länge inga uppenbara tecken på fuktskador.
Hur rädd ska man vara för fukt i ett 70-talshus?
– Jag bor själv i ett hus från 70-talet, och har hittills inte haft några problem. Men man ska vara medveten om att det är jättevanligt med fuktskador i hus från den här tiden. Den speciella fuktlukten kommer av att det impregnerade träet som användes i golv och väggstommar – och som man felaktigt trodde skulle stå emot all väta – ruttnar.
Alla skador går att åtgärda, men det kan kräva omfattande arbete och bli dyrt. Kostnaden för att byta syll ligger på mellan 1 000–1 200 kronor per meter.
Det besiktigade huset:
Byggår: 1975
Kvadratmeter: 172 kvm fördelade på 1,5 plan
Uppvärmning: Vattenburen värme från elpanna
Ventilation: Mekanisk frånluft, tilluft från genom vädring
Grund: Betongplatta på mark
Stomme: Trä
Bjälklag: Träbjälklag
Tak: Takstolar av trä och takbeklädnad av betongtakpannor
Ombyggt/renoverat: Nytt kök samt badrum renoverat 2009

Friskt vågat – men hur mycket vunnet?

Byggandet under 70-talet präglades av miljonprogram och en kraftig ökning av småhusbyggandet. Omkring två tredjedelar av nyproduktionen utgjordes av mindre villor, par- eller kedjehus på minimala tomter.
Fastighetsbolag köpte upp åkermark, byggde och sålde till kunder som gynnades av inflationen, statliga lån och ränteavdrag.
Den stora efterfrågan på hus gjorde att ytterst lite uppmärksamhet ägnades åt utemiljön. Till en början var de flesta nöjda med planeringen av de nya villaområdena: stora kvarter med likartade villor på identiska tomter. Efter hand började dock husköparna att ställa krav på byggherrarna, folk ville bort från monotonin och mot slutet av decenniet fick man gehör för sina önskemål.
Villaarkitekturen kännetecknades av ökad variation. Nya och gamla fasadmaterial blandades både vågat och friskt. Träpartier i laserad råspont kombinerades med tegel, som avslutades i nivå med fönstrens under- eller ovankant.
Som kontrast till de massproducerade miljonprogramsvillorna lanserades mot slutet av årtiondet en ny hustyp: enplanshus med källare och betydligt mer diskreta och ofta valmade tak, alltså tak som har fall även åt husets kortsidor. Typiskt för de bungalowinspirerade husen var de mörka betongtakpannorna, det hårt brända fasadteglet och de småspröjsade fönstren.
En annan ny hustyp under 70-talet var parhusen, som hade en hel del likheter med de massproducerade typvillorna.
Storleken på en vanlig villa ökade under 70-talet från 110 kvadratmeter till 130. Den stora ovanvåningen rymde tre sovrum, ett stort allrum och bad, medan bottenvåningen hade plats för kök med matplats, vardagsrum, ett sovrum samt tvättstuga och stor klädkammare.
I hus med källare var det inte ovanligt att gillestugan kompletterades med en bastu.
En förändring som speglade den allmänna tidsandan var att finrummet på 70-talet ersattes av allrummet.

Många hus är fuktskadade Risk för fukt

Många fuktskadade hus byggdes under 70-talet. Första tecknet är lukten som sitter kvar i kläderna långt efter det att man lämnat huset.
God ventilation är ett sätt att stå ut men är ingen lösning. Det går att åtgärda fukt i grund och väggar, men det kräver omfattande ingrepp och riskerar att bli dyrt.
# Fuktskadade syllar.
# Fukt i de uppreglade golven och isoleringen.
# Fuktskador i gillestuga.
# Tidigare artiklar från Husköparskolan finns på sydsvenskan.se/bostad

Hus från 1970-talet

# Positivt: Den typiska 70-talsvillan hade en funktionell planlösning, inte minst för familjer

# Negativt: Konstruktionen, grund och väggstomme, suger åt sig fukt. Det gäller även de uppreglade trägolven. Många 70-tals hus hade gillestuga i källaren. Ytterväggarna kläddes ofta med organsikt material på insidan, vilket blev en källa till fukt och mögel.

Gå till toppen