Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Formgivare vårdar historien

Namnet på ateljén i Skäret hemlighåller inte på något sätt vilket material som är smältdegeln i Katarina Gills konstnärskap:

”Glaset är utmanande och säger tydligt ifrån under arbetets gång”, säger hon.

Katarina Gill.Bild: Foto: Ingemar D Kristiansen
1987 behöver glaskonstnären Ralph Bergholtz hjälp. Han har fått in, som det ska visa sig, sitt sista beställningsarbete i livet: åtta glasmålningar till Televerket i Haninge. Han känner att han inte kommer att klara det själv. 88-årige Bergholtz ber sin ex-fru Randi Fisher och hennes dotter, Katarina Gill, att färdigställa verket tillsammans med honom.
Så blir det. Men trion hinner aldrig klart. I februari 1988 dör Ralph Bergholtz.
– Då Ralph dog kändes det naturligt att förvalta Glasverkstan, berättar Katarina Gill.
Sagt och gjort. Katarina Gill säger upp sig från sitt jobb som grafisk formgivare på förlaget Bra böcker i Höganäs, färdigställer glasmålningarna tillsammans med sin mor och tar snart över Glasverkstan. I påsk ställer hon ut på sin fjortonde konstrunda.
– Det har självklart blivit en viktig del av mitt liv. Det är en förmån att få arbeta med ett så vackert material, i en inarbetad verkstad som rymmer en så spännande historia.
Den nordskånska förmiddagssolen lyser upp ateljéns ena rum genom ett enormt fönster. I det andra rummet dominerar ett flera meter långt ljusbord. Det är specialbyggt för att kunna montera kyrkfönster på, något flera anställda jobbade med under Glasverkstans storhetstid på 60-talet. Idag speglas solljuset i en gnistrande galax av färgat glas som ligger på bordet. Vissa bitar har redan bränts samman till stjärnor eller fåglar. Andra ska målas, brännas och slutligen infattas i en ram av bly.
– Glasmåleri innebär faktiskt att man kan måla direkt på glaset med en emalj som man smälter in. Men det kan också vara att måla med glaset, som i ett pussel. När de ska sättas samman följer man bara den ursprungliga blyteckningen, som är glasmålningens konstnärliga stomme.
Efter att glasbitarna bränts samman i 700-gradig hetta, där emaljen smälter in och glaset får en önskad struktur (”ett strukturerat glas ger en helt annat lyster än det obehandlade glaset”), väntar så blyinfattningen då glaset fogas samman.
– Från början är jag utbildad till grafisk formgivare, men grunderna i glasmåleri har jag lärt mig av Ralph och utvecklat här – så jag känner mig lite som en formgivare i glas, säger Katarina Gill.
Vad är det i glaset som fascinerar dig?
– Det är ett utmanande material. Det säger ifrån och man måste lära sig förstå det under arbetets gång, precis som i vilken relation som helst. De äldsta bevarade glasmålningarna är från 1100-talet, så det är en nästan tusenårig konstart som lever vidare här.
Glasverkstan rymmer också mängder av foton, skisser och modeller som alla dokumenterar ateljéns verksamhet. Tillsammans med Linda Fagerström, som skrev sin doktorsavhandling om Randi Fisher, vill nu Katarina Gill göra en inventering av studion, där hon vistats från och till sedan tonåren. En illustrerad inventering i bokform.
– Här finns så mycket att sortera och att ta tillvara på. Det tar tid … men det är också en del av mitt ansvar mot Glasverkstan och dem som arbetat här.

FAKTA/Glasverkstan

Byggt: 1954 av Ralph Bergholtz.
Konstnärer som skapat här: Lennart Rodhe, Erik Olsson, Randi Fisher.
Drivs av: Katarina Gill sedan 1988.
Ligger: På adressen Norra Kustvägen 740 i Skäret.
Gå till toppen