Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

K-märkt kraft

Johanna Lindbladh forskare i rysk litteratur Då den sovjetiska, ”osårbara” reaktorn i Tjernobyl för …

Barsebäcksverket – något att bevara för framtiden? arkivfoto: peter frennesson 2011
Då den sovjetiska, ”osårbara” reaktorn i Tjernobyl för precis 25 år sedan exploderade var det också symbolen för en hel teknikutopi som gick upp i rök, grundad på ­Lenins berömda slogan: ”Kommunism är sovjetmakt och elektrifiering av hela landet”.
Vad man inte genast tänker på är att kärnkraften faktiskt har en liknande symbolladdning här i Sverige, något som klart framgick då konstvetaren Fredrik Krohn Andersson intervjuades i Vetenskapsradion Forum 11.4 om sin forskning kring kärnkraftverkens arkitektur och skönhet. Krohn Andersson menar att den futuristiska kraftverksbyggnaden är en vacker symbol för den aldrig sinande energi som i 1970-talets Sverige skulle finansiera välfärdsbyggandet. Med tanke på Barsebäcksverkets förestående rivning efterlyser han en diskussion kring eventuell K-märkning av de två monumentala byggnaderna som han tycker bryter av så effektfullt mot det vidsträckta landskapet vid Barsebäcks kust.
Den radioaktiva zonen vid Tjernobylverket är i dag ett välbesökt turistmål där man verkligen kan tala om effektfullhet. På 300 meters avstånd kan besökaren studera den sarkofag som under extremt svåra arbetsförhållanden byggdes över den havererade reaktorn.
Upp ur jorden reser sig ett asymmetriskt åbäke i stål och betong med stora springor mellan de provisoriskt sammanfogade plåtarna. Sarkofagen både läcker och riskerar på sina ställen att rasa, men om bara pengarna räcker till kommer den inom ett par år ha ersatts av en ny sarkofag – en 100 meter hög båge av stål som likt en klocka ska välvas över reaktorn. På grund av den höga strålningen ska denna byggas en bit bort och sedan transporteras på en specialkonstruerad räls ända fram till kraftverket.
Den klockformade sarkofagen blir ett betydligt mer passande minnesmärke över Tjernobylolyckans offer, häribland de 600 000 räddningsarbetare som i zonen utsatte sig för skyhöga strålningsdoser för att skydda omvärlden från ytterligare katastrof. Samtidigt får mänskligheten inte slå sig till ro med detta tillrättalagda minnesmärke över Tjernobyls offer. I detta nu tvingas nästan fem miljoner människor i Ukraina, Ryssland och Vitryssland bo på radioaktivt nedsmutsad mark vilket inte minst har negativa hälsoeffekter på barn. Den ukrainske professorn i biologi, Dimitro Grodzinsky, skriver i förordet till boken ”Chernobyl: Consequences of the Catastrophe for People and the Environment” (2009): ”Innan härdsmältan bedömdes upp till 90 procent av alla barn vara vid god hälsa i Kiev. Denna siffra är nu nere på 20 procent”.
I fallet Tjernobyl slipper man diskussionen om kärnkraftverkets eventuella K-märkning eftersom man kommer att ha fullt upp med att ta hand om läckande radioaktivitet under mycket lång tid framöver. Men vad ska man säga om en K-märkning av Barsebäcksverket? I relation till Tjernobyl kan man tycka att den estetiska ambitionen att minnesmärka byggnaden överskuggas av den etiska uppgiften att förvandla kärnkraften som sådan till ett minne.
Johanna Lindbladh
forskare i rysk litteratur
Gå till toppen