Valborg och jag gör en snabbdykning i Astrid Lindgrens valborgssekvens från filmen ”Du är inte klok Madicken” (1979): Historien börjar med att den välnärda och rika flickan (Madicken) får något så ovanligt som ett par sandaler. Stor glädje som byts till sorg i mötet med en fattig och socialt utsatt klasskompis (Mia) på en offentlig plats i stan (majelden). Statusprylen väcker avundsjuka och leder till brott mot privat egendom – Mia snor en sandal och slungar den över folkmassorna. Lillasystern och jungfrun letar tills att en annan fattig vän (Abbe) plötsligt säger ”Jag fick en sandal i skallen när jag stod vid elden, du kanske skulle kunna ta den?” och återlämnar skon.

”Din fähund! Har du haft sandalen hela tiden utan att säga något, va?!” fräser då jungfrun, trots att det antagligen är hennes (och resten av den rika familjens) fördömande av vänskap över klassgränser som gjort att Abbe dröjt med att ta kontakt.

Placerad i nutid kan sekvensen se ut såhär: I omklädningsrummet på första utegympan visar Madicken upp sina dyra sneakers eller sin Iphone, varpå den fattiga klasskompisen Mia blir avundsjuk och begår ett brott. Stor sorg drabbar den rika flickan som letar desperat tills att plötsligt Abbe – som försörjer sig och familjen genom att köpa/sälja stöldgods på Tradera – upptäcker att han av misstag köpt Madickens mobil. Han återlämnar den, varpå familjens estniska au pair fördömer Abbe.

Placerad i framtiden kan sekvensen bli såhär: Madicken och Mia är inte längre klasskompisar, Madicken går i en friskola i Victoria Park och Mia i den kommunala skolan där ingen har bländande statusprylar. Frid och fröjd först, men vänskap uppstår på en tenniskurs som är en av Madickens många fritidsaktiviteter och som Mia fått via stipendium från Stadsmissionen. Ingen stöld dock – eftersom Madicken inte tar med värde­saker ut från grindsamhället – men efter tennisen följer hon olovandes med Mia hem. Mamma Kajsa ser detta på sin gps och skickar en bil för att hämta dottern men bilen blir beskjuten. Abbe dyker upp och eskorterar chauffören ut från förorten, varpå han fördöms, tröttnar på Sverige och emigrerar till Indien.

Skämt åsido, men vårvintern har gett oss rapporter om hur nyfattigdom och segregation växer i Sverige och offren i det här är ju inte minst barnen. Både de rika och fattiga. Det är trist att bländas av andras sandaler, att bli bestulna på dem och att få dem i skallen.