Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Lasse Flygare drivs av orättvisor

Det konstnärliga uttrycket, det sociala engagemanget och det mänskliga mötet vävs ihop till en röd tråd i Lasse Flygares liv. Han har fått sjukhusbarn att skratta och en stadsdel att grönska. Men han vet att ingen är oumbärlig.

Boden utanför Barn i stans föreningslokal gjordes av konstnären Limpo till Malmöfestivalen. Men den fick inte plats på festivalen och står därför kvar vid Sevedsplan. ”Jag ser den som en gåva från Malmö stad”, säger Lasse Flygare som sett barn och seniorer i området lära känna varandra genom att odla grönsaker och utbyta erfarenheter.
Seved. – Allt som händer bakom det här draperiet kommer vara halal, försäkrar Lasse Flygare skämtsamt kvinnorna i Barn i stans lokal, innan han avgränsar rummet med ett sammetsskynke för att kunna bli intervjuad i fred.
Men pianoklink och lågmälda diskussioner på somaliska kommer ändå att ackompanjera hans berättelse om sitt liv. Och det är precis så det ska vara. Sedan 2008 har arbetslivet kretsat kring samlingslokalen där barn och seniorer i området har umgåtts och, bland mycket annat, odlat grönsaker i ett framgångsrikt och uppmärksammat projekt. Det hela startade med att en flicka ville veta hur det såg ut i området när de äldre som bodde där var barn. Och så drog berättandet och kunskapsöverföringen igång.
Lasse Flygares treåriga projektanställning har nyligen avslutats men han är fortfarande processledare för verksamheter inom föreningen Hidde Iyo Dhaqan där Barn i stan ingår.
När telefonen ringer och det handlar om ett uppdrag förklarar han att han just nu är ”mellan jobb” men lugnar också personen i luren med att ”såhär har mitt liv alltid varit, det är inget konstigt”.
Ombedd att berätta vem han är säger Lasse Flygare att många nog skulle kalla honom komplex, och att de som känner honom skulle säga att han är splittrad.
– Det konstnärliga och det logistiska kombinerar min person. Jag har ett stort socialt patos och har svårt för orättvisor.
Kontakten med masken, som skulle leda vidare till clownen, togs när han som femåring såg tv-bilder av Ku Klux Klan-män på tv och bad sin mamma att sy en likadan dräkt.
– Hon blev förtvivlad, men sydde ihop ett lakan och satte dit en röd näsa och kryss för ögonen.
Clownen blev användbar när Lasse Flygare istället för att gå gymnasiet ägnade sig åt gatuunderhållning i Paris. Under en tågluff till Grekland hade han fått franska vänner som han följt med till Frankrike.
– Det var då jag upptäckte clownen som väsen. Jag var väldigt blyg och målade mig till oigenkännlighet. Men det var inte som att jag täckte över en del av mig själv, istället visade jag en del som jag inte vågade visa annars.
Han var ung i kärlekens stad och kärleken skulle dyka upp på gatan som i en saga. Omständigheterna såg ut såhär: I Grekland hade han varit snäll mot en fransk tjej som blivit bestulen på sin sovsäck och gett henne sin istället. I Paris ville hon tacka och lämna tillbaka den. De bestämde plats och när han kom dit satt ett förälskat par där och pratade.
– Jag la märke till att hon var väldigt söt. Några månader senare såg jag henne på stan och kände igen henne. Jag vände mig om och det gjorde hon också. Det var slut med hennes kille. Jag ställde min väska hos henne och där blev den kvar.
Han gifte sig med Nadine 1983, 1985 flyttade de till Sverige. 1986 föddes dottern Amelie och 1988 sonen Antonin.
– Det fanns en längtan tillbaka till landet jag lämnat som tonåring. Jag var intresserad av vad som hänt med det politiskt och historiskt.
I kölvattnet av Palmes död började Lasse Flygare engagera sig politiskt. Han drogs med i miljörörelsen och gick med i Miljöpartiet, satt i kommunfullmäktige och involverade sig i hemlöshetsfrågor.
– Hur vi behandlar våra minsta är en värdemätare på samhället, det är ett gigantiskt misslyckande om vi inte klarar av det.
Men han ville förändra mer än det då lilla partiet klarade av och bytte över till ”det statsbärande”.
– Jag ville se om jag kunde skaka om det grå och stela i Socialdemokraterna. Det var en intressant resa.
Numera tror han för egen del mer på sociala rörelser. Det var genom arbetet som sjukhusclown, där han ledde ett projekt om clownens betydelse och utbildade sjukhuspersonal i bemötande, som han blev rekryterad till berättarprojektet som blev ett odlings- och kunskapsöverföringsprojektet på Seved.
Den 1 maj fyllde Lasse Flygare 50 år. I framtiden vill han gärna arbeta konstnärligt igen och inte bara socialt.
– Det känns som att min resa knappt har börjat, medan 22-åriga artister skriver memoarer. Jag har ett väldigt rikt liv som jag borde bli bättre på att njuta av. Men så finns det här drivet här, orättvisor att arbeta mot.
– Lärdomen med att bli äldre är att världen klarar sig utan mig, men jag vill ändå stanna kvar ett tag till, säger han, ler, och drar tillbaka draperiet.
På andra sidan i den folkfyllda föreningslokalen möter en flicka i tioårsåldern hans leende.

Lasse Flygare

Ålder: Fyllde nyligen 50 år.
Gör: Processledare för olika verksamheter inom föreningen Hidde Iyo Dhaqan där Barn i stan på Seved ingår. Just nu ”mellan jobb” sedan det treåriga projektledarskapet tagit slut.
Bakgrund: Uppvuxen i Slottsstaden i Malmö. Har bland mycket annat varit ledare och lärare på Cirkusskolan i Malmö, gjort special­effekter och ”magiska galna grejer” till adventskalendern ”Mysteriet på Greveholm” på SVT, samt arbetat som sjukhusclown och projektledare inom vården i Region Skåne.
Bor: Lägenhet i centrala Malmö.
Familj: Frun Nadine, dottern Amelie, 24, sonen Antonin, 22, barnbarnet Lily Soleil, som blir 2 år i juli, och mamma Anna Elisabeth. ”När min mamma, min fru, min dotter och mitt barnbarn är tillsammans – det är det bästa som finns.”
Läser helst: Facklitteratur, svenska deckare.
Lyssnar på: World music, gärna fransk rap och reggae.
Tittar på: Historiska program, Al Jazeera, tv-serier som ”Bones” och ”House”.
Äter: Medelhavsmat.
Dricker: Vatten. Har inte druckit alkohol sedan 1990. ”Men sniffar på min frus viner.”
Förebild: Gandhi, som sa: ”Frihet är inte värd att ha om den inte innefattar friheten att fela”.
Favoritplats i världen: ”Där min familj är.”
Gå till toppen