Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Lola lovar stark serie

Isabel Abedi. Turbine.

HÄR KOMMER LOLA. Pappa är svartskalle (Brasilien), så familjen fick flytta från den lilla byn och in till Hamburg. Trycket från insnöade plattnackar med fördomar blev för stort.
Djupare än så dyker inte Isabel Abedi i integrationsfrågan. Men i sin skildring av fantasifulla Lolas vardag och krångligheter berörs allt från översitteri, förutfattade meningar och nioåringens (snart tio) vedermödor för att hitta sig en bästis, eller en kompis. Helst en som inte luktar fisk. Sånt tror jag är viktigt för en låt oss säga 7-14-åring att känna igen sig i, och lära sig av: du är inte ensam.
Isabel Abedi är stor, tokstor, i hemlandet Tyskland med bland annat tolv Lola-böcker. Hon har tidigare skrivit för film och det märks. ”Här kommer Lola” är en rad scener med mycket tydliga visuella sättningar och rörelser – geten på skolan som klättrar på gethuset, mängder av ballonger som släpps vid ett firande, kompisen Flo (hon med fiskdoften) som skäller ut dumme läraren och stormar ut, Lolas russin­skrynkliga pappa efter sex timmars sömn i det vattenfyllda badkaret.
Relationerna problematiseras inte så särskilt – alltså behöver vi inte sitta med Lola och gruva oss några längre stunder. Sånt fylls annars gärna ungdomsböcker med. Allt ses med Lolas ögon i ett drivet berättande. Och vuxen­världens ofta överslätande, emellanåt enfaldiga, men alltid närvarande inställning till barnets värld speglas fint. Om hela serien om Lola håller vad den första boken lovar tycker jag att ni ska börja samla. Nu.
Gå till toppen