Se hela karta som pdf.

Gåsanabben. 56 grader 48 minuter 8 sekunder nordlig bredd och 12 grader 36 minuter 21 sekunder östlig.

Här på denna udde vid halländs­ka Ugglarp lärde jag mig dyka efter musslor.

Här etsades min kärlek till den återhållna färgintensiteten i strandgräset och havets ständiga skiftningar mot horisonten fast för evig tid.

Den horisonten är på sätt och vis mitt hem på jorden.

Med fotografen Ingemar D Kristiansen gjorde jag en liten odyssé i Halland, det landskap som de flesta passerar på en motorväg på en hastig färd från Malmö till Göteborg, det landskap som för and­ra är hela Sveriges badbalja, men som för mig är syner, dofter och minnen.

Jag skulle kunna berätta tusen historier om Halland och sedan tusen till och slå Scheherazade och hennes lyssnande kung i ”Tusen och en natt” med stor häpnad.

Men tid och rum har sina begränsningar i en tidning.

Ingemar och jag skickar ett antal vykort till er från platser öster och väster om den femton mil långa halländs­ka färden längs E6, platser värda ett besök.

Torsken må ha tagit slut i Kattegatt även om fiskarna i Glommen inte tror på det. Eftersom man inte kan kontrollera det själv till följd av fiskeförbudet, menar de när de reparerar näten efter morgonens fiskafänge.

Men sjötunga är det gott om. Och piggvar. Och havskräftor.

– Det blir bara bättre och bättre. För några år sedan var vi glada om vi kom hem med 100 kilo, nu tycker vi det är dåligt om vi inte får 200 kilo, säger Lasse Göransson, trålarskeppare från orten.

Orten är Glommen, fyren intill heter Morups Tånge.

Länge var den danska ön Anholt en del av Morups pastorat och det verkar som om kontakterna över havet var intensivare än de till lands. Språket man talar här är morupikanska. En säregen språk­enklav, ungefär som den på Listerlandet i Blekinge, med energiska r och en tsunami av diftonger.

– Men jag förstår ju precis vad du säger, säger jag till sjötungefiskaren Lars Svensson, skeppare på Klintskär.

– Ja, jag pratar så här för att du ska förstå, svarar han och slänger iväg en obegriplig replik till kollegan Lasse Göransson och hans son Dennis. De förstår och skrattar och jag vill inte göra bort mig och fråga vad det var som var så roligt.

Förr fanns en enorm fiskeflotta i Glommen och en omfattande hantering av fisken från Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön som landades här.

Och nej, Lasse Göranssons son Dennis ska inte ta över båten. Han arbetar på SCA inne i Falkenberg.

– Han jôbber me blöjer, säger en kompis som sitter i en Toyota och tittar på när Lasse lagar trålen.

Och så skrattar de igen.

Nu återstår bara ett tiotal båtar och den landade fisken körs omgående till fiskauktionen i Göteborg.

Fisk lever man av i Glommen. Och på. Nästan varje dag står fisk på bordet. Sjötungan file as och paneras lätt och steks. Benen ger världens godaste buljong. April–maj och augusti–september är de bästa månaderna. Då är tungan tjock efter att ha ätit sig mätt på sandorm på 13–14 meters djup och har ingen rom; på vintern går tungan ut på 40–50 meter djup, är fortfarande god men saknar det där lilla extra extra som vår- och sensommartungorna har.

Tips: Ta svängen in till Falkenberg och spana in den gamla Tullbron över Ätran. Stadens son Carl-Johan Vallgren, författaren, har en kluven syn på staden i den fantastiska romanen ”Kunzelmann och Kunzelmann”.

I Sydsvenskan kallades han Idioten i Hishult.

Det var 1984 och Kjell-Åke Gustafsson, den fjärde generationen värdshusvärd på Hishults gästgivaregård, hade just byggt en konsthall.

Mitt ute i skogen hade han anlagt ett halländskt Louisiana.

”Idioten” var ömsint menat. Sydsvenskans dåvarande kulturchef Nils-Gunnar Nilsson var i själva verket förtjust. Men kanske tveksam över hur det skulle gå.

I sommar har Hishults konsthall sin etthundrade utställning och konsthallen – och gästgiveriverksamheten! – har hela tiden expanderat.

– Konsten ger näring åt gästgiveriet och gästgiveriet ger möjligheter åt konsten, säger Kjell-Åke Gustafsson som inte är så lite mallig för att ”idioten” lyckats, fortfarande är i gång, fått nationellt och internationellt erkännande, kan visa upp ett cv med en lång rad stora utställare, vars skulpturpark växer och snart expanderar ytterligare med en skulpturtryfferad, kilometerlång konstrunda genom Smedjeåns sällsamma ravin. Naturpark, kan man säga.

Till och med den 23 juni visas Måleri & Objekt (Håkan Bengtsson och Elisabeth Moritz), 2 juli–21 augusti presenterar den märklige koloristen Björn Wessman Björns trädgård.

Rabarberpajen är sötsyrlig och krispig, Peter Tillbergs mastodontiska gipsfigurer blänger på mig och jag får nypa mig i armen: detta är Hishult mitt i världen mitt i skogen.

Frågan kommer tillbaka: Vad driver en människa till till synes dåraktiga tilltag? Och den här gången finns en levande männi­ska som kan svara:

– Ett sätt att stilla sitt intresse och sin nyfikenhet, svarar gästgivaren som blev konsthallschef.

Konsthallen är öppen tisdag–söndag klockan 12–17, entré 60 kronor.

Tips: Vid närbelägna Oxhultasjön finns en ruin efter en sätesgård sedan tiden då järnproduktion var den viktigaste näringen i Hishult. En bit från Hishult, i Göstorpshult, tillverkas Boels Blå, ett av mejerivärldens små underverk, på Holmana gårdsmejeri, öppet juli–15 augusti, tis–sön, kl 13–17.

Det stämmer inte.

Det skall inte finnas ett slott i Tudorstil i Sverige.

Men skall det finnas så är det väl just här i norra Halland med nästan öppet vatten hela vägen till England och med Göteborg, Lilla London, bara några mil norrut.

Här låg ett slott redan på Valdemar Sejrs 1200-tal. Och sedan ett nytt och så ett nytt. Ända tills Oscar II:s hovstallmästare James Fredrik Dickson – rik av plank och bräder efter sin engelske fars rörelse – lät uppföra denna megalomaniska anomali med magnifik trädgård vid Kungsbackafjorden runt sekelskiftet 1900.

Slottet visas varje hel timme mellan klockan 11–16, entrén kostar 100 kronor för vuxena och 25 kronor för barn 5–14 år. 3Det finns även kafé och butik i anslutning till anläggningen.

Tips: Åk ut till Träslövs­läge efter slottsbesöket, tag en glass och andas frisk havsluft.

Det är dimmigt ut mot Malön och havet och inget vimmel i hamnen som det annars alltid är i Gottskär.

Ringhals kärnkraftverk avtecknar sig inte i söder och heller inte slottet Tjolöholm tvärs över fjorden.

Det är tyst. Bara lite vågskvalp från havet som bryter in i Kungsbackafjorden, spridda måsskrin och – o, nostalgiska glädje! – dunket från en tändkulemotor.

Det är länge sedan Gottskär var ett sommarnöje av traditionellt snitt med dragiga stugor, barfotabarn och kurortsbesökande Göteborgsherrskap.

Nu klättrar miljonvillorna upp på bergknallen över samhället. Gottskär är lika mycket förort för Göteborgspendlare som semesterort.

– Inte en kåk under tre miljoner, oavsett hur den ser ut, grymtar en inflyttad göteborgare som blott vill uppge namnet på sin golden retriever, Fanny.

Detta är Onsalalandet med bad, segling, eleganta villor och rymdforskning i Särö, Vallda och Råö. Och promenerande på kajerna och bryggorna och ett avspänt liv på Jönssons Café eller Hamnkrogen.

En god plats på jorden för den som älskar salt hav och lättingliv.

Och pinfärska havskräftor.

Tips: Nära Gottskär ligger Fjärås bräcka, en istidsås med sjön Lygnern på östra sidan och slätten och Kungsbackafjorden på den västra. Bedövande vackert.

Solen silar in i bokskogen, en sten talar till mig och säger ”om Gud ej funnes skulle man nödgas uppfinna honom” och jag tänker: Det finns knäppskallar som man bara glömmer.

Och det finns knäppskallar som kanske är kloka.

En av det senare slaget var gods­ägare Alfred Bexell på Torstorps gods väster om Åkulla och nära Grimeton. Alfred, riksdagsman och en 1800-talsman med liberal övertygelse, tillhörde den talrika akademiker- och tjänstemannasläkten Bexell men hans håg låg åt det agrara.

Och han älskade sina lantarbetare och han ville att de skulle kunna läsa, skriva och förstå.

Den som vandrar i skogarna vid Torstorp kommer att stöta på stenar och hällar med sentenser och namn inhuggna och målade i rött.

Det är Bexells stenar.

Det finns 160 visdomsord och över 500 namn på tänkare, statsmän, konstnärer och andra som har upptäckts, sannolikt finns många fler under stenarnas mossa.

Godsägaren gav uppenbarligen näring åt stenhuggare (som inte alltid stavade rätt).

Och Bexell ger näring åt frågan om vad som driver en människa – antingen han heter John Löfgren, den apelsinodlande falkenbergaren i Queensland i Evert Taubes dikt Himlajord eller Kjell-Åke Gustafsson som vi skall träffa i Hishult på denna Hallandsresa.

Tips: Fantastiska promenader och vandringar i enorma bokskogar mellan glittrande sjöar kan man göra i Åkulla några kilometer österut.

Det är juni fortfarande.
Sjutton grader i vattnet lockar inte många. Men en och annan konferensgäst på Hotell Tylösand vågar sig i.

Snart är den kluckande strandfriden över. Tiotusentals badgäster steker en vacker julidag i den långa bukten med gul, varm sand från Tyludden till Ringenäs, och i nästa bukt från Vilshärad till Haverdal, och i nästa bukt från Särdal till Steninge och sedan i Ugglarp, Långasand, Boberg, Skreastrand …

Och i söder, i Laholmsbukten, börjar sandstranden vid Östra stranden i Halmstad och sträcker sig mot söder över Tönnersa strand, Mellbystrand, Skummeslövsstrand ända ner till Malen, Båstad och Skåne.
Hela Sveriges badbalja, brukar Halland kallas.

Tips: Missa inte att ströga i Halmstad en varm sommarkväll med massor av liv och tjoande näringsställen.

Människan och naturen har i årtusenden plågat Halland.
Skogsplundring, krig och flygsand.

Den stora halländska bronsåldersbefolkningen avverkade vilt och stora delar av landskapet blev skoglöst med följande erosion och jordutarmning.
Och om det växte ek eller bok så kom gång på gång en svensk kung och brände skogen för att den danske kungen inte skulle kunna bygga krigsfartyg.

Det är först under 1800-talet som landskapet repade sig: träden fick växa och strandråg planterades så att sanden bands.

Men här i Mästocka finns en ursprunglig ljunghed bevarad.
Nu i juni är den bara vackra välvningar mot skyn. Med fåglar som dyker på jakt efter insekter och nysört och åkervadd som viftar sakta med sina ulliga vippor.

Men i augusti står kullarna i violett brand.
Då blommar ljungen, luften är varm och sensommartung och det surrar av miljoner bin.
Detta är också Halland, ett litet Skottland i Halland.

Tips: Kör söderut mot Knäred, ta vänster mot Vrå och följ efter Körsveka pilarna mot de vackra Flammafallen i Krokån. Där kan man inta sin picknick.

Grimeton i Himle härad. Det är tjocka som det så ofta är här hos oss i det höga Nifelhem som vikingarna kallade vår nord. Raden av de höga radiotornen tonar ut i intet i riktning mot Kattegatt, Atlanten och stora världen.

Somliga menar att det var här som asaguden Heimdall med sin makalösa hörsel och syn skulle blåsa i Gjallarhornet när den yttersta dagen, Ragnarök, var på G och jättarna skulle storma ner över Bifrost, regnbågen, för att utkämpa den sista striden med asarna.

Sedan 1925 står sex 127 meter höga radiotorn med en Heimdalskarp hörsel och en tyst rösträckvidd väl i klass med Gjallarhornets.

Under första världskriget klipptes telegrafkablarna över Atlanten av och riksdagen beslöt att satsa på trådlös kommunikation för att undvika att Sverige ännu en gång skulle stå stumt och dövt mot omvärlden. Gustav V skickade invigningstelegrammet till president Coolidge via hela världens radionav på Long Island.

Radiotornen i Grimeton är ett världsarv sedan 2005 och har varit ett viktigt embryo till det som är dagens IT.

Tornen har efter hand kompletterats med ett fyrtiotal kortvågsmaster men fortfarande används de sex långvågstornen. Eftersom det bara är långvågor som duger till kommunikation under vatten är det ubåtsvapnet som har störst nytta av Grimeton.
– Men vi servar också handelsflottan med våra kortvågsmaster och vi täcker Nordatlanden och Stilla havet, säger Lars Johansson som är chef på Grimeton.

Till radiostationen är besökscenter med kafé knutet. I sommar är det öppet varje dag klockan 10-17, entré från 18 år 60 kr.

Tips: Ullared ligger inte långt bort. Grimeton är ett utflyktsförslag för den som inte är så intresserad av billiga prylar.

Halland är som en trappa upp mot Småländska höglandet. Först slätten, sedan småbruten mark lite högre upp. Och så de alltmera höglänta skogstrakterna.
I Simlångsdalen vid Breared går ett högt trappsteg upp mot Fägrilt och ån Assman kastar sig 36 meter ner vid Danska fallen.
Danska?
Ingen vet varför. Men en sägen, förmodligen diktad av de svenska segrarna efter det sista krig som utkämpades i Halland 1676, berättar att folket här efter slaget vid Halmstad lurade ut de flyende danskarna på en bro som Brearedsborna hade gillrat över fallen. I massor trillade danskarna ner och slog ihjäl sig mot klipporna eller drunknade.

De som överlevde flydde vidare mot Alekärr och blev nedgjorda. Det sägs – och det behöver inte vara sant – att det efter detta blev ett tillägg i den danska litanian, en bön till Herre milde Krist att bevara danskarna från folket i Breared och Alekärr.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan 1676. Nu vimlar det av alldeles livslevande sommarfirande danskar runt Danska fallen och de minglar fredligt med folket i Simlångsdalen.

Tips: Det finns utmärkt mat på både Tallhöjdens värdshus i Simlångsdalen som på Pio Pio Country Club en bit längre mot Halmstad. Men missa inte den vackra sjön Simlången och ta gärna en snitslad promenad/vandring i Gyltige vid Gyltigesjön som är Simlångens nordöstra förlängning!

Hon kommer från söder och går mot fästningen.
Bakom henne, ute i havet, ligger Skrivareklippan.
Skrivareklippan är det sista av Göteborgs skärgård, söderut är det flacka stränder med sand, lera eller sten som tar över.
Varbergs fästning var ett lås för den som för tillfället besatt slottet, dansk eller svensk, och var under medeltiden tillsammans med Hammershus på Bornholm Nordens starkaste fästning.
Idag är fästningen museum med en rik kulturhistorisk samling och därtill två kända publikmagneter: Bockstensmannen och Karl XII:s knapp.