Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Lärarens miljöintresse växer till avhandling

Hon har rört sig från det ­ fysiska klassrummet på Tuna­skolan ut i det globala och gränslösa klassrummet med kontakter över hela världen. Sedan två år forskar 59-åriga Birgitta Nordén om globalt lärande för hållbar utveckling.

Känsla för naturen. Birgitta Nordén forskar om globalt lärande för hållbar utveckling samt arbetar som miljöstrateg i Lunds kommun. Under uppväxten var hon mycket på sin mormors och morfars lantbruk. ”Jag älskade stillheten där, tystnaden. Det är nog därifrån jag har fått med mig mitt naturintresse”, säger hon.
NÖBBELÖV. ”Måste du alltid vara värst?” sa Birgitta Nordéns pappa till henne när hon var ung.
Birgitta Nordén skrattar och säger att han nog syftade på hennes egenskap att sällan vara nöjd och att alltid vilja veta och göra mer.
Den egenskapen har ­tagit henne från den lilla byn Norrhult utanför Växjö till naturvetenskapliga studier i Lund, en lärarbana, jobb som miljöstrateg och nu forskarrollen.
På vägen har hon vunnit priser för sitt engagemang i såväl IT-frågor som miljöfrågor. Och det är globalt lärande för hållbar utveckling som hon nu fördjupar sig i.
– Det är en otrolig förmån att få undersöka det här vidare: Hur fungerar de globala klassrummen, hur fungerar elevernas lärandeprocess, hur tänker lärarna?
– Och vad sker i mötet mellan människor? Hur lär vi? Vad gör eleverna kapabla att agera?
– Som individ tittar man på lokala problem och förutsättningar. Men internationellt då: hur tänker andra? Den globala dimensionen är viktig för de lokala utmaningarna.
Birgitta Nordén har nätt och jämnt hunnit landa i radhuset i Nöbbelöv efter att ha varit på en veckolång konferens i Ungern. Konferensen arrangerades av det ideella lärar- och elevnätverket CEI (Caretakers of the Environment International) och temat i år var turism och bio­diversitet.
Ögonen lyser upp och händerna gestikulerar när Birgitta Nordén ska förmedla intrycken.
– Det var väldigt seriöst. Hjärtligt och seriöst! Engagemanget i hållbarhetsfrågor känns större än någonsin. Kanske börjar folk inse nyttan av att ses ansikte mot ansikte och att knyta kontakter.
Ibland kan hon tänka: Ännu en konferens, gör det någon nytta? Hinner det hända något emellan dem? Ja, det gör det!
– Jag är så imponerad av ungdomarna som tar sig an de här miljöfrågorna, som fullfjädrade forskare. De lär sig arbeta gränsöverskridande då de gör sina undersökningar, sedan tillämpar de sina nya kunskaper praktiskt och kommer med rekommendationer.
Bara några snäpp från 60-årsstrecket fick Birgitta Nordén sin doktorandtjänst vid Malmö högskola, och hon har precis fått sin andra vetenskapliga artikel publicerad.
– När jag började hålla på med det här kände jag intuitivt att det här måste jag veta mer om. Globalisering och global utbildning finns det mycket skrivet om men inte globalt lärande.
Hennes intresse för ämnet tog fart för många år sedan, efter en konferens om gröna skolgårdar.
– Där såg jag betydelsen av att både lärare och elever får mötas och lära sig av varandra, hitta lösningar och skapa kontakter.
Birgitta Nordén har även varit tidig med att utnyttja ny teknik och att ordna videokonferenser mellan sina elever och elever i andra länder.
– De ville jobba med detta på sin fritid också. De tyckte det var stimulerande att få internationella kontakter, och det utvecklade undervisningen.
Sedan dess har Birgitta Nordén fortsatt att skapa globala klassrum och med att utveckla plattformar för distansutbildningar och kurser online.
– En otrolig stimulans.
Att hon blev lärare var mest en slump.
– Jag vikarierade på skolor under studietiden och blev förtjust i samspelet med eleverna, och fångades av deras kunskapshunger.
– Jag älskade att vara lärare. Jag har sällan lämnat något jobb för att jag inte trivs utan mer för att det öppnats nya möjligheter att utveckla andra sidor hos mig själv.
Med engagemanget i lärandenätverket CEI har många resor följt. Till Ryssland, Costa Rica, Papua Nya Guinea, USA, Portugal, Hong Kong, Holland. Många nya vänskapsband har knutits, och Facebook-kompisarna har blivit fler och fler.
– Jag skiljer egentligen inte på arbete och fritid. ­Ibland kan jag önska att jag hade ett 9–17-jobb. Men ­eftersom jag är engagerad och tycker det jag gör är viktigt så känns det bra ändå.
– Men det är inte det enda jag gör. Jag har ju vänner, säger hon och berättar om matklubben som hon varit med i under drygt 30 år, och om bokcirkeln som 25-årsjubilerar i år.
– Det är väldigt roligt att vi följt varandra genom ­livet. Vi bor på olika platser och har olika professioner.
Och även om forskningen genomsyrar mycket av fritiden tycker hon att det är en oerhörd gåva att både få lära mer och att få lära känna folk från andra kulturer.
– Jag är så tacksam över att sent i livet ändå få gå vidare och få chansen att utvecklas lite till. Och jag har ju det i mig. Jag vill framåt.
Birgit Hansson, handledare på pedagogiska institutionen: ”Hon är fantastisk. Väldigt vaken för allt och alltid uppmuntrande. Jag kan tala med henne om allt från skönlitteratur till djuplodande filosofiska och pedagogiska frågor. Hon brukar säga: ’Det finns bara en väg, Birgitta, och det är framåt!’”
Faster Maj-Britt: ”En stark kvinna som redde ut en svår situation. Hon blev änka tidigt och fick tillsammans med dottern lämna affärsverksamheten på landet och flytta in till stan för att jobba. Hon visade mig också att världen var lite större än vad jag kände till.”
Mormor Rutan: ”Hon lyckades ­också anpassa sig, efter att som ung ha rört sig i Göteborgskretsar till att göra det bästa av sitt liv på en liten gård på landet. Hon var verkligen närvarande i nuet – och hängde med i vad som hände ute i världen också. Hon besatt en väldig klokskap och lärde mig att värna min integritet.”
Workshop under ett CEI-­möte i Polen 2006.
Ålder: 59 år.
Yrke: Lärare, miljöstrateg och forskare. 1999–2009 var hon på Internationella Miljöinstitutet i Lund, och drev bland annat Young Masters Program (YMP), program som i år uppmärksammats av Unesco.
Familj: Särbon Appe Alm, vuxna barnen Hjalmar, 27 år, Siri, 25, och Julia, 22. Katten Shumba. Har goda relationer med exmaken Jan med sambo, ”den utökade familjen”.
Intressen: Träna och sköta trädgården.
Miljövän: Cyklar och åker tåg. Komposterar. Försöker köpa närodlat och inte överkonsumera.
Miljöbov: ”När jag flyger till miljökonferenser.”
Mitt i livet: ”Jag är i en behaglig fas i livet, utan ­några uppenbara problem. Alla mina kära är friska. Alla är på spåret. Yrkesmässigt har jag mycket erfarenheter och insikter som jag får chans att formulera i ord.”
Gå till toppen