Kultur & Nöjen

Musikers hjälp till självhjälp

Nervositet, konflikter inom gruppen och problem med inlärning är svårigheter som musiker kan ställas inför. Kursen ”Den framträdande människan” lär deltagarna hur de fungerar på scen.

Att som musiker framträda och stå i centrum framför en publik kan vara både roligt och svårt. Koncentration, stress, nervositet och att samarbeta med andra människor kan vara problem som en musiker stöter på. Det är också lätt att lägga skulden på sig själv, menar kursledaren Francisca Skoogh, som både är konsertpianist och psykolog. Tankar som ”Varför är jag inte bättre på det här” eller ”Varför går det inte bättre för mig” kan virvla i huvudet.
– Man är ganska självkritisk som musiker. Det är en ganska hård utbildning. Jag vill lära deltagarna att förstå sig själva bättre, att hjälpa sin hjärna och sin kropp, att inte motverka den, säger hon.
Sedan ett par år tillbaka ger hon kursen ”Den framträdande männi­skan” på Musikhögskolan i Malmö, dels som en del i utbildningen för studenterna men också som fristående kvällskurs för andra intresserade. Deltagarna ska helst vara praktiserande musiker.
Syftet med kursen är att ge psykologisk kunskap om hur musiker fungerar. Undervisningen består bland annat av föreläsningar och grupparbeten om inlärning, minne och olika processer som sker när folk framträder.
– Jag försöker få deltagarna att förstå att vi är en del av något, att vi inte bara är individer. Hur vi fungerar på gruppnivå och hur människor fun­gerar. Då kan man vara lite snällare mot sig själv. Man förlägger inte bara allt hos sig själv när man förstår att en del av det som man upplever är mänskligt.
Francisca Skoogh hade varit verksam konsertpianist i flera år när hon läste till psykolog. Hon har som musiker haft nytta av utbildningen, bland annat kunskapen om hur hjärnan fun­gerar vid inlärning.
– Jag tyckte själv att jag som musiker hade fått ganska mycket hjälp av det jag hade lärt mig, framför allt nu på senare år att kunna samarbeta med människor. Oftast träffas man ju på festival eller så är man solist med en orkester. Det är väldigt korta möten, säger hon.
I en intervju i Sydsvenskan för ett par år sedan berättade Skoogh att hon ville förena sina båda kompetenser och komma till nytta på musikhögskolor och kommunala musikskolor. Hon blev då uppringd av en person på Musikhögskolan i Malmö som undrade om hon ville ge en kurs.
Francisca Skoogh tror att det är bra att studenterna får träffas och prata i grupp.
– Det är jättevärdefullt att man sitter ner tillsammans och problematiserar olika saker och att man sätter ord på det. För musiker förblir det annars att de uttrycker saker genom sin konst och sitt musicerande – och det ska de ju göra – men ibland finns det behov hos dem att prata om saker också.

Marianne Mörck, skådespelerska och sångerska. ”Det är inga svårigheter. Det beror på vem man är. Jag kommer ju ihåg när jag var yngre att det kändes stort att stå på scen, men jag är inte en människa som är så orolig av mig. Nu när jag är äldre har jag inga som helst problem med att göra något. Det är värre att ställa sig och tala inför fyra personer på en middag än framför tusen personer. Rösten måste hålla när man är sångare. Det kan bli lite nojigt, att man går och känner efter hela tiden och ska ha upp rösten när man ska in och sjunga.”

Rhona Duncan, förste violinist i Malmö symfoniorkester. ”Man försöker mest tänka på vad man håller på med och inte så mycket på publiken. Mycket positivt tänkande också, att inte hamna i negativa tankebanor. Uppträder man tillräckligt ofta blir man inte nervös. Det är när man gör det väldigt sällan som man blir mer nervös. Och om man inte är tillräckligt förberedd blir man extra nervös, så det är viktigt för mig att vara väl förberedd. Då vet man vad som kommer att hända och man får inga otrevliga överraskningar.”

Joakim Lindberg, gitarrist i MF/MB/. ”Hur pass nervöst eller jobbigt det är beror på tillfälligheter. Det kan vara att soundchecket inte gick jättebra. Då blir man lite mer nervös. Sen kan det bero på vilken tid på dygnet det är. Ju senare spelningen är desto mer tid har man att gå igenom allting. Men man kan hinna tänka för mycket på alla dåliga scenarier. För att hantera en jobbig situation är väl det bästa att man tänker på något slags bubbla omkring sig och stänger ute publiken, men samtidigt har den i åtanke.”

Gå till toppen