Initiativet till webbplatsen ”Inte till salu” har tagits av journalisten och
författaren Caroline Engvall.
När hon var chefredaktör för tidningen Frida för tio år sedan fick hon brev
från 16-åriga ”Tessan” som blivit våldtagen av en kille i skolan när hon var
14.
Efteråt kände Tessan att hennes kropp var förbrukad, att den inte var något
värd. Hon började sälja sex, och så småningom lät hon okända män ha sex med
henne även utan betalning. För att straffa sig själv och döva sin ångest.
Kontakten ledde så småningom till att Caroline Engvall skrev boken ”14 år till
salu”. Nu, tre år senare, kommer uppföljaren ”Skamfläck” som skildrar hur
tre andra tonåringar, två tjejer och en kille, utsätter sig för våldsamt,
destruktivt sex.
– Den första boken ledde till en storm av mejl som jag var helt oförberedd på,
säger Caroline Engvall. Många som hörde av sig trodde att de var helt
ensamma om det här och har inte sökt hjälp på grund av skuld och skam. De
tycker ju att allt är deras eget fel eftersom de själva tagit kontakterna
och ställt upp frivilligt.
Hon upptäckte att den gängse bilden av den här gruppen unga inte alltid stämde.
– Tidigare sade man att det måste finnas ett sexuellt övergrepp i bakgrunden,
men det finns de som har en helt annan historia och därför missar man dem
lätt.
Tjejerna och killarna finns i hela landet, i alla samhällsklasser, förklarar
Caroline Engvall. I på ytan välfungerade hem, såväl som i trasiga familjer.
– Grunden är alltid någon form av hål i själen. Men det behöver inte bero på
övergrepp, misshandel eller missbruk i familjen. Det kan handla om
föräldrarnas skilsmässa eller ett syskon som varit sjukt. Någon form av
trauma eller brist på kärlek och uppmärksamhet.
Den vanligaste frågan Caroline Engvall får är varför de inte bara slutar när
de kanske till och med blir våldtagna, slagna och förnedrade. Gång på gång.
– Det är jättesvårt att förstå, men de tycker det känns bra just när de är med
om det. De upplever att de har kontroll, de känner sig behövda och ångesten
rinner ut. Men efteråt blir det mycket värre.
Alla som använder sex som ett självskadebeteende säljer sig inte. Därför finns
ett stort mörkertal, och den som söker hjälp kan bli bemött med oförståelse,
menar Caroline Engvall.
– Det finns i dag ingen riktad hjälp till just de här ungdomarna. Framförallt
inte för killar, trots att de säljer sex i större utsträckning än tjejer.
Vården är väldigt tjejifierad och killarna pratar ännu mindre om sina
problem. Eftersom de oftast säljer sex till män upplever de en dubbel skam.
Med sajten vill hon sätta ännu mer fokus på problematiken. Tanken är att visa
ungdomarna att de inte är ensamma och upplysa om var de kan få hjälp.
Föräldrar, andra vuxna och kompisar får också tips och råd om hur de kan
agera.
Vad kan föräldrar göra?
– De måste vara närvarande i sina barns liv, känna dem väl och vara lyhörda
för de signaler de faktiskt sänder ut. Och de måste våga vara jobbiga och
ställa frågor även om de känner sig osäkra. Alla jag haft kontakt med säger
att de hade velat få en fråga om hur de mådde.
Vad är det för signaler?
– Det kan vara skolbetyg som plötsligt rasar oförklarligt, att någon slutar
tvätta håret, drar sig undan eller plötsligt har oförklarligt mycket pengar.
Caroline Engvall har föreläst runt om i landet på skolor och
ungdomsmottagningar, för åklagare och socialtjänstemän. Dessutom driver hon
tillsammans med andra på för att få till stånd ett nationellt kunskapscenter
kring de här frågorna.
Hon har byggt upp sajten med stöd av experter, men driver den helt ideellt.
– Det går inte att släppa de här ungdomarna nu. Men jag är ingen expert, bara
en medmänniska som stöttar dem som tagit mod till sig och hör av sig. Jag
säger alltid att skulden och skammen inte är deras. Sedan har jag ett bra
nätverk och kan slussa dem vidare. Men jag kämpar hårt för att få andra som
har resurser att agera.