Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Karin Hübinette – tillbaka med egen agenda

Nu ska Karin Hübinette få revansch med programmet som är döpt efter henne själv.

Karin Hübinette går med snabba steg förbi studiorna i tv-huset i Stockholm. För ett år sedan satt hon i en av dem och sände valvakan. Hon var på toppen av sin karriär. Program­ledare i Aktuellt och i Agenda. 2,7 miljoner tittade när hon intervjuade Fredrik Reinfeldt på valnatten.
Två veckor senare utnämnde han hennes stora­syster Hillevi Engström till arbetsmarknadsminister. Dagen efter tvingades Karin Hübinette lämna sitt jobb.
– Det var faktiskt rent gräsligt, säger hon nu när hon ser tillbaka.
Redan när Sven Otto Littorin avgick i Alme­dalen året innan förstod hon att systern skulle kunna bli minister och att det skulle få konsekvenser för henne själv.
– Men ändå, när det väl hände, så var det en känslomässig chock.
En stor mediedebatt om objektivitet följde. Kända kollegor – till exempel KG Bergström – kritiserade SVT:s beslut. Hübinette är professionell, och man kan inte hjälpa vem man är släkt med, menade de. Någon annan måste kunna gå in om Hillevi Engström skulle intervjuas.
Själv stred Karin Hübinette aldrig för att få vara kvar.
– Jag tänkte bara: hur skulle det gå rent praktiskt om något händer på sändningsdagen och vi måste ha arbetsmarknadsministern i studion? Ska någon ha jour? Ska Anna Hedenmo aldrig kunna resa bort på en söndag? Och på Aktuellt är det ännu snabbare puckar.
Det var ändå hårt för en person som har strävat efter objektivitet att åka ut på politiskt jäv. Långt innan hennes syster blev politiker hade Karin Hübinette börjat rösta blankt för att känna sig oberoende i jobbet.
– Och vad fick jag för det, haha.
Sin bakgrund beskriver hon som blandad. Mamman har varit moderat kommunpolitiker och nämndeman. Pappan röstar blankt och har suttit inne för vapenvägran.
– För mig känns det som att jag har ryggen friare än de flesta ifall någon undrar. Sen den som tror att en journalist är som en isolerad ö… Ja, då får man kanske leta bland journalister som är inlåsta på sluten avdelning.
Två kända systrar med framgångsrika karriärer som av en slump korsar varandra och den ena tvingas sluta. Det fanns en bra dramaturgi i det och programledaren och ministern ställdes mot varandra i tidningarna. Relationen med systern ”stod pall”, säger Karin Hübinette. Men hon har fått en insikt i hur det är att vara på and­ra sidan i mediedrevet.
– Det var ett välvilligt drev. Hur fixar man att vara utsatt för kritik med samma intensitet? Nu var det inte så att någon stod och ringde på min dörr eller sökte mina barn gudskelov. Det har jag alltid tyckt verkar helt fruktansvärt och jag har aldrig jobbat med den typen av journalistik, men det här är ändå en erfarenhet att ta med sig som journalist.
Karin Hübinette blev inte bara av med det profilerade programledarjobbet. Beskedet från ledningen var att hon inte fick hålla på med någonting nyhetsrelaterat. Det var som att befinna sig i ett vakuum, vad skulle hon annars jobba med? Hon fortsatte att vandra i SVT:s korridorer. Även om någon annan satt på hennes stol kom hon till kontoret varje morgon, för att ingen skulle tro att hon stannade hemma av lathet.
– Jag blev förvånad över att det var en så stor del av mig. Jag har aldrig känt att tittarnas tillvaro står och faller med vad jag gör på jobbet. Men min tillvaro stod och föll med det, märkte jag. Å andra sidan hade jag sedan länge tänkt på vad jag ska göra sen. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle sitta som programledare till pensionsåldern. Det tror jag i och för sig att mina chefer skulle ha löst långt innan dess.
Karin Hübinette brister ut i skratt. Hon skrattar ofta, har en lite rå, självironisk humor. Hon är snabbtänkt och slänger ur sig referenser till aktuella nyhetshändelser. Svär. Tanken är att man ska få se mer av den personligheten i nya programmet ”Hübinette”, som börjar på tisdag. Gästerna kan vara politiker, idrottare eller kulturpersoner och de ska också få visa en annan sida av sig själva. Många frågar Karin Hübinette hur makthavarna är när inte kameran är på. Det vill hon visa nu.
– Det finns ett sådant möte som jag själv tyckte var fascinerande. Vi hade en debatt mellan Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt. Den som såg debatten tyckte att de var stenhårda. De tog varandra på inandning och såg inte alls särskilt kamratliga ut. Men de är ju fullblodsproffs. När jag räknade in tio sekunder kvar stod de och snackade om kläder och affärer och chitchattade, precis som vem som helst.
Lite för lite mage och lite för mycket hjärna, säger Karin Hübinette om det hon har gjort tidigare. Halvtimmeslånga ”Hübinette” ska kunna växla mellan seriositet och humor, försöka nå Agendapubliken men även andra tittare.
– Karin privat kan tycka att det finns en massa frågor som man inte får svar på. Sen har mitt yrkesmässiga jag ju inte bidragit särskilt mycket heller. Nu har jag ett annat forum. När det gäller makthavare ska det inte bara handla om exakta skattesatser, utan också om resonemanget omkring. Hur säker är man på att de beslut man tar är de allra bästa? Den typen av frågor. Men samtidigt ska det vara ett program som kommer från samhällsredaktionen. Det är inget nöjesprogram.
Du kommer fortfarande att få vara en vass intervjuare?
– Vass låter alltid som att man är så elak. Men är Anders Borg i studion och finansläget är som nu så kan jag inte bara prata om hur det är att vara feminist. Det kommer inte att funka.
Varför kan du leda ”Hübinette”, men inte ”Agenda”?
– Vi har ingen nyhetsrapporterande skyldighet. Det spelar ingen roll vad som händer med det beryktade Fas3. Jag behöver inte plocka upp den frågan. Jag behöver inte snacka med min syrra i tv.
Hon är nervös, svarar mardrömsprojekt på frågan om det är ett drömprojekt. Skämtar om att hon skulle behöva några år till för att förbereda sig. Att få människor att bli personliga kräver annat av henne än att ställa dem till svars i direktsändning. Om det inte funkar blir hennes valmöjligheter snävare igen.
– Det är som Saab, någon måste gilla det man gör. Så enkelt och så svårt är det. Det finns så många duktiga programledare och så många spännande programidéer. Det som inte funkar byts ut. Ibland kan man bytas ut för att cheferna vill ha en förändring. Det måste man kunna köpa utan att ta det för personligt.
Hur gör man det?
– Man måste börja med att bottna i något annat än sitt jobb.
Karin Hübinette är tillbaka i rutan med ett intervjuprogram. Det ska vara roligare och mer personligt, men seriöst. ”Jag kommer inte att krama ihjäl partiledarna, någon balans måste finnas.”

Karin Ragnhild Maria Hübinette

Ålder: 45 år.
Bor: Hus i Sollentuna (där hon också är uppvuxen) med man och två barn.
På fritiden: Är i skogen med nya hunden och åker motorcykel. Spelar handboll och tränar dotterns lag. ”Det är bland det roligaste jag gjort. Det är så himla inspirerande att jobba med 12-åriga tjejer mitt i något slags tonårsblivande. Att få ett lag att växa, men ändå se individer och få dem att utvecklas. Jag tänker att när jag inte längre gör det här så vill jag jobba med yngre kollegor på väg upp, om det finns efterfrågan. Som mentor, bollplank eller arbetsledare.”
Yrkesbakgrund: Programledare för ”Svart eller vitt”. ”Uppdrag granskning” och ”Kvällsöppet”. Reporter på Sveriges Radio. Program­ledare för ”Agenda” och Aktuellt. Ledde partiledardebatten, valvakan och Nobelfesten förra året. Har vunnit ”På spåret” tillsammans med Stefan Holm.
Vanligaste frågan om ditt jobb: ”Jobbar du heltid? När jag säger att det är ungefär fem procent av min arbetstid som är i rutan så börjar folk förstå. Nu är vi en liten redaktion på tre personer, så man gör verkligen precis allting.”
Aktuell: Med nya programmet ”Hübinette” på tisdagar klockan 21.30 i SVT.

3 intressanta intervjupersoner

1. ”Ban Ki-Moon var väldigt intressant. Han var enormt ödmjuk, så ödmjuk att jag tänkte gud, han är för snäll för sitt jobb. Det finns också en del som menar att han inte är så tydlig som han skulle behöva vara.”

2. ”Mamman till en kille som hade knivhuggit ett barn i Norrköping. Det var ett uppmärksammat fall och hon pratade rätt osentimentalt, men gripande, om vad som händer med en som förälder när ens barn begår ett ofattbart brott.”

3. ”Mamman till flickan som blev utsatt för våldtäkt i Bjästa. Hon berättade om hur det var när samhället tog ställning mot hennes dotter. Hon hade ändå styrkan att säga att hon absolut inte ville att killen som blev dömd skulle bli utsatt för samma behandling. Det tycker jag vittnar om en otrolig förståelse.”

Gå till toppen