Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Lyckan vändes till en mardröm

Samira trodde att hon träffat sitt livs kärlek via nätet. När hon kom till Sverige började helvetet.

Bild: Foto: Brita Nordholm
Samira är uppvuxen i en miljonstad i Marocko. För elva år sedan började hon studera juridik på universitetet där. Hon trivdes med sitt liv och sina vänner. Utom på en punkt.
– Kvinnorna är underordnade männen. Men jag har alltid velat bestämma över mig själv, och mina föräldrar har stöttat mig, säger Samira.
Hon berättar om hur hon träffade sin blivande man via nätet. De kunde chatta flera timmar i sträck. Han var charmig, omtänksam och förstod vad Samira menade när hon berättade att hon ville leva på samma villkor som en man. Ganska snabbt föll hon för honom.
Efter en månads chattande berättade han att han bokat flygbiljett till Marocko. Några veckor senare mötte Samira honom på flygplatsen. Med sig hade han alla papper som krävdes för att gifta sig. Fyra månader efter den första kontakten gifte de sig i Marocko.
– Enligt marockansk kultur kan man inte vara tillsammans om man inte gifter sig. Därför tyckte jag inte att det var särskilt kons­tigt att det gick så snabbt.
En kort tid efter bröllopet blev Samira gravid. De planerade för en framtid i Sverige och i början av sommaren 2008 gick flyttlasset.
– När vi satt på flyget var jag så lycklig. Jag var kär och gravid med vår dotter.
I Sverige visade det sig att mannen var arbetslös och hade skulder hos Kronofogden. Han hade också sex barn sedan tidigare. Det var inte riktigt vad han berättat om sig själv. Dessutom blev han lätt aggressiv och våldsam.
– Han skrek att jag var ett luder, en apa och en jävla hora. Han var helt förändrad.
Många saker som Samira hade haft med sig till Sverige slogs sönder. Kläder revs isär.
– Min syster skickade en fin souvenir från Marocko. Jag blev jätteglad, men när han såg den slog han sönder den i tusen bitar. Skärvorna låg överallt. Jag blev så ledsen, berättar hon och torkar bort tårar på kinderna.
Samira blir arg på sig själv för att hon blir ledsen när hon berättar om det som har hänt. Men hon vill ändå göra det, för att om möjligt hjälpa någon annan i samma situation.
Mannen vägrade låta henne öppna ett eget bankkonto. Alla pengar hon fick – studiemedlet, barnbidraget och föräldrapenningen – gick in på deras gemensamma konto.
– I efterhand har jag förstått att det berodde på att han inte kunde betala för sig på grund av skulderna hos Kronofogden. Han köpte saker på nätet som jag fortfarande betalar av.
Samira berättar att hon flera gånger övervägde att lämna honom och resa tillbaka till Marocko. Men varje gång förklarade han för henne att han hade goda kontakter med Migrationsverket och polisen.
– Han sade att jag var tvungen att göra en abort ifall jag reste hem. Att det var så det fungerade i Sverige. Jag vågade inte lämna honom.
När det var dags för förlossning hade Samira haft värkar i två nätter. Hon kände att barnet var på väg och bad maken att ringa efter en taxi eller en ambulans. Men han vägrade. Istället tvingade han Samira att ta bussen till sjukhuset.
Bussarna gick var tjugonde minut. Hållplatserna var många.
– Värkarna kom hela tiden. Jag trodde att jag skulle föda antingen på busshållplatsen eller i bussen. Jag hade så ont och jag kände allas blickar på mig.
Men hon hann fram till sjukhuset. Där föddes deras dotter.
– Efteråt sa han till mig att han skrutit för sina kompisar om att vi åkt buss till förlossningen.
Samiras mamma har sviktande hälsa. Därför drog hon sig länge för att berätta för sina föräldrar om hur hennes liv i Sverige utvecklat sig. Till slut tog hon mod till sig och ringde.
– Pappa började gråta. Jag sade till honom att berätta för mamma när han trodde att hon klarade av att höra sanningen. Ingen av dem har någonsin klandrat mig för att det blev så här.
Hoten blev fler när barnet var fött. En gång slog han henne över armen. Maken ogillade att Samira ville köpa saker till dottern och skrek åt henne i affärer. Istället krävde han att hon köpte en ny mobiltelefon åt honom.
– Jag ångrar så fruktansvärt mycket att jag lämnade Marocko och gifte mig med honom. Samtidigt är min dotter det bästa som har hänt mig.
Till sist gav Samira upp hoppet om att mannen skulle förändras. En dag såg hon att han knuffade deras dotter så att hon trillade.
– Att han skriker på mig är en sak. Men när han gav sig på vår dotter. Det var droppen.
För ett år sedan lämnade Samira sin make. Det var åtta dagar efter att hon fått permanent uppehållstillstånd. I våras fick hon ensam vårdnad om dottern.
Sedan dess har Samira fått stöd från kvinnojouren som gav henne plats på ett skyddat boende. Genom kyrkan har hon fått kontakt med ett par som hon kallar för sina svenska föräldrar. Hon berättar att de alltid finns nära.
– Innan jag kom hit var jag självständig, envis och stark. Nu är jag på väg att bygga upp min identitet igen.
Hon vet att andra kvinnor i samma stad far illa. När hon möter utländska kvinnor med svenska män brukar hon söka ögonkontakt med dem.
– Jag vill att de ska veta att jag finns ifall de behöver mig.
Senare i höst blir Samira färdig undersköterska. Hon tänker fortsätta studera till sjuksköterska.
Den nu tvååriga dottern har varit i närheten under hela intervjun. När hon hör att mamma är ledsen eller upprörd kommer hon springande. Då vill hon kramas.
– Det viktigaste för mig är min dotter. Jag vill att vi ska ha det bra tillsammans och jag vill kunna lägga det här bakom mig. Men det är svårt.
Samira heter egentligen något annat.
Fotnot: Veckans Inpå livet handlar om global kärlek. Igår berättade vi om Leif Eriksson och hans sökande efter en thailändsk fru. Imorgon kan du läsa del 3 - om Gustav och Linn vars förhållande möts med fördomar och ifrågasättande.

Ankytningsinvandring

Invandringen av anhöriga, anknytningar, har ökat under 2000-talet. Rörligheten och turismen mellan länder har ökat samtidigt som trenden följer asylinvandringen.
Härifrån kommer flest anknytningsinvandrare (2002-2010):
Thailand 16 974
Irak 12 673
Somalia 7 410
Turkiet 7 150
Serbien 5 793
Iran 4 869
Ryssland 4 276
Kina 3 943
Polen 3 884
Bosnien-Hercegovina 3 734
(Källa: Migrationsverket)

FAKTA/Tvåårsregeln

Om paret inte tidigare har bott tillsammans beviljas i regel ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på max två år. Lever de fortfarande tillsammans efter två år beviljas permanent uppehållstillstånd. Upphör relationen dessförinnan avvisas normalt den sökande från Sverige. Undantag kan beviljas om den sökande, eller dennes barn, har utsatts för våld eller annan allvarlig kränkning i förhållandet.
Gå till toppen