Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

"Lycka är viktigare än tillväxt"

I Bhutan är politikens mål att främja lycka snarare än ekonomisk tillväxt. Även om lyckan är svår att mäta är det ett mål som fler borde ta efter, skriver Peter Singer, professor i etik vid Princetonuniversitetet.

Det lilla kungadömet Bhutan i Himalaya är internationellt känt för två saker: höga visumavgifter, som håller nere inflödet av turister, och dess politiska målsättning att främja ”bruttonationallyckan” istället för ekonomisk tillväxt.
De två sakerna hänger samman:
Fler turister skulle gynna ekonomin, men samtidigt skada Bhutans miljö och kultur och därmed på längre sikt minska lyckan i landet.
När jag först hörde talas om Bhutans mål att maxi­mera invånarnas lycka undrade jag om det betydde något i praktiken, eller om det bara rörde sig om ännu en politisk slogan. När jag förra månaden besökte huvudstaden
Thimphu för att tala på en konferens om ekonomisk utveckling och lycka insåg jag att det handlar om mer än en slogan.
Aldrig förr har jag varit på en konferens som tagits på så stort allvar av en nationell regering. Jag hade väntat mig att premiärminister Jigme Y Thinley skulle öppna konferensen med en formell välkomsthälsning och sedan återvända till sitt kontor. Istället var hans anförande en insiktsfull genomgång av de viktigaste frågorna när det gäller att främja lyckan i ett land, och han stannade sedan kvar under hela konferensen och gjorde relevanta inlägg i diskussionen. Vid de flesta seminariepassen var även flera ministrar närvarande.
Sedan urminnes tider har lycka betraktats som något universellt gott. Problemen uppstår när vi försöker definiera och mäta den.
En viktig fråga är om lycka ska betraktas som ett överskott av njutning i förhållande till smärta över en livstid, eller som graden av nöjdhet med våra liv. Den förra ansatsen innebär att vi försöker lägga samman de positiva ögonblicken i en människas liv, och sedan dra ifrån de negativa. Om resultatet är tydligt positivt så betraktar vi personens liv som lyckligt.
Den andra ansatsen är att fråga människor hur nöjda de är med hur deras liv har gestaltat sig hittills. Om de är nöjda, eller mycket nöjda, är de lyckliga. Frågan om vilket av dessa sätt att förstå lycka som bäst fångar det som samhället bör försöka främja aktualiserar grundläggande värdefrågor.
I undersökningar som använder den första ansatsen hamnar länder som Nigeria, Mexiko, Brasilien och
Puerto Rico högt, vilket antyder att svaret handlar mer om nationell kultur än om objektiva faktorer som hälsa, utbildning och levnadsstandard.
Med den andra ansatsen tenderar rika länder som Danmark och Schweiz att hamna i topp. Men det är inte uppenbart att männi­skors svar på enkätfrågor på olika språk och i olika kulturella miljöer betyder samma sak.
Är då målet att främja människors lycka meningsfullt om det inte finns något objektivt mått på lycka?
John Maynard Keynes sade en gång:
”Jag har hellre ungefär rätt än exakt fel.”
Keynes påpekade att idéer, när de först kommer till världen, ofta är lite suddiga i kanterna och i behov av arbete för att bli mer precisa. Så kan vara fallet med idén om lycka som mål för nationell politik.
Kan vi då lära oss att mäta lyckan?
Center for Bhutan Studies, skapat av Bhutans regering för tolv år sedan, håller just nu på att analysera intervjusvar från 8 000 bhutaneser. Intervjuerna tog upp både subjektiva faktorer, som hur tillfredsställda respondenterna var med sina liv, och objektiva, som levnadsstandard, hälsa och utbildning, men även sådant som deltagande i kulturlivet, miljöns tillstånd och balansen mellan arbete och andra aktiviteter.
Det återstår att se om det finns en korrelation mellan dessa olika faktorer. Att försöka reducera dem till en siffra kommer att kräva svåra värdeomdömen.
Bhutan har en lyckokommission, ledd av premiärministern, som analyserar alla nya politiska förslag. Om ett förslag anses strida mot målet att främja den samlade lyckan i landet skickas det tillbaka för omarbetning. Utan kommissionens godkännande går inget förslag igenom.
Ett kontroversiellt förslag som gick igenom nyligen – och som indikerar att regeringen är beredd att vidta tuffa åtgärder om den tror att dessa maximerar den samlade lyckan – var ett förbud mot försäljning av tobak. Bhutaneserna får ta med sig en liten mängd tobak för eget bruk från utlandet, men inte för försäljning, och de måste ha importkvittot med sig om de röker på offentlig plats.
I juli röstade FN:s generalförsamling enhälligt igenom en resolution, initierad av Bhutan, som erkände strävan efter lycka som ett grundläggande mänskligt mål, och som noterade att detta mål inte reflekteras i traditionella bnp-mått.
Resolutionen uppmanade FN:s medlemsstater att utveckla nya mått på utveckling, mått som bättre fångar lyckomålet. Generalförsamlingen välkomnade också ett erbjudande från Bhutan att samla en panel för att diskutera lycka och välfärd under generalförsamlingens 66:e session som inletts i dagarna.
Dessa diskussioner är en del av en växande internationell rörelse för att få nationella regeringar att inrikta sin politik på välfärd och lycka. Det är ansträngningar som vi bör stödja. Förhoppningsvis kommer målet så småningom att handla om global, snarare än nationell lycka.
PETER SINGER
Copyright: Project Syndicate
Översättning: Magnus Jiborn
Gå till toppen