Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Tjugo års spaning efter en mördare

Mordet på Niklas Elmberg förbryllar polisen. I veckan är det 20 år sedan han hittades knivmördad.

En ensam kvinna cyklar på vägrenen längs riksväg 16 mellan Lund och Fjelie. Klockan är ett par minuter i fem på eftermiddagen den andra oktober 1991. Det är rusningstrafik. Under gråa skyar kämpar kvinnan i den kraftiga motvinden. Hon höjer blicken och kisar framåt åt vänster mot växthuset på andra sidan vägen. Tårarna börjar nästan rinna av den ihållande blåsten och hon böjer ned huvudet snett åt höger, som för att skydda sig mot vädret. Då får hon syn på något i diket. Hon stelnar till. Är det någon som ligger där?
Larmet kommer in till polisen klockan 17.00. Personen i diket är Niklas Elmberg, en 20-årig lundastudent som varit försvunnen sedan natten mellan den 27 och 28 september. Han är död efter att ha blivit utsatt för omfattande knivvåld.
– Vi på avdelningen för grova brott i Malmö blev inkopplade som förstärkning och jag blev spaningsledare i mordutredningen, berättar kommissarie Roger Nyman.
Mordet förbryllar honom fortfarande.
Fem dagar tidigare, på kvällen den 27 september 1991 är Niklas Elmberg, som läser fysik på universitetet, ute på stan. Han ska någon dag senare åka till Kina och det är avskedsfest tillsammans med kursare och kamrater. Det är en kväll fylld av upptåg, stoj och stim.
Niklas Elmberg är glad. Han går på händer, det tas flera bilder och det dricks öl. Fredagen hinner bli lördag. Fler och fler börjar droppa av från festen. Några minuter efter halv två på natten är de bara två kvar, Niklas Elmberg och en kamrat. De köper mat vid korvkiosken på Bantorget, äter och tar farväl. Niklas Elmberg cyklar västerut på sin gamla blå herrcykel av märket DBS. Han försvinner nedför backen under järnvägen där Trollebergsvägen börjar. Kamraten går åt ett annat håll. Det är för årstiden ganska normal temperatur, knappt tio grader. Niklas Elmberg har på sig en brunrutig kavaj, en ljus, randig halsduk och ett par röda byxor. Tre vittnen ser honom lämna torget.
– Han åt en tjock korv med mos, senap och tomat. Enligt obduktionsrapporten blev han bragd om livet inom en halvtimme från det att han hade ätit, säger Roger Nyman.
Efter försvinnandet gör polisen en rejäl sökinsats. Niklas Elmberg skulle åka till Kina och därför bedöms det som osannolikt att han skulle ha försvunnit självmant. En helikopter sätts in och den flyger över riksväg 16 men upptäcker inget. Detta leder senare till spekulationer om att Niklas Elmberg skulle ha mördats någon annanstans och fraktats till diket. Men Roger Nyman är tämligen säker på att fyndplatsen, där kvinnan på eftermiddagen den andra oktober hittade Niklas Elmberg, är brottsplatsen.
– Kroppen var mycket svår att upptäcka. Det var sly och uppväxt vegetation i diket, ungefär som det är nu, säger han och sveper med handen ut mot terrängen bredvid vägen.
På kvällen den andra oktober samlas flera av Niklas Elmbergs vänner tillsammans med familjen Elmberg i deras hus i Bjärred. De sitter och pratar om vad som kan ha hänt Niklas.
– Många hade sett blåljus på väg ut till oss men ingen reflekterade över att det skulle ha med Niklas försvinnande att göra, säger Peter Elmberg, Niklas Elmbergs 14 månader yngre bror.
Plötsligt knackar det på dörren.
– Det var två poliser som kom och berättade att de hade hittat Niklas. De satt kvar länge, de tog sig tid och skötte det väldigt bra, trots omständigheterna.
Den första tiden efter mordet fortsätter familjen Elmberg att träffa Niklas vänner regelbundet.
– Jag tror det var till stor hjälp både för oss och för dem, säger Irene Elmberg, Niklas mamma.
Senare under kvällen och natten den andra oktober kommer kvällstidningarnas reportrar och fotografer.
Helikopterns resultatlösa sökande blir den första missen i utredningen. När polisen har finkammat området med hundpatruller och metalldetektorer kommer nästa bakslag. Sydnytts reporter Maria Stålnacke hittar Niklas Elmbergs glasögon en bit bort från fyndplatsen.
– Vi gick bara igenom ett begränsat område runt fyndplatsen. Jag åkte själv in till en optiker i Lund och fick bekräftat att det var Niklas glasögon, säger Roger Nyman.
Missarna blir fler.
En 29-årig man förhörs upplysningsvis. När förhöret är slut glömmer en polis sitt anteckningsblock hemma hos mannen. Blocket, som är fullt med sekretessbelagd information från förundersökningen, hamnar på Kvällspostens redaktion och tidningen får återlämna materialet till polisen.
Efter omfattande arbete med tekniska undersökningar, dörrknackning, uppföljning av tips och förhör med en mängd människor i Niklas Elmbergs närhet under den närmsta tiden efter mordet tar spåren slut.
– Det finns påfallande lite att gå på i detta ärende. Inget motiv eller någon konkret teknisk bevisning som fotavtryck, ett mordvapen eller något tappat föremål. Inga blodspår på grund av att gärningsmannen skar sig. Niklas blev inte rånad på några värdesaker och han hade inte några motvärnsskador. Det finns inte heller några avgörande vittnesuppgifter, säger Roger Nyman.
Rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp blir inkopplad i ärendet. Psykiatern Ulf Åsgård tar, tillsammans med gruppens chef Jan Olsson, fram en gärningsmannaprofil.
– Den reviderades flera gånger mellan 1991 och 1995, berättar Ulf Åsgård.
1991 går Peter Elmberg i skolan på Spyken i Lund och arbetar extra på ett lager i Arlöv på helgerna.
– Jag minns att jag cyklade till skolan som vanligt dagen efter mordet och möttes av kvällstidningarnas löpsedlar i Lund. Det var overkligt. Jag var nog i en chockfas, berättar han.
I skolan är det väldigt svårt att prata om händelsen.
– Klasskamrater vek undan med blicken. De visste inte hur de skulle hantera det - vad de skulle säga. Ett tag var jag inte längre Peter utan bara "den mördade Niklas bror". Det ligger väl i vår kultur, det finns vissa saker vi inte pratar om eller inte vet hur vi ska prata om.
Han ber sin lärare att själv få berätta om händelsen för sin klass.
– Det var som en otrolig befrielse.
Bristen på uppslag i polisutredningen leder till spekulationer i media och bland allmänheten. Några tror att mordet har med narkotika eller en obetald skuld att göra.
– Nej, det finns inga sådana kopplingar alls, säger Roger Nyman.
Det förekommer rykten om att Niklas Elmberg var homosexuell och att det är svartsjuka som ligger bakom mordet.
– Han var inte homosexuell. Jag har läst alla hans dagböcker och kartlagt hans liv. Det finns ingenting som pekar på det i utredningen. Jag vet inte var det ryktet kommer ifrån.
Det spekuleras också i att en känd våldsverkare från Lund skulle vara gärningsmannen. En man som några år efter mordet avlider i en olycka i centrala Malmö.
– Vi fick ett anonymt tips där han var namngiven. Vi kunde dock avskriva honom. Ingen har någonsin delgivits misstanke i detta ärende.
2007 får polisen ytterligare ett trovärdigt tips via tv-programmet Efterlyst. Där namnges en man i 50-årsåldern, som sägs vara bekant med den avlidne våldsverkaren. 50-åringen pekas ut som gärningsman men inte heller det tipset leder någonstans.
Ett spår som Roger Nyman ägnar mycket tid åt är den vita lera som återfanns på däcken på Niklas Elmbergs cykel. I området där Elmberg hittades finns ingen sådan lera. Det görs jordprover, både från fyndplatsen och bland annat från en byggarbetsplats mellan den gamla vägen till Bjärred och riksväg 16. Man får aldrig någon träff.
Roger Nyman spekulerar aldrig, säger han. Trots det har han ändå tankar och teorier om hur mordet kan ha gått till.
– Jag tror att Niklas Elmberg cyklade gamla vägen förbi Värpinge och irrade sig norrut mot väg 16. Där träffade han på gärningsmannen, kanske var det en person som ville ha hans cykel. När den hittades var kedjan av, vilket kanske tyder på något bråk om den.
Den som idag håller i förundersökningen är Per Lidehäll, kriminalkommissarie vid Länskriminalpolisen i Malmö.
– Det finns inget nytt i ärendet. Genom åren har vi fått in lite tips och gjort vissa efterforskningar men alla spår har lett till återvändsgränder. Detta är verkligen ett "cold case", säger han.
Lund, Bjärred och de omkringliggande byarna präglas av chock efter mordet.
– Det var som en lång och mödosam väg man tvingades vandra, säger Irene Elmberg, Niklas mamma.
Tiden stannar, både bildligt och bokstavligt, hemma hos familjen Elmberg.
– Rutiner ramlade bort, man glömde bort att äta och göra de vanliga sakerna. När man skulle duka tog man fram sex tallrikar och fick sätta tillbaka en, berättar Bernt Elmberg, Niklas pappa.
Vanliga familjehögtider blir smärtsamma påminnelser.
– Första julen valde vi att åka bort på en lång resa, säger Irene Elmberg.
Känslor av ilska, förtvivlan och sorg dominerar den första tiden men successivt ersätts de negativa tankarna av glädjefulla minnen av de tjugo år som familjen fick tillsammans.
– Jag tänker ofta på de positiva stunder vi hade. Jag brukar sitta och snacka med honom på kyrkogården, säger Bernt Elmberg
Samtidigt färgas deras tankar av existentiella funderingar.
– Man tror att allt i framtiden är ljust, men det vet man egentligen inte.
Gå till toppen