Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Efter 50 år ihop
är deras bästa tid nu

Tre gånger friade Lars till sin Elna-Birgitta innan hon kände sig mogen att ge honom sitt helhjärtade ja. För två veckor sedan hyllade paret Lithner sin relation med välsignelse i kyrkan och stor guldbröllopsfest.

Färgat gamla brudklänningen blå. Under två dagar i september firade Lars och Elna-Birgitta Lithner sitt guldbröllop och sin relation. Foto: Claes Nyberg
GULDBRÖLLOP. Lars Lithner minns fortfarande vilket trappsteg Elna-Birgitta stod på första gången han såg henne. Året är däremot lite oklart.
– Det var på Akademiska föreningen i Lund. Vi hade varit på ett föredrag, minns Elna-Birgitta Lithner.
Lars nickar instämmande.
– Det var på trappavsatsen mellan första och andra våningen. Där stod hon! Jag skulle kunna peka ut trappsteget än idag, men det tror hon inte på.
Elna-Birgitta släpper fram ett litet leende och sneglar på sin livskamrat. Efter över 50 år tillsammans har de skapat ett band som inte undgår någon. Ögon som möts, en hand som smeker över en axel eller en ordväxling som följs av ett leende. Paret kommunicerar med varandra på alla plan.
Men Lars fick alltså kämpa för att vinna Elna-Birgittas hjärta.
– Första gången reciterade han en dikt och jag blev förskräckt. Andra gången var vi på mitt studentrum. Jag hade en ful klänning på mig. Tredje gången var i prästgårdsparken i Västra Ingelstad och då var det rätt tid. Det är ett viktigt beslut, man måste tänka sig för, menar Elna-Birgitta.
Hennes far vigde dem i Västra Ingelstads kyrka den 24 september 1961. Vädret var fint, det minns Lars. Det var ett ganska stort bröllop. Bröllopsdagarna har de uppmärksammat år från år.
– Lars har kommit med en stor bukett rosor varje gång, försäkrar Elna-Birgitta men möts av protester från maken.
– Någon gång har vi nog missat bägge två, menar han.
Förra helgen firade de alltså sin guldbröllopsdag med välsignelse i Västra Ingelstads kyrka.
– Jag ville inte förnya våra löften. Det antyder på något sätt att de man givit varandra inte gällt hela tiden. Har jag sagt något så står jag för det, förklarar Lars.
Därför valde de istället att samla vänner som de plockat upp längs livets väg, barn, barnbarn och övrig släkt.
Genom sin fest hoppas de även ha skapat nya relationer genom att låta människor mötas och hitta beröringspunkter.
Elna-Birgittas egensydda brudklänning är numera blå, men hon går fortfarande i den och bar den tillsammans med sin krona som klätts med ny myrten.
– Så det blir frid på jorden, säger hon.
Ceremonin i kyrkan präglades av ord och musik som bland annat framfördes av barnbarn och andra släktingar.
Inför den efterföljande middagen och söndagens ”frunch” hade alla deltagare uppmanats att svara på frågan ”Vad betyder en kärleksrelation för dig?” genom att välja ut tio ord från en lista och rangordna dem.
Trygghet, vänskap, närhet, ansvar, omsorg, trohet, respekt, glädje, framtidsperspektiv, spänning, ömsesidighet, lek, gemensamt livsmål, sensuell gemenskap och utmaning är orden som paret vaskat fram tillsammans.
För Lars behövs ingen längre reflektion inför uppgiften.
– För mig är det trohet, att man givit sitt löfte, ­säger han.
Elna-Birgitta instämmer.
– Heliga löften är vi eniga om. Har man lovat och bestämt får man vara ihärdig och envis. Men trygghet och närhet är också viktigt. Man hittar nya fina saker hos varandra. Varje människa är en skattkammare, säger hon.
Genom att uppmärksamma sin egen relation hoppas Lars och Elna-Birgitta att få andra att fundera över sina förhållanden.
Deras egen relation har inte varit skonad från prövningar.
– Att två blir ett tar tid. När man har många små barn, då är det svårt att få det att gå ihopa, säger ­Elna-Birgitta och reciterar en dikt hon skrivit.
– Om äktenskapet inte är centrum i våra liv, är vi då gifta? Äktenskapet måste få stå i fokus för att det ska bli en stark och bra relation. Man måste känna sig trygg, Lars är min bäste vän som vill mig väl.
– Det var något nytt, skämtar Lars och de tittar på varandra med varma ögon.
Parets ena dotter frågade en gång Elna-Birgitta varför hon valde Lars.
– Jag svarade att jag valde honom för att han inte trivialiserar mitt liv. Med honom kan jag växa som människa, även om det innebär att det är jobbigt ibland, förklarar Elna-Birgitta.
Paret Lithner är väldigt olika och tycker olika om mycket. Diskussioner hör till vardagen.
Men en sak är de eniga om. De tuffa åren var när de tre barnen var små.
Den bästa tiden tillsammans?
– Som bäst? Det är nu, Lars, det får vi väl säga?
Till svar får Elna-Birgitta en blick och ett leende som säger allt.
Bor: Vellinge och Vejbystrand.
Ålder: Hon är 74 år, han 79.
Gör: Hon är pensionerad gymnasielärare i svenska, religion ­och engelska samt kroppsterapeut och poet. Han är pensionerad lektor i matematik.
Familj: Sonen Jakob och döttrarna Maria och Birgitta samt sex barnbarn.
Gå till toppen