Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Allt gick fel när Kevin dog

Länk efter länk brast i vårdkedjan när Sabrina och
Ulf Andersson miste sin son på sjukhuset den 9 mars.

– Allt gick fel redan från början, säger Ulf Andersson och tittar ner i pappren från sjukhuset.
– Det fanns så många tillfällen där man hade kunnat bryta förloppet, säger Sabrina Andersson.
De sitter hemma vid köksbordet och berättar. Kevins barnstol står kvar vid bordsänden och deras blickar söker honom fortfarande där med jämna mellanrum.
Kevin hade haft hög feber och vattenkoppor i tre dagar när Sabrina tog honom till vårdcentralen. Trots hans smärtor och en svullnad vid bröstet fick de rådet att gå hem och vila.
Dagen efter hade Kevin slutat skrika av smärta. Han bara sov. Den kvällen tog de honom till vårdcentralen på nytt och en ny läkare insåg att Kevin snabbt måste till sjukhus. De fick en remiss och körde direkt. Några minuter senare sprang Sabrina in på barnakuten med Kevin i famnen.
– Men när vi kom dit var det totalstopp. Vi blev bortkörda av en sköterska som sa till oss att sitta längre bort i en korridor eftersom Kevin hade vattenkoppor, säger Ulf Andersson.
Sedan fick de besked att de skulle till infektionskliniken.
– Vi sa att en läkare måste göra en bedömning, men fick bara en lapp av sjuksköterskan som det stod en trea på. Det var det rummet vi skulle gå till sa hon. Sedan vände hon och lämnade oss, säger Sabrina Andersson.
De letade sig till infektionskliniken och väntade i det anvisade rummet. En sköterska sa till dem att infektionskliniken inte skulle ha något extraarbete med dem eftersom Kevin var barnakutens ansvar.
– Kevin hade ont överallt och ryckte och vred sig av plågor. Vi tänkte att vi inte kunde sitta och vänta. Det var helt tomt på avdelningen, säger Ulf Andersson.
När Ulf gick för att leta efter hjälp blev han utskälld av den första sköterska han mötte. Han skulle hålla sig på rummet.
– Efter en timme fick vi träffa en läkare som tyckte att vi skulle åka hem med antibiotika som Kevin kunde dricka. Det sa han utan att ha gjort en ordentlig undersökning. Vi sa att Kevin slutat dricka, men läkaren sa att han skulle bli bra dagen därpå. Efter ytterligare en stund kom samma läkare och sa att han ändrat sig och att vi skulle få stanna.
Men inget hände, mer än att de fick vänta på nytt.
– Jag jagade personalen och frågade när Kevin skulle få dropp och antibiotika, och när han skulle få komma till ett rum på barnkliniken.
Strax innan klockan ett på natten fick de plats på barnkliniken. Eftersom Kevin hade vattenkoppor tvingades de ut i kylan. De fick inte gå i kulverten och de fick ingen ambulans.
– Jag höll Kevin på ena armen och i den andra höll jag påsen med dropp. Jag fick gå ut i minusgrader med ett döende barn. Det är omänskligt, säger Sabrina Andersson.
På avdelning 61 fick Kevin antibiotika. Det hade nu gått sex timmar sedan familjen kom till sjukhuset.
Under natten blev han ännu sämre.
– Jag frågade varför han inte blev bättre och när antibiotikan skulle hjälpa. Sköterskan som kom var trött och irriterad och sa att Kevin bara hade klåda. Ingen läkare visade sig, säger Sabrina Andersson.
Natten gick och utom sig av oro hoppades familjen fortfarande på hjälp.
– På morgonen jagade jag runt efter läkare för Kevins andning hade blivit snabb. En sköterska sa att det inte var några problem och att vi fick vänta till ronden, säger Ulf Andersson.
Så kom ronden, och med den ett besked om att de skulle vänta till eftermiddagen.
– "Ni kan inte bara gå vidare. Vi behöver ju hjälp nu", sa jag. Men de bara försvann utan besked.
Sedan kom sköterskor och tog prover.
– De tog om blodproverna igen och igen. Kevin var så blek och kall. Blodet kom inte fram.
Sabrina baddade hans panna.
– Till slut tog Kevin bort syrgasmasken och tittade in i mina ögon. Han sa "mamma, sova", säger Sabrina Andersson.
Vid det laget hade det gått 20 timmar sedan familjen kom till sjukhuset.
Mot slutet var det fullt av vårdpersonal i rummet men intensivvården kom för sent. Kevin dog i en hastig cirkulationskollaps till följd av blodförgiftning klockan 14.48 den 9 mars.

Händelseförloppet

18.30: Familjen hänvisas till en korridor utanför barnakuten. Mottagningsrutinerna fungerar inte och Kevin blir aldrig undersökt. Familjen skickas sedan till Infektionsmottagningen och får ta sig dit själva.
19.30: Kevin Andersson undersöks av läkare med lämnas sedan utan övervakning och tillsyn.
00.30: Kevin Andersson bärs av Sabrina Andersson ut till familjens bil och de åker till avdelning 61. På grund av vattenkoppor får han inte transporteras genom kulvert men personalen beställer ingen ambulans.
01.00: Kevin Andersson blir inlagd på avdelning 61. Han får en första dos antibiotika sex timmar efter sin ankomst till akuten. Hans tillstånd kontrolleras inte under natten.
03.00: Kevins tilltagande oro bedöms bero på klåda och feber. Förekomsten av vattenkoppor överskuggar andra tolkningar.
06.30-07.30: Kevin har en puls på 180-190 slag i minuten under minst en timme. Det lämnas utan åtgärd.
10.00: En fullständig undersökning försenas eftersom ansvarig överläkare är upptagen med att förbereda en vårdkonferens.
10.40: Personalen antar att blodprov visar fel och nytt prov ordineras. Det leder till ytterligare fördröjning.
12.30: Narkosläkare anländer men medicinskt ansvarig läkare är inte på plats. Överflyttning till Barnintensivvårdsavdelningen är inte möjlig eftersom det saknas isoleringsrum med ventilation.
14.05: Kevin blir sämre och hjärt-lungräddning startas.
14.15: Kevin kopplas till respirator.
14.48: Åtgärder avslutas.
(Källa: Sjukhusets händelsediagram och Kevin Anderssons journal.)
Gå till toppen