Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tonårsilskan ledde honom
till Etiopien

Sven Rubenson tillbringade sina första tio år på den amerikanska prärien, sedan ungdomstiden i Sverige och därefter stora delar av vuxenlivet ­ i Etiopien. Nu är han änkeman sedan drygt ett år och fortsätter förkovra sig i samhälle, religion och historia på äldre­boendet Ribbingska i Lund.

Sven Rubensons liv har utspelat sig på tre kontinenter och under trettio år bodde han i Etiopien. Foto: Emma Larsson
– Jag har allt samlat på ett ställe, säger Sven Rubenson och tar rullatorn till stöd för att visa in i sin lägenhet.
– Här är tamburen, här kommer köket, och här arbetsrummet och sängkammaren. Och där i hörnet brukar gästerna sitta, där kan ni ta plats!
Medan höstregnet smattrar mot fönstret berättar Sven Rubenson, snart 90 år, om hur hans föräldrar utvandrade till Jamestown i Nord-Dakota när han bara var åtta månader.
– Det var ju bara att ta sig en bit mark, odla den, registrera den och betala lite skatt. Så stal man hela USA från indianerna. Men det var ingen som tänkte så då.
Som en följd av depressionen 1929 återvände dock familjen till Sverige 1930.
– Mina föräldrar hade det besvärligt. Som man säger: ”Bottnen gick ur tunnan”. Och det blev inget kvar.
För Sven Rubenson, vars föräldrar ville att barnen skulle tala engelska så mycket som möjligt (”vi skulle ju bli amerikaner!”), blev det till att försöka komma ikapp med svenskan.
I skolan i Örkelljunga fick han som fjortonåring, historieintresserad och med stark känsla för rättvisa, höra talas om Italiens ocku­pation av Etiopien och med det tog ett livslångt ­engagemang för landet fart. Sven Rubenson upprördes över bombandet av det enda afrikanska land som, jämte Liberia, inte koloniserats.
– Det var tonåringens ­reaktion mot vuxna som bär sig illa åt, skrattar Sven Rubenson.
– Jag blev arg, säger han och hötter med näven för att illustrera.
– Så får man väl inte göra, pappa? sa jag.
”Handla du efter din övertygelse, Sven” blev tolvbarnsfaderns svar.
Men det skulle dröja några år innan ord blev till handling för familjens äldste son. Först utbildade han sig, och sin studentexamen tog han via Hermods. Under den månadslånga preparandkursen i Malmö deltog sjutton manliga och fyra kvinnliga elever. Intressantast av de senare var flickan från Sundsvall som satt längst till vänster i bänken framför honom.
– Jag kommer ihåg det som om det var igår. Hon hade på sig en grön- och brunmönstrad blus och hade en hårt rullad pingstvänsknut i nacken. Man kan säga att hon sköt mig bakifrån, skrattar Sven Rubenson som växte upp i ett kristet hem med engagemang i EFS, Evangeliska fosterlandsstiftelsen.
Med Britta, som den unga damen med pingstvänsrullen hette, flögs han 1947 av pilot Carl-Gustaf von Rosen till Etiopien för att arbeta som missionär och lärare.
– Det Europa som vi lämnade var fullständigt sönderkrigat och sönderbombat. Det var skönt att komma ner till ett lugnt och civiliserat land. Vi fann oss väl tillrätta.
I Etiopien drog Sven Rubenson igång en skola där både pojkar och flickor undervisades. Han pekar mot en tavla på väggen, med prydliga elever utanför en ny skolbyggnad. I mitten syns kejsar Haile Selassie, och till höger Sven Rubenson, som kom att utbilda delar av framtidens elit i Etiopien och senare blev utsedd till professor vid universitetet i Addis Abeba.
– Tiden där lärde mig väldigt mycket.
Trots att familjen trivdes bra i huvudstaden Addis Abeba ville Sven och Britta­ Rubenson ge barnen en chans att rota sig i Sverige också, så när äldsta döttrarna blev tonåringar flyttade familjen tillbaka till Sverige.
Men nästan trettio år i Etiopien har satt sina spår. Ibland saknar han landet, och det sunda förnuft, ”common sense”, han kände att många etiopier hade.
Vad har varit besvärligast i livet?
Sven Rubenson drar handen över skägget och grunnar länge på ett svar.
– Kanske när Britta födde våra flickor i Etiopien. Vi bodde ett tag i hus med lergolv och det var i många avseenden svårt att klara av den tiden rent praktiskt när man var van vid svensk standard.
Är det något du ångrar?
– Det jag misslyckats med var när jag var missionär i norra Etiopien och hamnade på kollisionskurs med de etiopiska kristna där, som hade en mycket längre kristen historia. Där visste jag inte bättre än att tro att jag var förmer och att min form av kristendom var bättre och deras sämre, säger han självkritiskt.
Men på det stora hela har livet varit bra, han har haft en framgångsrik karriär och aldrig lidit någon nöd, som han säger.
– Folk har varit snä­lla mot mig. Jag har lyckats med det jag sysslat med även om det ibland varit ett lite självupptaget liv.
– Ibland har man varit tvungen att påminna sig själv om att vara ödmjuk ... för det ska man ju vara som kristen.
Vad har varit bäst i livet?
Sven Rubenson funderar. Sedan ger han ifrån sig ett högt rop, slår med handen i knät och pekar på ett fotografi på hustrun.
– AHHHH! Hon är det bästa som hänt mig. Världsalltets vackraste kvinna!
Många datum kan vara svåra att minnas för en – om än skarp – 90-årig hjärna, men den 25 maj 2010, det datumet sitter, för då avled Britta, och Sven Rubenson blev ensam efter sextio år.
Att han nu fyller jämnt har han inte funderat så mycket på.
– Firande ... Jag räknar med att mina barn ordnar något, ja, det har de sagt något om ... om nu klistret i min hjärna håller ihop, ler han och fortsätter skämtsamt mot reportern:
– Ja, det kan du skriva! ”Han förmodar sig att bli hämtad och firad av sina barn!” Det blir bra.
Bor: Äldreboendet Ribbingska i centrala Lund.
Yrke: Lärare. Varit professor i historia i Addis Abeba. Expert på etiopisk historia och samhällsliv.
Familj: Barnen Birgitta, Kerstin, Inger, Samuel och Daniel. Barnbarn och barnbarnsbarn. Hustrun Britta dog förra året.
Intressen: Läsa och skriva. Följer med i samhällsfrågorna och är bland annat engagerad i fallet med Dawit Isaak.
Om de fängslade svenska journalisterna i Etiopien: ”De har sig själva att skylla om de har gått in i landet illegalt. Etiopien är inget skurkland men har en historia av att ha varit ockuperat. Och det krävs väl visum för att resa in i USA också?”
Pratar: Förutom svenska talar han engelska, amarinja (amahariska) och lite arabiska.
Aktuell: Fyller 90 år imorgon den 20 oktober.
Gå till toppen