– Beslutet har vuxit fram i takt med att vi gått kräftgång i allsvenskan, även om man har försökt att hålla det ifrån sig. Inför sista matchen mot Elfsborg bestämde jag mig definitivt för att hoppa av även om det fanns en liten chans att nå en kvalplats, säger Tom Prahl som hade ett år kvar på kontraktet med TFF.

Degraderingen till superettan är en stor besvikelse, den största i karriären, särskilt med tanke på att laget i fjor tillhörde toppskiktet i allsvenskan och slutade femma.

– Det var tamt att gå från fyrtiofyra till tjugofem poäng. Vi hade tio matcher på oss att ta de poäng som behövdes, men klarade inte av det och det får alla inblandade aktörer ta på sig.

– För egen del var det kanske tur att detta hände först nu, för annars hade det nog varit svårare att få de erbjudande som jag har fått genom åren.

Gymnastikläraren Tom Prahl kan se tillbaka på en lång karriär som fotbollstränare varav de senaste tjugo åren på absolut toppnivå. På arton allsvenska säsonger har han lotsat sina lag till nio medaljer varav tre guld.

Men när han ska ranka den enskilt största framgången under alla år så väljer han superskrällen i Uefacupen hösten 1994 då TFF slog ut stjärnspäckade Blackburn Rovers.

– Med dagens mått mätt skulle det vara som att slå ut Manchester United.

Nu kan fotbollen mycket väl vara ett avslutat kapitel för 62-åringen från Smedstorp på Österlen. När han fick sparken från norska Viking Stavanger 2006 tog han ett sabbatsår från sporten som blivit hans yrkesliv. Detta är ett annat slags uppbrott.

– Jag skulle bli mycket förvånad om jag dyker upp i något fotbollssammanhang framöver. Men man ska aldrig säga aldrig. Jag är inte jättegammal och känner mig ganska vital, säger Tom Prahl som åtminstone lämnar dörren på glänt.

Framförallt ser han fram emot att få mer tid över till annat.