Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Magnus Jiborn: Debattens vågor

En kurva över födslar och dödslar i Sverige under 1900-talet liknar havet en stormig höstdag. Vågorna sköljer in över stranden och avlöses av djupa vågdalar.

Under 1900-talets första årtionde föddes mer än 130 000 barn om året. Sedan kom världskrig och depressionsår och i mitten av 1930-talet var antalet födda nere kring 85 000.
Så tog andra världskriget slut och nativiteten rusade åter i höjden – 1945 föddes 135 000 barn.
Upp- och nedgångar fortplantar sig över generationerna: när det är dags för de stora barnkullarna att själva bli föräldrar fylls förlossningssalarna – sedan töms de, för att ytterligare en generation senare fyllas på nytt.
I boken Kurvans makt visar Gunnar Wetterberg, historiker och samhällspolitisk chef på Saco, hur dessa vågrörelser formar – och formas av – det politiska och ekonomiska landskapet.
En bok om befolkningsstatistik? Hur spännande kan det vara, för den som inte är inbiten siffernörd?
Mycket, visar det sig. Åtminstone om man är intresserad av politikens underliggande drivkrafter, begränsningar och sammanhang. Eller helt enkelt är bekymrad över hur Sverige ska tackla de stora demografiska utmaningar landet står inför.
De som går i pension nu är de som föddes under efterkrigstidens babyboom. De åttiotalister som ska ersätta dem på arbetsmarknaden är långt färre.
Det skapar inte bara det uppenbara problemet att färre ska försörja fler – de demografiska hålen uppstår på många ställen i samhällsväven.
Wetterberg påpekar till exempel att högskolorna kommer att drabbas av stora pensionsavgångar samtidigt som nittiotalisterna – återigen jättekullar – ska få sin utbildning. Det kan leda till bristande kvalitet i utbildningarna, vilket i sin tur får ekonomiska återverkningar för hela samhället under decennier.
Ett av Wetterbergs budskap är att det går att lära av hur tidigare generationer har lyckats parera vågrörelserna. Ska vi klara den generationsväxling som ligger framför oss gäller det att på bästa sätt ta tillvara de arbetskraftsreserver som finns.
Skatter, socialförsäkringar, pensionssystem, arbetsmiljöer, utbildning och tusen andra faktorer måste utformas så att människor kommer ut på arbetsmarknaden tidigare och får incitament att stanna kvar längre.
Det handlar om social styr- och re­glerteknik i den högre skolan. Wetterberg är mer intresserad av vilka lösningar som fungerar än av deras ideologiska hemvist.
Politik är förvisso mer än att vrida på rätt kranar och dra i rätt spakar. Men insikt om hur demografin påverkar politikens förutsättningar är nödvändig.
Klarar vi inte att hantera det förestående generationsskiftet kommer det inte att finnas mycket välstånd kvar att föra fördelningspolitiska debatter kring.
Gå till toppen