Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Opinion

Sju, på den åttonde

År 1798 levde knappt en miljard människor på planeten jorden. En av dem var en brittisk nationalekon…

Någonstans på jorden föds i dagarna invånare nummer 7 000 000 000. Arkivfoto: Mahesh Kumar 2009
År 1798 levde knappt en miljard människor på planeten jorden.
En av dem var en brittisk nationalekonom vid namn Thomas Robert Malthus. I boken An Essay on the Principle of Population, som kom ut det året, hävdade han att antalet människor ökade i en sådan takt att jorden inom kort inte skulle förmå föda alla.
Redan inom femtio år, förutspådde han, skulle hungerkatastrofer och sjukdomar sätta stopp för ytterligare folkökning.
På måndag blir vi, enligt FN:s beräkningar, sju miljarder. Och maten räcker ännu. De svältkatastrofer som vi ser i delar av världen beror inte på att det saknas mat utan på hur maten är fördelad.
Det faktum att Malthus katastrofscenario – som var helt realistiskt givet de förutsättningar som då rådde när det gäller exempelvis jordbrukets produktivitet – inte har blivit verklighet vittnar om mänsklighetens enorma förmåga att lösa de problem den ställts inför.
Vi har inte bara blivit fler, utan vi lever dessutom i snitt längre, är friskare och åtnjuter ett materiellt välstånd som Malthus samtida knappast kunde drömma om.
Alla får inte del av välståndet. Nästan en miljard människor går hungriga, vilket är en moralisk skandal i en värld som, kanske för första gången i historien, skulle ha råd att utrota fattigdomen.
Men samtidigt som räkneverket över antalet människor på jorden tickar ständigt uppåt finns det andra räkneverk som går åt motsatt håll:
Antalet extremt fattiga minskar för varje år, liksom antalet som saknar tillgång till rent vatten.
Att det ”bara” är sjumiljardersvallen som sprängs på måndag är också en framgång. För några decennier sedan pekade prognoserna på att vi skulle vara ännu flera.
Takten i folkökningen har dämpats och om några generationer kan, om trenden med minskande födelsetal håller i sig, jordens befolkning plana ut på kanske tio miljarder.
Villkoret är viktigt: om trenden håller i sig.
En färsk FN-rapport varnar för att det räcker med något högre födelsetal än i prognoserna för att vi istället ska bli femton miljarder invånare.
Risken är att vi tror att problemet är löst och glömmer bort det. För även om Malthus profetia slog fel så hade han rätt i en sak:
Det finns ett tak för hur många människor jorden kan försörja.
Även tio miljarder invånare kommer att innebära stora påfrestningar på miljö och livsmedelsförsörjning.
Och att det nu finns en möjlighet att jordens befolkning kan stabiliseras på en nivå som alls går att hantera beror på sådant som förbättrad hälsovård, minskad barnadödlighet, ökad jämlikhet mellan könen, utbildning för kvinnor och ökad tillgång till sexualupplysning och preventivmedel.
Det gäller att ansträngningarna fortsätter.
Människor kan lösa problem som i förväg ter sig närmast oöverstigliga.
Men problemen löser sig sällan själva.
Gå till toppen