Världen

Resan till USA inspirerade blinda Gerel

Gerel är 38  år och projektkoordinator i Mongoliets Nationella organisation för blinda, och som andra mongoler använder hon bara ett namn. Här är hennes ­historia:

ULAANBAATAR. ”Jag vaknade en morgon för sexton år sedan och var blind på vänster öga. Kort tid senare försvann synen på höger öga. Jag gick till doktorn, men efter tre år hade jag fortfarande inte fått någon diagnos. Då fattade jag att jag var blind för livet. Jag kände inga blinda och jag hade ingen aning om var jag kunde få hjälp.
Först blev jag arg och funderade på om det var högre makter som straffat mig, men det var det så klart inte. Det är bara så förfärligt svårt att förlika sig med att man aldrig mer kommer att kunna se.
Jag bodde i Darkhan, Mongoliets näst största stad. Efter fyra år hörde jag om en specialskola för blinda barn i Ulaanbaatar. Min syster åkte dit för att fråga om jag kunde få lära mig braille-språket. De svarade att jag kunde komma till Ulaanbaatar eller för egna pengar bjuda en lärare till Darkhan, men varken det ena eller det andra hade vi ju råd med.
Ett år senare följde mamma med mig till Ulaanbaatar så jag kunde börja på universitetet. Hon bodde med mig i universitetets sovsal och hon, mina systrar och mina kompisar hjälptes åt att läsa in all kurslitteratur i juridik på band åt mig.
År 2004 tog jag min första examen med toppbetyg och två år senare en master i civilrätt. Jag blev headhuntad av en bank och jobbade där ett år med hög lön. Men när jag förstod hur svårt synskadade har det i Mongoliet, började jag jobba för Federationen för de blinda i Mongoliet.
Under ett besök i USA såg jag vilka hjälpmedel universiteten där kan erbjuda studenter med funktionsnedsättning: träning, tekniska hjälpmedel, ledarhund ... alltså allt jag skulle vilja att blinda barn och ungdomar här i Mongoliet skulle få.
Men verkligheten är att många blinda och synskadade i otillgängliga områden stöts ut eller göms undan utan att få utbildning, läkarhjälp eller ens information om den lilla pension staten erbjuder.
Här på förbundet trycker vi braille-böcker, ordnar datorkurser och engelskundervisning. Vi äger massage­salonger som ger blinda jobb och fem kommersiella radiostationer. Ändå når vi inte ut till alla blinda!
För två år sedan kom en mamma hit med sin 27-åriga dotter. Mamman var lärare på gymnasiet och pappan på ett universitet, men deras dotter hade aldrig gått i skolan. När mamman förstod vad hennes dotter gått miste om, bröt hon samman: ’Min man och jag vet ju hur viktigt det är med utbildning, ändå har vi hållit vår dotter dold i vårt hem som ett djur’, grät hon.
Nu går dottern i alla fall på kurser hos oss och träffar andra i samma ­situation som hon.”
Översättning Karen Söderberg
Antal blinda och synskadade: 10 100.
Mongoliets befolkning: 3,1 miljoner. Det finns en skola för blinda i huvudstaden Ulaanbaatar.
MNFB har små undervisnings- och rådgivningscentra i alla 21 län.
(i svenska kronor, per månad).
Handikappbidrag: 275 kronor.
Telefonbidrag: 55 kronor.
Bränslebidrag: 820 kronor.
Gå till toppen