Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Korsbefruktad präst gör yrket till en konst

Svår konst att vara präst? Det är så klart första frågan till universitetsprästen Kent Wisti som fyller 40 år och som nästan samtidigt ställer ut sitt måleri på galleri Estetica i Malmö.

Kent Wisti sa redan som fyraåring att han ville bli präst. "Något måste ha påverkat mig. Men vad? Det vet jag inte. Inte var det min uppväxttid. Mina föräldrar var alls inte kyrkliga eller troende."Bild: Foto: Lars Brundin
MALMÖ. Hans svar kommer på sekunden: ”I takes a minute to learn, a lifetime to master.” (Det tar en minut att lära, en livstid att bemästra.)
Kent Wisti är smålänningen som är präst, konstnär och utbildad i psyko­terapi, allt i ett, och som säger:
Prästens och konstnärens roll tangerar varandra.
Prästerskapet är en konstnärlig disciplin.
Den grundläggande utbildningen i psykoterapi är till god hjälp både som präst och konstnär.
Kent Wisti upplever att prästens och konstnärens roller korsbefruktar varandra.
– Prästen och konstnären har samma mission. Ett uppdrag som inbegriper att förklara livets dynamik: att låta somligt dö, för att ge plats åt annat och nytt att spira i ens liv. Att bestämma sig för att lägga ner ett projekt för att börja leva.
– För att klara av detta krävs både mod och tillit, säger Kent Wisti, som hoppas kunna vara stöd åt en sådan livsinställning.
Han växte upp i ett sekulariserat socialdemokratiskt arbetarhem i Älmhult i början av 1970-talet, med föräldrar som var rutinbesökare i kyrkan vid dop, bröllop och begravningar.
– Jag sa redan fyra år gammal att jag ville bli präst. Något måste ha påverkat mig. Men vad vet jag inte. Mina föräldrar och min uppväxt var alls inte kyrklig eller troende.
Kyrkans dragningskraft höll i sig.
Som barn sjöng han i kyrkokören. Möjligen kan man ana att pappans yrkes­skifte som 30-åring från gravstensgravör till konstnär och grafiker på heltid kan ha gett avtryck i gossen.
– Kanske. Men min gudstro är helt min egen och den har följt mig genom hela mitt liv. Min tro är inte konstigare än att ha en brödrost i köket.
Någon gång i tidiga tonåren, som aktiv på vänsterkanten inom SSU, hade han svårt att kombinera sin gudstro med sin tro på Marx politiska teorier.
– Men jag la helt enkelt min tro åt sidan en tid, ­säger han om den troskonflikten.
Vägen till prästyrket har gått lite i sicksack. Först gymnasieutbildade han sig till barnskötare och jobbade några år i förskolan.
Med sin hustru Karin Wisti, som är specialpedagog på gymnasieskolan Vipan i Lund, flyttade han sedan till Göteborg där han gick på KV konstskola.
Först i 30-årsåldern utbildade han sig till präst för att slutligen prästvigas 2003.
Idag viger han – förutom tid åt sin familj – sitt liv åt två uppdrag, dels som universitetspräst och dels som konstnär.
Hur marknadsför man gudstro i ett genomseku­lariserat samhälle som Sverige? Och bland studenter?
– Min roll på högskolan handlar inte om att marknadsföra en gudstro utan om att vara närvarande. Det är farligt att vara dogmatisk.
– De människor jag möter vet att jag har en tro. Det ligger i min roll och syns på min klädsel. Det är åtminstone en manifestation av att det går att tro. För många är det en stor hjälp.
Vilka är de största problemen/sorgerna hos studenter idag?
– Vad som ökar är diffus och generell ångest. Man tror sig vara ensam om sin ensamhet. Det finns något skamligt i besvikelsen över att studentlivet inte blev den förväntade och mytomspunna tiden av gemenskap och spänning.
– Den värsta fallgropen är den förrädiska myten om självförverkligande och lycka. Många tycker att de mister sitt människovärde om de inte är lyckliga, säger Kent Wisti.
Vilken hjälp har du av psykoterapin?
– Den är till god hjälp i mina samtal, även om de samtal jag har som präst inte är psykoterapi. Den kunskapen är som små krokar där jag kan hänga upp egna känslor och funderingar som väcks i mig under ett samtal. Det ger mig också ytterligare mod att förstå och stanna kvar i det som annars kanske skulle kunna upplevas som skrämmande kaos.
– Allt mänskligt liv handlar om relationer; till sig själv, till familj, vänner, till människor i ett vidare perspektiv och kanske även till något större än så, säger Kent Wisti.
Gör: Universitetspräst på Malmö högskola, timanställd sjukhuspräst, konstnär.
Bor: I villa i Lund.
Familj: Hustrun Karin Wisti, barnen Isak, 12 år, Joel, 9 år, och Alva, 6 år.
Intresse: Att vara tillsammans med familjen.
Bakgrund: Gymnasieutbildad barnskötare, teolog, prästvigd, konstnär, grundläggande utbildning i psykoterapi.
Aktuell: Fyller 40 år den 8 november. Ställer ut på galleri Estetica i Malmö den 5–27 november.
Gå till toppen