Kultur

Författare i det fördolda

Googla ordet ”spökskrivare” och du hittar Jenny Dahlberg. Tillsammans med kollegan Johanna Wistrand driver hon spokskriva.se – en firma som hjälper människor att skriva böcker, krönikor och blogg­inlägg.

Jenny Dahlberg såg att det skulle bli svårt att leva på sitt författarskap och bestämde sig då för att bli spökskrivare.foto: andreas ekström
Diskretion hederssak. Givetvis. Jenny Dahlberg berättar aldrig vem hon har hjälpt, eller på vilket sätt.
– En del känner kanske viss fåfänga. De vill slicka i sig hela berömmet själva, och det klandrar jag dem inte för. Andra känner kanske att berättelsen känns starkare och mer äkta om de själva står som avsändare, säger hon.
Hon arbetar i en spartansk källarlokal på en blåsig gata i Södertälje – det är låga glamourpoäng på hela upplägget. Ingen ära. Ingen lyx.
Men det går faktiskt att leva på att skriva på det här sättet.
– Jag insåg att jag nog kommer att ha väldigt svårt att leva på mitt eget skrivande. Den typen av böcker som jag skriver är inga bestsellers, inga deckare, och då är det svårt att komma över tröskeln till stadig bra månadsinkomst som författare.
Jenny Dahlberg är alltså själv utgiven. Hennes debut hette ”Tjock” och handlar om livet som överviktig. Den fick stort genomslag när den kom 2003.
Kanske är det den erfarenheten som gör att Jenny Dahlberg inte längre drivs av sitt ego. Berömmet hamnar uteslutande hos andra.
– Jag har ju ändå levererat, och det vet jag. Jag kan hämta min tillfredsställelse i det. Men visst, jag har varit med om att en bok som jag har skrivit har blivit prisnominerad. Det kändes väl ändå liiite sådär ...
Nästan alla kunder kommer till Jenny via hemsidan.
– De googlar ”spökskrivare” och hittar oss. Och ofta vet de inte ens vad exakt det är som vi kan göra, de vet bara att det finns någon som kan hjälpa dem att skriva deras bok.
Den första frågan är alltid: Vad kostar det?
– Där tappar man väldigt många på en gång. Många förstår inte att det är ett hantverk vi sysslar med här. Jag måste ta betalt för tiden jag använder. En 150 sidors självbiografi tar minst sex månader att få färdig, och jag tar minst 148 000 kronor inklusive moms för det arbetet.
Sedan finns folk som är beredda att betala, som gärna träffas för en lite längre intervju där Jenny Dahlberg försöker ta reda på exakt vad det är som de vill berätta. Det händer att Jenny säger nej, om ämnet är för smärtsamt. Det finns böcker om trauman och barnmisshandel, för att nämna ett par saker, som hon har avstått från att arbeta med.
En del har inget emot att offentligt samarbeta med en annan skribent.
Sara Sainton, 41, från Malmö bor i Frankrike sedan tolv år tillbaka. Hon är en av Jenny Dahlbergs kunder, och just en sådan person som inte är blyg för att berätta om samarbetet:
– För två år sedan hoppade jag på idén att starta en egen krog i en by som heter La Turbie, strax norr om Monaco. Det var ett jätteäventyr att göra det, som svensk i Frankrike, och jag var med om tillräckligt med grejer för att jag skulle få det här infallet att försöka berätta i bokform, berättar Sara Sainton.
Men hon säger också att hon känner sig själv. Hon är ingen författare. Skulle det bli något, så skulle det behövas hjälp.
– Vi hade tänkt oss 220 sidor, och vi är klara med kanske 70 sidor hittills. Men jag har fiskat hos olika förlag och hittills fått nej, så jag måste ta det lite lugnt nu. Jag är inte gjord av pengar, särskilt inte efter mitt år i restaurangbranschen, säger Sara Sainton och skrattar.
Krogen stängde efter ett år.
De moraliska aspekterna av att låta någon annan posera med text som han eller hon inte har skrivit, det är något som Jenny Dahlberg lämnar åt beställaren att fundera över.
– De flesta säger att det inte är moraliskt försvarbart att sitta i soffan och säga ”den här boken har jag skrivit”. Men drivkraften är så stor att de är beredda att säga det. De vill ha hela den äran, helt enkelt. Och det unnar jag dem!
Gå till toppen