Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Ledde moderniseringen av Eurockoncernen

Sten Lindh, 89 år, Montreux, Schweiz, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Maikki samt barn och barnbarn med familjer.

Sten Lindh föddes i Kalmar, blev jur kand och civilekonom och anställdes 1945 vid UD. Som ung attaché i Washington uppmärksammades han av Dag Hammarskjöld, som 1948 kallade honom att bli sekreterare vid Sveriges delegation vid OEEC.
I samband med tillkomsten 1957 av EU:s föregångare EEC engagerades han i förhandlingarna om ett europeiskt frihandelsområde, något som mynnade ut i tillkomsten av EFTA. Han var ordförande i den kommitté som skrev EFTA-avtalet och sedan chef för EFTA-sekretariatet i Genève.
1964 blev han ambassadör vid EEC samt ombud för Sverige i Europarådet.
Sten Lindh erbjöds 1968 att bli chef för den byggmaterialgrupp (senare benämnd Euroc) som då bildades genom samgående mellan Skånska Cement och Iföverken, en befattning som han kvarstod i till sin pensionering 1982. Hans industriella gärning kom i mycket att påverkas av de omvälvningar som på 1970-talet drabbade stora delar av den svenska basindustrin.
Under Sten Lindhs klarsynta ledning genomförde Euroc en fullständig omstrukturering av cementindustrin i Sverige.
Med regeringens goda minne men under stor politisk debatt samlades denna i en hand och en totalt förändrad produktionsstruktur skapades, som ännu efter 35 år fortfarande gäller.
Även i övrigt omstöpte han den traditionellt hemmamarknadsinriktade Eurockoncernen till ett modernt, internationellt inriktat företag.
Utanför Eurockoncernen togs Sten Lindhs kapacitet i anspråk i bland annat styrelserna för Skanska, SE-banken, Gränges, Cardo och Industriförbundet.
Sten Lindh var en briljant begåvning. Han hade en särskild förmåga att tidigt spåra ekonomiska och politiska förändringar i omvärlden.
Denna förmåga, tillsammans med stor skicklighet att i tal och skrift uttrycka sig klart och logiskt, blev en tillgång inte minst i de industripolitiska diskussioner som han tvingades föra i 1970-talets av politisk radikalism präglade samhällsklimat.
Sina breda ekonomiska och allmänpolitiska kunskaper förenade han med en djup humanistisk bildning. Han läste på originalspråk såväl grekiska som romerska klassiker och citerade dem gärna. För oss som arbetade i hans närhet var han en nära vän och en mycket respekterad och avhållen chef.
Ulf Linderoth
Alf Lindgren
Kjell Månsson
Werner Uhlmann
Ingemar Wickström
Gå till toppen