Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Feminister håller färgen

När Sverige och världen fick sitt första helt feministiska parti, Feministiskt initiativ, för snart sju år sen blev partiets färg rosa. Vi träffade Annica Ericsson, 65, och Zandra Bergman, 25, båda aktiva inom partiet i Malmö, för ett samtal om rosa som politisk färg.

MALMÖ. Vad står rosa för, för er?
Zandra Bergman: – Rosa står för många saker, det finns flera anledningar till att vi har just rosa som vår färg. Men för mig är nog den viktigaste anledningen att visa att vi har en ambition om att utmana bilden av det jämställda Sverige. Där symboliserar rosa den feministiska omvärderingen av traditionellt kvinnliga värden och symboler.
Annica Ericsson: – Det var tjusigt sagt.
ZB: – Vi vill skriva upp värdet på det kvinnliga som i dag är kodat som mindre värt. Det rosa står för döttrar, passivitet och att man ska vara behagfull och det vill vi ändra på. Rosa är en stark färg som vi vill återta och förskjuta betydelsen av.
AE: – Ja, reclaima. När Fi dök upp som ett nytt parti trodde nog många att vi bara skulle prata jämställdhet. Men vi är ett parti som vill utmana de gängse strukturerna på många områden. Vi är varken blåa eller röda. Dessutom har vi en stark ambition att vara aktiva inom hbtq-frågor. Det rosa blir ett sätt att visa solidaritet med den rörelsen.
ZB: – Precis, den rosa färgen har länge varit en symbol för sexuell avvikelse. Queerrörelsen har tagit tillbaka färgen och använder den i sin kamp för lika rättigheter.
AE: – Jag tillhör gammelfeministerna och är uppvuxen på 70-talet. Då var det inte så svårt med färger, åtminstone i min grupp klädde man sina barn i det som var snyggt och praktiskt. I dag har det skett en tydlig förändring där, tittar man på barnkläder i affärer är det väldigt tydliga blåa och rosa avdelningar. Det förvirrar mig lite, alla färger ska kunna bäras av alla.
– När ett av mina barnbarn fyllde år ville han så gärna ha en klänning, och det fick han, en gul och vit. När den var smutsig en dag letade hans mamma fram en väldigt rosa klänning med stora vita bollar på som han glatt tog på sig på dagis. Barn har inga förkunskaper, och gör man det inte till en fråga så blir det ingen fråga.
K an du uppleva att la ddningen i rosa har förändrats?
AE: – Ja, för mig har den det. Jag tyckte absolut inte om rosa när jag växte upp, det var för tjejigt för mig. Även om jag inte var feminist när jag var sju åtta år så valde jag hellre en blå klänning än en rosa. Det var aldrig min färg. Till vardags var det över huvudtaget inte många som hade rosa, det var en färg för prinsessor och dem som dansade balett.
– Men när Fi kom kändes rosa helt rätt. Det är en färg som sticker ut och syns. Den står för en feministisk analys av alla frågor.
ZB: – Den visar att vi har en annan ideologisk utgångspunkt än andra partier och det blir viktigt att markera det genom en färg. Det ger oss uppmärksamhet.
AE: – Folk förknippar oss med färgen, den sticker ut. Dessutom är den vacker och lyser upp.
ZB: – Visst, det är ju en väldigt glad färg. Den rosa färgen kan också symbolisera att vi verkar normkritiskt. De andra partierna är kopplade till andra färger som samhället kanske ser som mer neutrala. Den rosa färgen är väldigt kodad till något kvinnligt, barnsligt och vulgärt. Det är en väldigt komplex färg.
AE: – Det var tur att rosa fanns kvar att välja på.
Du som tillhör e n annan generation ä n Annica, vad stod r osa för när du var y ngre?
ZB: – Det var mycket rosa när jag var yngre. Men nu tycker jag mig kunna se att medelklassföräldrar väljer att inte använda rosa till sina döttrar, kanske utan att riktigt reflektera över det. Man klär flickor i typiskt manliga färger, men det är tabu att klä pojkar i typiskt kvinnliga.
AE: – Men rosa är ju en vacker färg. Vill flickor under en period ha mycket rosa och bejaka det, så blir det ju väldigt konstigt om man säger usch och fy, och att det är fel.
ZB: – När jag kom upp i tonåren ville jag nog ta avstånd från rosa, jag ville nog inte uppfylla myten om mig själv som kvinna på något sätt. För en kvinna är det väldigt svårt att göra ett politiskt statement av färgen rosa eftersom den är så tydligt förknippad med kvinnokroppen. Man blir supersuperfeminin, vilket man kanske inte vill uppfattas som, samtidigt vill man inte förskjuta alla kvinnliga uttryck. Det blir väldigt svårt att förhålla sig till något så laddat.
– För min del gick jag tillbaka till den rosa färgen när jag blev mer politiskt engagerad, och engagerad i den feministiska rörelsen. Men det finns fortfarande grenar inom rörelsen där man inte vill anamma den traditionella kvinnligheten. De håller sig borta från färgen rosa.
AE: – Vi har nog faktiskt ingen nära oss i partiet som är väldigt tydligt rosa i sitt uttryck. Det ser man kanske när man går på Pridefestivalen, men inte annars.
ZB: – Jag tror att det är mera utbrett i hbtq-rörelsen egentligen. De leker mer med könsroller.
Kan den rosa färgen skrämma bo rt människor från er t budskap?
AE: – Jag tror inte själva färgen har den effekten. Det är nog snarare så att man inte håller med oss i våra åsikter, men jag tror inte färgen skrämmer folk.
ZB: – Men det är klart att den väcker uppmärksamhet. Många människor blir väldigt provocerade av vår politik och då tror jag att den rosa färgen, inte i sig men i kombination med budskapet, blir kraftfull. Det blir väldigt feminint och det kan nog sticka i ögonen på folk.
– Det är nog lite det som är syftet också. Det är när man gör folk irriterade som man är och skrapar på något. Blir folk irriterade på oss så har vi halva inne på något sätt. Dit skulle det vara svårare att nå med en annan färg.
AE: – Tydligen fanns det en diskussion om att ha gult som partiets färg ­istället. Då är vi nog väldigt nöjda med att det blev rosa.
Gå till toppen