”Jag är en typisk svensk. Min farfarsfar var frukten av en romans mellan en färgad amerikansk cirkus­artist och ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt.”

Så sade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i sitt tal på Moderaternas stämma i Västerås 2009. Citatet skickades snabbt runt bland upprörda sverigedemokratiska supportrar på nätet. Kommentatorer på SD-vänliga bloggar tävlade i att ge öknamn åt statsministern: ”Mugabefeldt”, ”Ugga­buggafeldt” och ”32-delsnegern” var några förslag.

Fredrik Reinfeldt väcker ofta ilska hos SD. Jimmie Åkesson har kallat statsministern ”svenskfientlig”. Epitetet ”landsförrädare” på Reinfeldt är vanligt bland SD:s anhängare.

Den svenske statsministerns hårda attacker mot Sverigedemokraterna och den främlingsfientlighet han anser att partiet står för är ovanlig i ett europeiskt perspektiv. Reinfeldts borgerliga kolleger i Europa – som Nicolas Sarkozy, David Cameron, Angela Merkel och Anders Fogh Rasmussen – gör istället invandringsskeptiska uttalanden och pekar ibland ut muslimer eller romer som särskilt problematiska.

Även rent politiskt sticker Reinfeldt och Sverige ut. Genom regeringens uppgörelse med Miljöpartiet om invandringspolitiken har Sverige faktiskt, ett år efter att SD kom in i riksdagen, fått generösare invandringsregler än tidigare. Reglerna för anhörig- och arbetskraftsinvandring lättas upp. Papperslösas rätt till vård stärks.

Samma dag som Sydsvenskan träffar Fredrik Reinfeldt på regeringskansliet är tidningarna fulla av rubriker som ”Juholt chanslös mot Reinfeldt”. Så är det ofta just nu. Reinfeldts förtroendesiffror är skyhöga, medan Håkan Juholt på alla områden har lägre förtroende hos väljarna än sin företrädare Mona Sahlin.

Även statsministern litade mer på Mona Sahlin än på Håkan Juholt. Särskilt när det gäller inställningen till SD.

– Skiftet mellan Mona Sahlin och Håkan Juholt var ett skifte från en engagerad motröst och motkraft mot SD. Vi hade kanske inte alltid samma taktik, men vi hade samma ryggradskänsla. Jag upplever att Håkan Juholt är utan förhållningssätt kring detta. Han är inte besjälad. Han tar inte upp frågorna. Ska man vara artig kan man säga att han passerar dem med tystnad, eller säger någon rad till Jimmie Åkesson, mest för att han ska.

Du ser inget av Sahlins anti-SD-engagemang hos Juholt?

– Ingenting. Ingenting. Det finns snarare något starkt nostalgiskt och tillbakablickande i hans sätt att beskriva Sverige. Det gör att Jimmie Åkesson uttrycker viss värme för hans beskrivning, för det är ju även en del av SD:s sätt att beskriva landet: hur bra det var förr. Och här verkar de finna varandra.

Statsministern har tagit med sig en kaffemugg med favoritlaget Djurgårdens emblem in i intervjurummet på Rosenbad. Han tar en klunk och börjar tala om Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S) och hans omstridda förslag om temporära medborgarskap.

Ilmar Reepalus tanke var att nyblivna medborgare avhåller sig från brott om de vet att deras medborgarskap kan dras tillbaka. Därför vill Reepalu se en prövotid för medborgarskap, ungefär som för körkort.

– Reepalu köper in vi-och-dom-tänkandet, vilket är kärnideologin hos den främlingsfientliga rörelsen, säger Fredrik Reinfeldt.

Han fortsätter:

– SD menar att det finns ett ”vi”, och vi:et ska skyddas mot ”dom”. Ska dom få bli del av vi:et, så ska det vara rejäla trösklar och inträdesprov. Och för att visa att dom inte är riktigt lika bra och inte att lita på, så får dom bara tillfälligt tillhöra vi, för att vi ska se att dom sköter sig. Annars åker dom ut. Reepalu suddar ut individer, suddar ut individuellt ansvar och inför istället ett kollektivt betraktelsesätt. Det är kärnan i hur SD tänker.

Morgan Johansson (S), partiets tales­person i rättsfrågor, sade först att Reepalus medborgarskapsidé var ”värd att pröva”. Sedan kom en orkan av S-kritik mot förslaget, bland annat från Mona Sahlin. Även Håkan Juholt sågade Reepalus idé. När Sydsvenskan når Morgan Johansson på telefon vill han inte längre tala om saken.

Fredrik Reinfeldt ser Reepalus förslag som embryot till en dansk utveckling inom S, med hårdare tongångar mot invandrare.

– Jag får känslan att Socialdemokraterna är lite tudelade kring om de ska använda en teknik som är vanlig runtom i Europa: att ge partier som SD gradvis rätt, och gradvis inflytande, för att på det sättet tro sig komma åt fenomenet.

Fredrik Reinfeldt anklagas ofta för att vara distanserad och oengagerad, men när han går till attack mot Sverige­demokraterna gör han det helhjärtat, med spets i formuleringarna. ”I Jimmie Åkessons beskrivningar kommer ondskan alltid utifrån, onds­kan är alltid någonstans söder om Trelleborg”, sade statsministern nyligen i riksdagens partiledardebatt.

Du tycks ha en stor personlig antipati mot SD – varför?

– Jag ogillar djupt all form av främlingsfientlighet. Det har säkert flera rötter. I min släkt har jag en väldigt brokig bakgrund. Min farfars farfar var svart. Min släkt kommer inte från Sverige. Det här försöket att mentalt få oss att acceptera att vi svenskar, i vårt lilla land, har bott här för oss själva – och sen finns det ett ”dom” som kommer utifrån – det stämmer helt enkelt inte. Sverige präglas av att människor kommit hit och blandats. Det tycker jag är det vackra med Sverige.

På SD:s valvaka 2010 hissade parti­sekreteraren Björn Söder (SD) pestflagg för Fredrik Reinfeldt, eftersom statsministern med en Esaias Tegnér-inspirerad formulering sagt: ”Ursvenskt är bara barbariet – resten har kommit utifrån.”

Statsministern skrattar till.

– Det är det värsta de kan tänka sig, att det goda tillförs med erfarenheter utifrån. Deras världsbild är att det goda finns här, och sedan besudlas det utifrån.

Fredrik Reinfeldt spelade i tonåren basket i Tensta Tigers. Gemenskapen med lagkamraterna gjorde att han tidigt fick avsmak för allt som luktar främlingsfientlighet.

– Tensta Tigers bestod av en massa härliga individer som jag trivdes väldigt bra med. Utifrån betraktat skulle de beskrivas som en väldigt brokig etnisk palett av människor från många olika länder.

Du utsätts själv för rasism på grund av ditt ursprung. SD-supportrar på nätet kallar dig ”negern” och ”landsförrädaren”.

– Det är priset du betalar för att stå upp mot den här typen av krafter. Det är ingen ny erfarenhet att en del av de här rörelsernas arbets­metod är skrämsel och lite mer hårdför busk­agitation. Nätet är en ny arena för det. Min uppfattning är att mycket av hantverket för de här krafterna görs på nätet av andra – och så upplever vi mer välpolerade, kostymklädda personer som säger något annat här i riksdagen.

Men för dig hänger de ihop?

– Ja. Sverigedemokraternas idé är att affärsidén är outtalad. Det är åtminstone det senaste årets strategi. Alla vet varför man röstar på dem – det är ett främlingsfientligt erbjudande som Jimmie Åkesson kan låta marktrupperna ägna sig åt. Sedan kan han själv få stå och prata välfärd och 1950-tal och allt vad han håller på med. Han har ju till och med gjort en poäng i något år av att han inte anser sig prata om invandring. Det kan bara förstås om man ser arbetsfördelningen. Då måste man följa på nätet vad de ägnar sig åt. Hur de beskriver människor som obehagliga. Och det är detta jag utsätts för också, säger Fredrik Reinfeldt.

För ett drygt år sedan firade Sverige­demokraterna på sin valvaka på restaurang Thomas Bord på Gärdet i Stockholm. ”Nu blir det som i Danmark!”, jublade de. De finklädda SD:arna hoppades på hårdare tongångar mot invandringen och strängare invandringspolitik.

På fredag, ett drygt år senare, åker sverigedemokrater från hela landet till partiets landsdagar i Göteborg. De kan glädjas åt stigande opinions­siffror – men rent politiskt är SD:s framgångar lätträknade. Sverige har inte blivit som i Danmark.

Varför inte? För Fredrik Reinfeldt är svaret givet: det handlar om hans regerings hårda strategi mot SD.

– I Europa har det funnits två strategier tidigare. Det ena är en så kallad grand coalition, alltså att mina systerpartier går ihop med socialdemokrater i tron att man på så sätt kan kantställa de främlingsfientliga. Det andra är att borgerliga regeringar sätter sig med passivt stöd av den här typen av krafter.

Reinfeldt anser att båda strategierna misslyckats. De har gett SD-liknande partier större inflytande och lett till strängare migrationspolitik. Därför bestämde sig den svenske stats­ministern för en tredje väg: att politiskt isolera SD från makten, utan hjälp från S, och regera i minoritet.

– Men det är en strategi som inte är alldeles enkel, och som dessutom utlöser ilska från SD:s sida, säger han.

Sedan SD gjorde entré i svensk politik har båda blocken liksom försökt putta över det misshagliga partiet på andra sidan, för att kladda ner motståndaren. ”SD är ett borgerligt parti”, kan S-politiker säga. På motsvarande vis är Fredrik Reinfeldts taktik att bunta ihop Jimmie Åkesson med Håkan Juholt.

Statsministern säger att Jimmie Åkesson försöker ”låta mer som en socialdemokrat än Juholt själv”.

– Han har vid flera tillfällen försökt föra debatt ungefär som om han ledde oppositionen. Han säger: ”Det är mycket vi är överens om ...” och det är bara för att han måste få det att kosta, det parlamentariska vägval som jag har gjort. Annars är SD i grunden utan väljare.

Kostar det inte väljare då, ditt val?

– Jo, men alla vägval kostar väljare. Vi vet alla att det finns en vardagsrasism, där sådant som inte är politiskt korrekt kan sägas i hem runt om i Sverige.

Fredrik Reinfeldts anti-SD-linje irriterar en del partivänner. Malmö­politikern Carl-Axel Roslund (M), tidigare riksdagsledamot, numera fullmäktigeledamot i Region Skåne, är ”förvånad och besviken”.

– I min bok så är Sverigedemokraterna ett salongsfähigt parti, säger Roslund.

Han är 63 år och har varit moderat sedan han gick med i ”unghögern” som 17-åring. Han är imponerad av Reinfeldts förmåga att vinna val och har inga tankar på att lämna partiet, även om han inte alltid ”hänger med i det som de nya Moderaterna står för”.

Att gå med i SD är inget alternativ för Carl-Axel Roslund: ”de skyller alla problem på invandringen och så illa är det inte”. Däremot vill han att M influeras av SD:s invandringspolitik.

– Ja, det tycker jag. Den här upp­görelsen med MP, den leder snett. Vi är för generösa.

Har M mer samhörighet med SD än med Socialdemokraterna, tycker du?

– Jajaja. Sverigedemokraterna är ett borgerligt parti, säger Carl-Axel Roslund.

Vad tyckte du om Ilmar Reepalus förslag om prövotid för medborgarskap?

– Utmärkt. Han sa precis vad folk tycker. Jag träffar många, man ska inte säga enkla människor, men när jag tar en pilsner och snackar med folk så hör jag ju att Ilmar träffat helt rätt. Ilmar har inte tillhört de populäraste förut, men detta gillar folk.

Fredrik Reinfeldt sågade förslaget direkt. Han sade att man inte skulle ha ett A-lag och ett B-lag.

– Jag såg det ja. Det var synd, säger Carl-Axel Roslund.

Fredrik Reinfeldt är bekant med tongångarna. Han berättar att hans hårda linje mot SD lett till ”en del utträdesbrev”.

– Det är människor som upplever att Moderaterna är för trångt i förhållande till deras mer SD-vänliga hållning. De har därför dragit vidare. Sådana flöden går att hitta, säger Reinfeldt.

I riksdagsvalet fick Sverigedemokraterna 5,7 procent av rösterna. Sedan dess har SD fortsatt att öka. Fredrik Reinfeldt talar om SD som ”ett svårsläckt fenomen”.

Ur kavajfickan tar statsministern fram en lapp med handskrivna siffror. Det är förra årets valresultat. Han pekar på siffran ”339 610” – SD:s väljare.

– Här finns främlingsfientliga, men här finns också grupper som allmänt misstror makten i Stockholm. Makten i medier, makten i etablerade politiska partier. Om de har en statsminister som jag, som i tv står och säger ”Det går bra för Sverige”, så säger de: ”Inte för mig. Jag är inte med. Jag vet inte vad han pratar om. Där jag bor är det för jävligt.”

Fredrik Reinfeldts motmedel mot SD – förutom att isolera partiet från inflytande – är att ”bygga tillit till samhället”. Brottsbekämpningen måste bli bättre. Arbetslösheten måste minska. Statsministern påminner om att förtroendet för regeringen och svenska samhällsinstitutioner ökar.

– Sverigedemokraterna behöver brist på tillit. Det göder känslan av distans, av att makten är korrupt.

Det får inte heller bli för stora klyftor i samhället, menar statsministern (som ofta själv beskylls från vänster för att föra en politik som ökar klyftorna).

– SD-väljare är i hög utsträckning människor som anser sig vara på förlorarsidan. Ska man få dem att börja tro mer på Sverige så måste de känna att det här samhället har en idé om att hålla ihop, en idé som också inkluderar dem. Det är nära kopplat till att folk får jobb.

Många ledande SD-politiker, inklusive Jimmie Åkesson, har en bakgrund inom M. Det finns många exmoderater i SD, men nästan inga exsossar. Vilken är din förklaring till det?

– Jag tror att det beror på att de är antikommunister. Det är en sorts antivänster. Man ska komma ihåg att partiets rötter är att vara någon sorts antikommunister. Om man går tillbaka till den här rörelsens 80- och 90-tal, med skinheads och så, så visste de väldigt tydligt vilka motståndarna var: det var vänstergrupper som AFA.

Reinfeldt resonerar kring kalla krigets hårdare polarisering, när ”VPK var VPK och Moderaterna mer tydliga antikommunister”. Om man hatade kommunister då, i vilket politiskt parti hamnade man? I motsatssidan, menar Reinfeldt. I Moderaterna.

– Om du blandar det med en dos nationalism också, så är det en förklaring. Men med Carl Bildt så började de känna: här hör jag inte hemma. Därför går de också till SD.

Med Carl Bildt i spetsen förstärktes Moderaternas profil som ett liberalt, EU-vänligt parti, påminner Reinfeldt.

– Det är en oerhört obehaglig tanke för en Sverigedemokrat, för det innebär ju att nationalstaten förminskas och eroderar. Snarare var det så att jag inom Moderaterna upplevde frånstötningsmekanismerna. Nationalister kände sig inte längre hemma inom Moderaterna.

Vi har dragit över intervjutiden. Reinfeldts pressekreterare påminner om att nästa programpunkt väntar. Men statsministern är inte färdig, kan inte låta bli att tala lite till. Om sin motvilja mot nationalism. Om mätningar som visar att svenskar blir alltmer toleranta mot det avvikande.

Och om likheten han ser mellan Rosengård och Vellinge: att människor som bor där inte är så annorlunda som de ibland utmålas som.

– Det är för övrigt sant nästan var du än tittar.

Statsminister Fredrik Reinfeldt hälsar på lärare och elever på Blackebergs gymnasium i Stockholm. Bilden togs i onsdags när regeringen presenterade sin framtidskommission, som ska titta på hur Sverige ska se ut 2020 och 2050.