Kävlinge

”Musik har en otrolig kraft”

Han har vinterbadat i S:t Petersburg, varit gäst i en rysk pratshow och lett några av världens främsta symfoniorkestrar. I veckan fick Barsebäckshamnsbon Kristofer Wåhlander Kävlinge kommuns kulturstipendium.

– Är det pengar också?
När Sydsvenskan hälsar på i den vitkalkade villan i Barsebäckshamn har den 37-årige dirigenten ännu inte fått nys om de 12 000 kronorna som stipendiet innebär.
– Då får vi köpa en flaska champagne, säger han glatt.
Kristofer Wåhlander är en av drivkrafterna bakom Lundalands filharmoniska orkester som sedan starten förra hösten dragit fulla hus med sina klassiska konserter.
– Det är fantastiskt att komma med en hel symfoniorkester till lilla Hög. Folk vallfärdar till konserterna, säger Kristofer Wåhlander som förutom hemmaprojektet driver en symfoniorkester med unga musiker i S:t Petersburg.
Intresset för musik har följt honom sedan uppväxten i Löddeköpinge.
– I stället för en nallebjörn hade jag alltid en gitarr med mig överallt, berättar Kristofer Wåhlander när vi träffas hemma i hans kök.
– Musik har en otrolig kraft och som musiker blir man väldigt berörd när folk i publiken gråter, skriker och applåderar.
När Kristofer Wåhlander var fem år fick han sin första riktiga gitarr, och fortsatte att spela så fort han fick tillfälle.
– I tonåren övade jag mellan fyra och fem timmar varje dag. Jag spelade en del hårdrock men framför allt var det klassisk musik. Opera blev min stora grej.
Efter gymnasiet blev han antagen till anrika Royal Northern College of Music i Manchester där han fick möjlighet att dirigera för första gången.
– Att dirigera var något jag alltid drömt om, säger han och häller upp en kopp te.
Dirigentpinnen har tagit honom till S:t Petersburg och vidare till konserthallar i Tyskland, Island, Danmark och Storbritannien. I Ryssland, där han bodde under flera år, är han något av en kändis.
– I Ryssland är kultur en nationell angelägenhet. Man lyssnar på klassisk musik och älskar Tjajkovskij och andra kompositörer så som vi följer fotboll.
Kristofer Wåhlander lärde sig språket och plumsade – bokstavligt talat – rakt ned i det ryska kulturlivet.
– Jag tog tjuren vid hornen och vinterbadade varje vecka. Men det var ganska tufft när det var trettio grader kallt.
Nu upptar Lundalands filharmoniker det mesta av hans tid, men nästa år hoppas han att kunna fortsätta att uppträda tillsammans med St Petersburg Festival Orchestra.
Blir du någonsin nervös innan en konsert?
– Ja, det är jag nästan alltid. Men jag försöker vända laddningen till något positivt. Jag tränar yoga varje morgon och förbereder mig med andningsövningar inför konserter. Sinnet är fantastiskt när adrenalinet går igång.
När han står på scen har Kristofer Wåhlander hundra procents fokus på stämmor, tonarter och stråkdrag. Helst försöker han lära sig kompositionerna utantill.
– Man får en helt annan kontakt med orkestern när man framför ett stycke utan partitur. Carmina Burana [ett verk med körer, solister och full symfoniorkester] är otroligt bra och fantastisk roligt att framföra.

Fem frågor till Kristofer Wåhlander

Vilka är dina musikaliska förebilder?
– Mozart är det största musikaliska geni som någonsin funnits. Det finns ingen som uppskattar klassisk musik som inte tycker om Mozart.
Och dina favoritoperor?
– Puccini och Wagner. Där finns mord, svartsjuka och intriger som ger både operahatare och operaälskare vatten på sin kvarn.
Hur är det med familjens musikintresse?
– Min dotter spelar harpa och vill gärna följa med mig när jag jobbar. Min yngsta dotter kommer att bli Wagner­sångerska
Hur var det att flytta hem till Skåne efter åren i S:t Petersburg?
– För mig har det varit ganska tufft att komma hem och anpassa mig till det idylliska livet. I Ryssland var det ett enormt högt tempo hela tiden.
Du dirigerade en stödkonsert till förmån för offren efter gisslandramat i Beslan 2004 som skördade hundratals liv. Hur var det?
– Jag var tvungen att stänga av känslorna för att kunna göra ett bra jobb. Samtidigt var jag väldigt hedrad över att bli tillfrågad. Det var otroligt starkt.
Gå till toppen