Dan Andersson är, tillsammans med namn som Maria Sandel, en av de mest
gåtfulla gestalterna från det tidiga svenska 1900-talets proletärdiktning,
den generation som banade väg för arbetarlitteraturens guldålder på
1930-talet. Med en mångsidig bakgrund som kolare, spelman, journalist och
lärare var han på väg mot ett genombrott som diktare när han i en bisarr
olyckshändelse dog på ett hotell 1920 – rummet hade rökts ut med cyanväte
mot ohyra och sedan inte vädrats tillräckligt. Han är i dag mest ihågkommen
för tonsatta dikter som ”Omkring tiggarn från Luossa” ur ”Svarta ballader”
(1917).