Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Saknar du primadonnatiden?

– Ja, jag saknar teaterlivet och teatermänniskorna. Men nu har jag det så bra när jag jobbar som tea…

ans- och revyartisten Majken ”Linéus” Ingers har arbetat med bland annat Karl Gerhard. På 1940-talet kom hon till Malmö, värvad av Hipps teaterchef Oscar Winge. Nu blir hon 95 år och är fortfarande aktiv. Arkivfoto: Åsa Sjöström 2006
– Ja, jag saknar teaterlivet och teatermänniskorna. Men nu har jag det så bra när jag jobbar som teatervärd. Teaterlivet har präglat mig så mycket, jag var ju så ung när jag började. Och jag kommer inte alls från en teaterfamilj utan jag stod på scen före jag ens hade sett en teaterpjäs.
Så du jobbar fortfarande som teatervärd på Teatermuseet på Kalendegatan?
– Ja, jag jobbar mer än någonsin. Det är sådan bra medicin. Och varje torsdag är jag på arkivet där.
Gör du något mer?
– Jag spelar canasta två gånger i veckan. Å, det är så trevliga damer där, inget intrigerande eller så utan bara snälla, rara människor. Det är härligt.
Vad var roligast i ditt artistliv?
– Det är svårt att säga. Jag har gjort så mycket roligt. Men ett bra minne är när jag spelade i ”Franzie” på Hipp och teaterchefen Oscar Winge kom och sa att balettmästaren tyckte att jag var så bra att han ville göra ”No no Nanette” med mig i huvudrollen.
– Sedan var min roll i ”Csardasfurstinnan” på Hippodromen också en höjdpunkt.
Något annat?
– En sak som var skojig var när vi spelade ”Balalaika” i Karlskrona för en massa militärer. En av dem var på sniskan och travade upp på scenen rakt mot mig. Men så viskade han i mitt öra: ”Du behöver inte var rädd, jag bara speeelar full” ...
Vad var svårast med att vara artist?
– Att kunna arbeta samtidigt som jag skulle ta hand om mina fyra barn. Det blev för svårt.
Och vad var svårast annars i jobbet?
– När man var ute på turné och kom fram till nya ställen sent på natten och inte fick sova ordentligt. Jag var alltid rädd att rösten inte skulle hålla när jag sedan skulle uppträda. Att jag inte skulle kunna hålla tonen. Dansen kunde man alltid tvinga fram, men inte rösten.
Har du ångrat något?
– Nej. Jag har alltid tagit alla chanser. Chansat och vågat – och haft en kolossal tur i livet.
– Jag var ju så ung när jag reste ensam upp till Stockholm men allt gick bra ändå. Jag lyckades alltid trassla mig in och få roller någonstans.
Dansar du något idag?
– Bara hemma numera, sedan jag knäckte ett ben och var tvungen att opereras.
– Jag spelar bitar från 60- 70- och 80-talen och försöker göra lite som ungdomarna. Och så steppar jag.
Saknar du en kavaljer?
– Ja, det gör jag. Det skulle vara väldigt trevligt. Jag är ensam nu för första gången. Min förre man, som bodde i Spanien, dog för två år sedan.
Hur ska du fira din dag?
– Min son kommer hem från Spanien så vi ska gå ut på restaurang.
Önskar du dig något?
– Ja, en katt. En kelen och gullig. Det skulle jag jättegärna vilja ha.
Yrke: Artist, sångerska och skådespelerska.
Bor: I lägenhet i Malmö.
Familj: Barnen Elisabeth, Pia, Anders och Suzanne. Barnbarn och barnbarnsbarn.
Gör: Är värd på Teatermuseet och spelar canasta.
Aktuell: Blir 95 år den 14 december.
Gå till toppen