Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Pysselmys: en folkrörelse

Det är mysigt att pyssla. Det ska mysas i nya soffor inför julen, mysas framför tv:n, mysas med filt och mysas i myskläder medan kreativiteten flödar. Pysselmys har blivit en folk­rörelse. Eller? ”Söndagkväll. Är det inte då man ska se på film, tindra med ögonen över andra ljuset i adventsljusstaken och bara vara mysig?”

De senaste åren har en ny estetik växt fram. Mysestetiken. Den som säger att det rätta sättet att koppla av är med en bamsekopp med Kusmi­te och en handvävd pläd i diskreta naturtonade rutor, alternativt etnofärgat ekologiskt från långt ifrån.
För att bilden ska bli komplett, krävs så här i juletid helst snö. I brist på snö – ljus. Doftande, handstöpta i milda toner. Är man lite mer vågad kan man köra ljus med glittereffekter. Granarna har allt oftare levande ljus. I alla fall om man ska tro alla lockande läckert stajlade magasin.
När skymningen sänker sig ska ljusen helst lysa i patinerade stallyktor. När den mörka vintermorgonen gryr, dukar man med levande ljus till frukost.
Här några nyckelbegrepp för optimalt mys:
Det ska ...
... vara rent. Inga onödiga grejer stör harmonin. Fönstren glänser, soporna är utburna, toaletten städad, fräscha handdukar. Inget grus i hallen. Ingen marmelad på bordet.
... dofta. Kryddor, såpa, apelsin och pepparkakor. Nybakat går också bra.
... tindra. Om man inte orkar hålla koll på alla sina levande ljus, går det bra med ledlampor, små punkter av trygg belysning i en mörk värld.
... vara sparsmakat. Vita kallor i golvvaser. En grön kvist. Ett vackert stilleben av ärvda eller köpta gamla fotoramar, mormors silverkanna, en vacker burk från Indonesien.
... vara överdådigt. Färgsprakande kuddar, indiska influenser, mattor, rött och guld.
... vara lantligt. Rustika träbänkar, en gammal sparkstötting i ett hörn av farstun. På den en Höganäskruka med dekorativa kvistar. Det ska vara ett lantkök med tegel.
... Tricia Guild och Italien, fransk charm, en gammal Hälsingegård, varsamt renoverad.
Det kan vara den kompakta lägenheten i stan.
Det kan vara vitt.
För att få det riktigt mysigt krävs en stor portion pysslighet och kreativitet, och behovet av att fixa, dekorera och ordna tycks oändligt. Först en massa jobb, därefter mys.
Varför är det så?
– Behovet av att skapa trivsel runt sig, i hemmet, har väl alltid funnits, säger etnologen Robert Willim i Lund.
– Det som saknas i alla inredningsmagasin är den andra sidan av saken, den stora tillfredsställelsen det innebär att göra sig av med saker. Rundan till återvinningsstationen kan uppfattas som en ren njutning.
Samhället baseras på konsumtion, och förnyelse innebär ofta att köpa nytt.
– Då gör man sig av med de grejer man inte längre tycker stämmer, det gamla furubordet står kanske ett tag, men sedan gör man sig av med det. Och det är det man aldrig ser i magasinen som presenterar frusna ögonblick, tablåer.
– Men vad betyder tablåerna? Folk vet att det är just tablåer. Det är först när människor träffar varandra i verkligheten, är tillsammans, som det händer något. Det är då det uppstår antingen trivsel eller olust, säger Robert Willim.
För att det ska bli så där fint som magasinens bilder visar, måste det läggas oändligt med tid på städning och loppisfyndande. Innan en vanligt arbetande småbarnsmamma (för det är kvinnor som är inrednings- och livsstilsmagasinens stora målgrupp) kan nedsjunka i soffan med pläden, boken och koppen, så har det gått minst en arbetsdag. Att uppnå mysighet kan vara utmattande.
De kvinnor vi frågat värjer sig med näbbar och klor, de tar avstånd från de bilder som prackas på oss, från den substantiella ekonomiska investeringen det innebär att skaffa all mysighetsrekvisita. (Det handlar ju trots allt ofta om en liten gård någonstans.)
– Ordet mys är ju ganska nytt (sedan 1970-talet), säger idéhistorikern Kristiina Savin i Lund.
– Förr kallade man det kanske trivsel eller hemtrevnad, förmågan att skapa god stämning runt sig.
Hennes reflektion är att nutida mysighet är ett självändamål, till skillnad från förr då mysigheten var en biprodukt, något som kunde uppstå efter avslutat arbete.
– Jag tror att det hänger samman med att vår kultur i så hög grad är en upplevelsekultur, där man skapar upplevelser snarare än att det är händelsen i sig som åstadkommer upplevelsen, säger hon.
Det är samma sak som med begreppen ”spännande”, och ”lycka”. Något förenklat innehöll orden tidigare ett element av erfarenhet, något en människa var med om. Nu är det viktigt att skapa förutsättningar för att få den eftertraktade upplevelsen.
– Speciellt i Sverige, är min erfarenhet.
Kristiina Savin är född i Estland och under Sovjetkulturen betonades arbete och aktivitet snarare än soffmys.
– Så klart ville man ha det varmt och ljust omkring sig, men omständigheterna tillät inte alltid det. Man bakade pepparkakor för att man ville äta pepparkakor, inte för att åstadkomma mys, det är en stor skillnad.
Hon jämför också med mat förr och nu.
– Folk har alltid lagat mat, och velat göra den så god och näringsrik som möjligt. Men upplevelsen var inget självändamål. I vår tid estetiseras vardagen alltmer – den sinnliga upplevelsen lyfts fram framför andra värden, säger Kristiina Savin.
Hon betonar också att myset är förknippat med arbete för att få till det.
– Om man upplever det som ett krav, går hela poängen förlorad. Det blir kontraproduktivt, säger hon.
Lusten att köpa ljusslingan väcks av bilderna som blir förebilder, något vi vill ha eller vara. Vi beter oss i viss mån som insekter där den ofarliga, som blomflugan, har liknande färger som den farliga, getingen, för att slippa bli uppäten. Vi köper ljusslingan, men det blir aldrig så fint som någon annanstans. Hos någon annan.
Så göds vårt missnöje, för allt kan ju alltid vara annorlunda eller bli bättre och det är bra för affärerna.
Vad är det magasinen visar?
Ofta ett hem där någon fått till en charmerande blandning av gammalt och nytt, med udda trivselskapande inslag. Det kan vara en detalj, ett roligt sätt att förvara på, hemsydda överdrag eller något annat. Storleken har ingen betydelse. Ett hem kan vara stort, som en gård på landet, eller litet, som en etta i stan. Det kan vara dyra hem eller hem som är egensinnigt möblerade med loppisfynd. Poängen är de finurliga, ofta intelligenta lösningarna på de problem vi alla dras med. Under vinjetten ”Fånga stilen”, eller Fixa stilen”, visas de grejer och artefakter som finns att köpa för den som blir inspirerad. Greppet är välbekant från modemagasinens fixa-stilen-sidor som visar hur catwalkens dyra kreationer kan översättas till överkomligt snarlika. Det finns en förebild för alla.
– Jag vill ha det fint. Jag tycker om att mysa, men mys för mig innebär att det finns två timmar utan att jag måste göra något annat, och då vill jag ligga i soffan med den bok jag just håller på med, sa en kollega.
Precis som Kristiina Savin.
– Jag har inte riktigt haft tid med mys under några år, det har mer varit arbete. Men, ja, jag tar en god bok. Kanske jag tänder ett ljus.
Mysigheten är en möjlighet, lockar med alternativ. Man kan vara miljövänlig genom att köpa begagnat, spara pengar, och få tid över. Det är en vink om att ett annat sätt att förhålla sig till tillvaron är både önskvärd och påbjuden, För vissa blir de en inspiration, för andra en olustig påminnelse om de egna begränsningarna. Många av de hem som visas upp tillhör människor som har som yrke att skapa, eller som på andra sätt har anknytning till ett obundnare yrkesliv och kontoret/ateljén/studion hemma.
– Men jag tror också att mys inte behöver vara så komplicerat. Man kan uppnå mys med små medel, ett tänt ljus, dricka te. Det är inte klokt så mycket te det dricks! För egen del kan jag ju säga att ju äldre jag blir desto fler värmeljus går det åt, säger Charlotte Hagström, folklivsarkivarie och docent i etnologi i Lund.
Hon håller på att samla in material bland annat genom enkäter, för att skaffa sig ett grepp om fredagsmyset, vad man gör, och vad man äter. Så småningom ska det bli en ordentlig artikel om fenomenet.
Varför är det så viktigt med mys?
– Jag har inget riktigt bra svar, men jag tror att det handlar om kontraster. Jag menar, titta ut! Det är mörkt när man kommer till jobbet, mörkt när man åker hem. Vi är stressade och har stora krav på oss. Att mysa är avslappning. Man kan ha på sig vad man vill, göra vad man vill, äta vad man har lust med.
En fråga som Charlotte Hagström har ställt handlar om det är möjligt att mysa ensam, och om det går att mysa via Skype (internettelefoni), till exempel.
– De flesta svarade att man kan mysa ensam, men att man nog ska vara fler än en för att uppnå den där stämningen. Ingen tyckte att det gick att mysa via Skype. Mysigheten handlar också om gemenskap.
Mys är i allra högsta grad en känsla av välbefinnande, ett tillstånd man vill bevara. Så här skriver exempelvis ”nollgradig” på sin blogg ”i huvudet på en lantis i storstan” i december 2009:
”Söndagkväll. Är det inte då man ska se på film, tindra med ögonen över andra ljuset i adventsljusstaken och bara vara mysig? Jag har min knallrosa mysdress på mig. Det är mysigt. Jag sitter i köket och breder ut mina böcker omkring mig. Det är inte så mysigt. Jag dricker te. Det är definitivt mysigt. Likaså doften av clementiner.
Just nu skriver jag: ”Kortfattat så går det att beskriva hermeneutiken med att en forskare måste kunna placera in meningsfulla fenomen i rätt kontext för att meningen skall kunna utläsas.”
Det är sjukt tråkigt. Det finns mycket saker jag hellre skulle vilja göra. Sticka på en halsduk till exempel. Och jag som inte ens är det minsta händig vad gäller textilhantverk. Eller något annat hantverksmässigt heller för den delen.”
”Nollgradig” fångar essensen i myset. Så fort det finns ett arbete att utföra, upphör myset. I känslan av mys uppstår ofta längtan efter att göra något helt annat än det man gör. Det är då man önskar att man kunde spela piano eller brodera korsstygn, skapa vackra arrangemang av skräp eller göra något kreativt med plåtburkar.
Att skapa det mysiga hemmet är ett jätteprojekt på ett helt annat plan, säger Charlotte Hagström.
– Man får inte göra folk till offer. De tittar säkert i inredningstidningar för att få inspiration, men det betyder inte att de automatiskt tycker att det är något för dem. Vi är ju medproducenter. När det gäller sådant som att ”fixa stilen” är det ju ändå ”jag” som väljer. För många kan det räcka med att bara titta.
Här några mysiga hem-konventioner:
Mysigheten är vanligtvis inte singel. Men kan vara ett hetero eller homosexuellt par, kärnfamiljsmamma-pappa-barn eller ensamstående med ett kreativt yrke.
Mysigheten handlar om klass.
Mysigheten handlar om tid. Tid att pyssla och självförverkliga, dekorera och göra fint.
Mysigheten är kvinnlig. När såg ni en man på Panduro Hobby senast?
Mysigheten handlar om att ordna den privata sfären efter ett antal stilar eller trender som råder här och nu tills nästa trend tar över. Inred med vitt! Inred med färg! Inred med textilier, inred med gröna växter – kan det ropas ut från de blanka sidorna.
Mysigheten handlar om pengar. Vi köper oss det vi inte har ärvt.
Mysigheten kan vara en dröm, en uppfattning om att folk i äldre tider hade allt det där vi saknar nu. Ett försök att frysa ett förgånget ögonblick och bevara det i vår tid. Men, handen på hjärtat, vem kan eller vill leva som på 1800-talet? Utan vatten och el?
Men längtan är också bra mylla att odla förändring i. Frågor som ytterst kan handla om hur vi handskas med ändliga resurser, är bra att ställa. Även om man inte driver myset ända dit. Mys verkar vara lika delar förförelse och verkliga behov. Att drömma, att få inspiration och väcka sin inneboende skaparlust kan ge energi.
Frågan är kanske vad den används till. Även om ytterligt få har tid och ro nog att kunna pyssla sig genom kvällarna, vill väl alla kunna gå på ett mjukt slitet trägolv och andas renskurad väldoft utan att trampa på en legobit?
Gå till toppen