Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Låt lärarna vara lärare

Den svenska skolan har problem, därom tvistar knappast de lärde. Symptomen är väl dokumenterade: sju…

Den svenska skolan har problem, därom tvistar knappast de lärde. Symptomen är väl dokumenterade: sjunkande resultat, betygsinflation och svårigheter att rekrytera de bästa studenterna till lärarutbildningen.
Bland annat.
Visst, det finns också riktigt bra skolor, men alltför många håller inte måttet och den ojämna kvaliteten är i sig ett bekymmer.
När det gäller orsakerna till förfallet, och hur det ska åtgärdas, går åsikterna desto skarpare isär.
Är friskolorna och den ökade valfriheten en del av problemet eller lösningen? Är hårdare statlig kontroll eller radikalt höjda lärarlöner bästa boten?
Det sistnämnda, lönerna, är uppenbart en viktig faktor om vi inte på sikt ska få en lärarkår som består av dem som inte kom in på någon annan utbildning. Men att drastiskt höja lärarlönerna generellt skulle bli oförsvarligt dyrt.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har hållit ett högt tempo i reformarbetet sedan han och alliansregeringen tillträdde för fem år sedan. I helgen kom ytterligare ett förslag:
Björklund vill återinföra studentexamen, med externt rättade examensprov som ska ligga till grund för slutbetygen.
Det skulle effektivt sätta stopp för betygsinflationen och göra betygen mera likvärdiga över landet. På köpet får man ett instrument för att utvärdera skolornas och lärarnas prestationer – något som i sin tur kan användas som argument i en löneförhandling.
Reaktionerna på förslaget har varit blandade. Att nationella prov inte ska rättas av den egna läraren tycks de flesta vara överens om. Men Lärarnas riksförbund understryker också att ”provet inte får vara det enda avgörande för betyget”.
Och DN:s Johannes Åman ifrågasätter det rimliga i om ”elevernas framtid hängde på att de presterade på topp under några få dagar det sista gymnasieåret”.
Men varför förutsätta att provet måste ges vid ett enda tillfälle vid gymnasietidens slut? Varför inte låta eleverna tentera av delkurser efterhand längs vägen, och få mer än ett försök, så att inte dagsformen blir helt avgörande?
I själva verket går Björklunds förslag inte långt nog. Varför inte helt befria lärarna från betygssättningen? Låta dem vara lärare fullt ut, med det enda målet att hjälpa sina elever att uppnå så bra resultat de bara kan.
Betyg har också en pedagogisk funktion; de ger eleverna viktiga signaler om hur de ligger till längs vägen. Ingenting hindrar att skolorna fortsätter att ge sådana pedagogiskt motiverade omdömen, men de ska inte användas som urvalsinstrument efter skolan.
En naturlig utveckling vore att koppla en del av skolornas ekonomiska ersättning till uppnådda examensresultat. En sådan resultatbonus bör naturligtvis viktas efter elevernas socioekonomiska bakgrund och andra faktorer som påverkar deras förutsättningar.
En skicklig lärare, som bevisligen förmår lyfta elever från svåra förhållanden till goda kunskapsresultat, skulle då bli värd sin vikt i guld.
Det ska en sådan lärare vara. Och det ska synas i lönekuvertet.
Det finns säkert problem med extern examination. Men det är osannolikt att de är större än problemen med den nuvarande ordningen.
Gå till toppen