Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Informationsmängd kan träna hjärnan

Det plingar och piper och surrar av mejl och sms. På datorskärmen syns uppdateringar från Facebook-kontakterna, annonserna blinkar … Enorma mängder information sköljer över oss. Vad gör det med våra hjärnor? Vässas de av stimulansen eller drabbas vi av koncentrationsstörningar allihop?

Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet i Stockholm, har tittat närmare på hur våra hjärnor påverkas av stora mängder information. I år kom hans bok ”Den lärande hjärnan”, en uppföljare till ”Den översvämmade hjärnan”, som han gav ut 2007.
Titeln antyder att författaren är rätt pessimistisk om utvecklingen. Det är fel.
– Vi har ett mer krävande samhälle än förr på flera sätt. Men de inkommande impulserna kan fungera som bra stimulans för hjärnan. Vi kan träna upp våra kognitiva funktioner, säger Torkel Klingberg.
Han nämner tre stora samhällsförändringar:
Informationsmängden. Det kommer hela tiden ny teknik som vi ska lära oss.
Mängden distraktioner. I öppna kontorslandskap hör och ser vi även kollegans informationsflöde.
Kraven på simultankapacitet. Trådlös kommunikation gör oss tillgängliga överallt.
– Nu är det ju helt normalt att surfa på datorn samtidigt som man ser på tv. Folk läser mejl eller surfar på telefonen under möten, eller medan de går genom stan, säger Torkel Klingberg.
På 1980-talet jämförde sociologen James Flynn IQ-värden över några decennier. Han trodde först själv inte på sina resultat: befolkningen verkade bli smartare och smartare. En helt genomsnittlig artonåring från 1990-talet skulle vara i klassens högst presterande sjättedel på 30-talet. Flynn-effekten har bekräftats i fler studier. Den syns tydligast på problemlösningsuppgifter och handlar alltså inte om höjd utbildningsnivå. Våra hjärnor har utvecklats av nya utmaningar.
– Hjärnan är formbar, på gott och ont. Du kan träna dig till vissa effekter och de kan bestå förvånansvärt länge, säger Torkel Klingberg.
Men kan inte hjärnan bli utmattad och ta skada av informationstrycket? Jo, långvarig stress kan försämra det så kallade arbetsminnet, där vi bland annat håller kvar en instruktion medan vi utför en uppgift. Vi känner alla igen tecknen på stress: Var la jag nycklarna? Varför gick jag in i det här rummet? Jag skulle handla tre saker men nu minns jag bara två …
Om hjärnan blir skärpt eller avtrubbad när kraven ökar beror mycket på känslan för uppgiften, menar Torkel Klingberg.
– Det är inte informationen i sig som är skadlig. Kan du uträtta mycket på en gång och trivas så är det bara bra, men negativa förväntningar och kronisk stress stör de kognitiva funktionerna.
Han tar som exempel sin tioåring som gärna sitter och fixar med mobiltelefonen och byter ringsignal och bakgrundsbild, medan samma saker skulle göra farmor väldigt stressad.
I ”Den lärande hjärnan” presenterar Torkel Klingberg resultat ur en pågående forskningsstudie i Nynäshamn där 350 barn och ungdomar ingår. Forskarna kartlägger samband mellan miljö, hjärnans mognad, minnesutveckling och skolprestationer.
Torkel Klingberg har bland annat tittat på hur dataspelande påverkar Nynäshamnsbarnen. Många föräldrar oroar sig för att barnen ska bli okoncentrerade och få problem med inlärningen. Men resultaten visade motsatsen, så länge barnet spelade måttligt.
– Vi såg en svagt positiv effekt. Spelandet kan såklart få negativa konsekvenser för utvecklingen om det tar tid från till exempel sociala aktiviteter eller läxläsning. Men då är spelen en tidskonkurrent, inte något som i sig skadar hjärnan, säger Torkel Klingberg.
Han tror att vi i framtiden kommer att använda dataspel för att hjälpa personer med nedsatt arbetsminne, ett vanligt problem vid så kallade bokstavsdiagnoser, som adhd. Eller bara för att hålla hjärnan i form. Han står själv bakom ett specialutformat spel som skolor använder för att träna barn med koncentrationsproblem. Dataspel och träningsprogram för hjärnan är en snabbt växande marknad, men långtifrån allt har bevisad effekt. För köparen är det nästan omöjligt att avgöra vad som fungerar.
– Vi får se om den här spelmarknaden blir som läkemedelsbranschen, eller som hudkrämsbranschen som bara styrs av vem som har mest pengar till reklam. Det kan bli en enda soppa av dåliga produkter.
Men Torkel Klingberg är optimistisk. Han tror att vi allt mer kommer att vårda och träna våra hjärnor, på samma sätt som vi börjat göra med våra kroppar. Det krävs inte särskilda spel och program. Hjärnans funktion förbättras när vi läser, löser problem, umgås och motionerar.
– Jag tror också att skolundervisningen kommer att bli mer vetenskapligt byggd. Vi behöver koppla hjärnforskningen tätare till pedagogiken än vad vi gjort hittills, säger Torkel Klingberg.
Räknar du med att dina egna barn kommer att bli mer intelligenta än du?
– Intelligent är en lite svår term. Men jag gissar på att mina barn kommer att ha ett bättre arbetsminne än jag.

”Väldigt bra att det finns tråd­lösa telefoner”

Maria Gripemark (stora bilden), akutläkare, Skånes universitetssjukhus i Lund:
– När jag är i tjänst kan jag ha fem olika telefoner på mig plus ett par sökare. Jag skulle behöva ett snickarbälte … Av telefonerna är en personlig, en bärs av driftsansvarig läkare, och en eller två har jag för att jag är larmansvarig.
– Det är klart att det är stressigt, men vi som arbetar på akuten är ju en typ av människor som trivs med ett högt tempo.
– Jag gillar stimulans och att aldrig veta vad som väntar nästa minut. Det är väldigt bra att det finns trådlösa telefoner i dag. När det bara fanns sökare var man tvungen att gå till en telefon och ringa den som sökte.
– När jag får relevant information och kan lösa problem känns allt bra. Men för mycket störningar kan förstås göra att jag tappar tråden i arbetet. Riktigt stressigt blir det när jag gör något väldigt viktigt och akut och så kommer en annan signal om något som också är viktigt, och ingetdera går att delegera.

Pipen gör sig påminda på fritiden

Faton Makolli, chaufför, Taxi Skåne:
– Mobiltelefonen använder jag inte så mycket, mest för att ringa kunden om jag inte hittar. Jag har ett navigationssy­stem som piper, och en sökare där centralen når mig om jag är ute ur bilen för att sträcka på benen. Sökaren kan vara riktigt jobbig. När jag är ledig och hör ett pip någonstans ifrån så börjar jag genast känna i alla fickor, innan jag inser att det inte är min… Bilens radiosy­stem används mest om någon har svårt att hitta en adress. Då gör man ett allmänt utrop och så hjälper kollegorna till. Det funkar bra.

– Stressad kan jag bli när en kund vill betala på faktura. Det måste jag ta via kontoret. Ibland ligger datasystemet nere, då måste jag ringa dem och det kan vara jättesvårt att komma fram.

– Nu har det kommit en ny app för telefonen. I den ska kunder kunna beställa taxi direkt i sin mobil. Det kommer jag nog att testa snart.

– Oj, nu anropar de mig … Ja, jag kan vara där om två minuter … Nu måste jag köra, hej då!

Mobilens lurar alltid i öronen

Kajsa Petersson, pr- och kommunikationsavdelningen, Sony Ericsson i Lund:
– Jag lever med lurarna till min telefon i öronen. Är det inte jobbsamtal så är det musik för att skärma av. Jag sitter i ett öppet kontorslandskap med en person bredvid mig och två mittemot, alla från andra avdelningar. Mina närmaste kollegor sitter i London. Ibland hör jag spontana samtal på kontoret som spelar roll för mitt arbete. Det är bra! Men vissa dagar vill jag ha det tyst. Då jobbar jag hemma. Jag har två telefoner i gång, den ena lämnar jag aldrig. Facebook-meddelanden har jag som en app i telefonen. Och så har jag förstås datorn, med ett chattverktyg för snabba meddelanden med kollegor. Under möten händer det att jag läser mejl eller chattar samtidigt.

– Jag känner att jag styr informationsflödet själv. Det går ju faktiskt att stänga av, även om jag inte gör det så ofta. Stressad blir jag när jag inte får ihop livspusslet. När jag har min femårige son varannan vecka, och så vill kollegorna i utlandet ha sena telefonmöten när jag vill vara hundra procent med honom.

Gå till toppen