Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Svart år för valfriheten

Den som förespråkar marknadslösningar och privata alternativ i välfärden har inte haft det lätt 2011…

Den som förespråkar marknadslösningar och privata alternativ i välfärden har inte haft det lätt 2011.
Det handlar inte bara om Carema­skandalen, även om den räcker för att också inbitna privatiseringsivrare ska börja skruva besvärat på sig.
Med sådana entreprenörer, frestas man att säga, har marknadsliberaler föga bruk för fiender.
Nu kan man invända att mediebilden av Caremas verksamhet inte nödvändigtvis är helt rättvis. Vanvård förekommer också på kommunala boenden och det finns Caremaboenden som håller hög kvalitet.
Ytterst är det politikerna som upphandlar välfärdstjänsterna som bär ansvar för att billigt alltför ofta tycks löna sig bättre än bra.
Men bilden av privat äldreomsorg som girighetsdriven och samvetslös har satt sig. Och den är smittsam. Det kommer att bli tyngre för många privata vårdföretag så länge den bilden lever kvar i medborgarnas minne.
Tidig are i år kom en rapport från SNS som granskade konsekvenserna av de senaste årens omfattande privati­seringar inom välfärdssektorn.
Budskapet var inte vad valfrihets- och konkurrensförespråkarna hoppats på. Några av dem valde att ge sig på budbäraren – forskarna bakom rapporten – hellre än att ta till sig slutsatserna.
Enligt Laura Hartman, då forskningschef på SNS och rapportens huvudförfattare, saknas kunskap om hur kvaliteten och kostnaderna påverkats av att verksamheter som vård, skola och äldreomsorg konkurrensutsatts.
En anmärkningsvärd slutsats eftersom några av de främsta argumenten för att släppa in privata aktörer på dessa tidigare monopolmarknader varit att konkurrens och valfrihet skulle leda till lägre kostnader och bättre kvalitet.
Ingen tycks ha brytt sig om att kolla om verkligheten stämde med den ideologiska kartan.
Slutsatsen är anmärkningsvärd också för att all vård enligt hälso- och sjukvårdslagen ska bedrivas ”i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”. Något som uppenbarligen gäller vårdbeslut som rör enskilda patienter, men inte vårdbeslut som gäller hundratusentals patienter på en gång.
Den som tror på valfrihet och konkurrens borde ha ett starkt intresse av att utvärdera effekterna när en ny marknad öppnas, och, i de fall de goda resultaten uteblir, ta reda på varför.
Hur ska saker och ting annars kunna göras bättre?
En av de senaste verksamheterna att konkurrensutsättas är bilprovningen. Hittills har det dock gått trögt med etableringen av nya företag, så trögt att staten nyligen bestämt sig för att skynda på processen genom att stycka upp Bilprovningen AB och sälja ut delarna till högstbjudande.
Det är svårt att se att denna reform löser något existerande problem, men lätt att se hur nya skulle kunna uppstå när myndighetsutövning läggs ut på entreprenad.
Omregleringen av apoteksmarknaden har lyckats bättre. Mängder av nya apotek har etablerats och tillgängligheten har onekligen blivit bättre.
Åtminstone för den som behöver köpa huvudvärkstabletter på söndagsmorgonen. Eller kosmetika eller hälsopreparat – hyllorna dignar numera av sådant på de flesta apotek.
För den som är sjuk på riktigt, eller har barn som behöver receptbelagda läkemedel, kan bilden ibland vara en annan.
Många, både läkare och patienter, vittnar om en nedslående jakt från apotek till apotek efter nödvändiga mediciner. Eftersom gemensamma register saknas går det ofta inte att få någon hjälp av personalen med att hitta ett saknat läkemedel på annat apotek.
Ingenting säger att det inte går att driva apotek i privat regi, eller att fri konkurrens inte går att förena med att mediciner finns tillgängliga som de ska. Problemen var förutsägbara och kunde ha åtgärdats i förväg.
Den naiva tro på att konkurrens leder till att allt blir bättre av sig självt som präglat de senaste årens privatiseringsiver riskerar att bringa valfriheten i vanrykte.
Valfrihetsreformerna är viktiga. De försvaras bäst genom att se till att de fungerar.
Gå till toppen