Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Bakom immiga bussrutor

”Skidåkning är en liten sport – men det är vår lilla sport.”

Peter Nielsen, medarbetare på Sydsvenskans sportredaktion.Bild: Foto: Johan Bävman
Ett norskt uttryck som brukar komma till användning när kritiken kommer mot att sporten de älskar inte har något större nyhetsvärde i den riktigt stora idrottsvärlden.
För stoltheten kan ingen ta ifrån norrmännen.
Denna stolthet har aldrig varit tydligare än morgonen den 5 mars 2011. Norge hade redan vunnit nästan allt på VM hemma i Holmenkollen. Bara två grenar kvar.
Den här morgonen var dimman inte lika tätt som tidigare under mästerskapet och med flera kilometer kvar till toppen av Holmenkollen, förundras vi i mediebussen av hur mycket folk som var i rörelse.
Plötsligt stannade bussen.
Tvärstopp.
Den här typen av ofrivilliga stopp för en mediebuss brukar nästan alltid orsaka oro bland passagerarna. Tätt packade journalister i skidbyxor och dunjackor, med datorer och teleobjektiv, brukar börja muttra efter några sekunder.
Men ingen sa ett ljud. Vi bara satt där och tittade på de tiodubbla leden av rosiga norrmän som gladeligen promenerade upp mot toppen. Vi satt där säkert en halvtimme medan lämmeltåget passerade revy utanför bussens immiga rutor.
– Du, Jörgen Persson, pingsspelaren du vet. Han hade hus här för många år sedan, sa plötsligt min bänkgranne.
– Okej, sa jag.
Sedan tyst igen.
Det var nästan som om det gick en suck av besvikelse när bussen till slut började rulla igen.
Men då visste vi inte att Therese Johaug väntade på oss och 100 000 norrmän uppe på toppen. Ett skådespel om möjligt ännu vackrare.
Gå till toppen