Jag vågar påstå att James Ellroy har en av den nutida romankonstens mest utpräglade litterära uttryck. Med sin ”telegramstil”, en jäktad stackatorytm som staplar huvudsatserna som dynamitladdningar på varandra i stället för att låta prosan flyta mellan kommatecknen, bygger han upp en hotfull men fascinerande värld av våld och girighet. Det är tack vare det unika – om än flitigt imiterade – språket, som han har blivit något annat och mer än en deckarförfattare; hans storslagna och djupt cyniska trilogi om det amerikanska 60-talet, med ”En amerikansk myt”, ”Sextusen kalla” och ”Oroligt blod”, är redan moderna klassiker.