– Jag tycker att hen är ett bra och viktigt ord som fyller flera funktioner.
Man kan säga hen om personer som man inte vet könet på, eller när könet inte
är relevant. Och det viktigaste: en del personer föredrar att bli omnämnda
som hen. Då ska man såklart använda det.
Det säger Immanuel Brändemo, som bloggar om hbtq-frågor, Aspergers syndrom och
adhd.
– Själv vill jag att folk använder antingen han eller hen om mig.
Immanuel Brändemo har Aspergers syndrom och adhd.
– Jag har en personlig anledning att använda ordet hen: Jag har svårt att
gissa folks kön även när andra tycker att det är uppenbart. En del med
asperger har ”brist på fördomar. Det är ju inte direkt något negativt att
vara fördomsfri, men det kan ställa till bekymmer ibland. Så det är ofta
enklare att skriva eller säga hen än att försöka gissa.
RFSL:s tidning Kom Ut blandar personliga pronomen. Det kan lika gärna
stå hen som hon eller han. Hen används av skribenter när intervjuade vill
kallas det och för att undvika krångliga kringskrivningar som ”hon eller
han”. Men av läsbarhetsskäl har tidningen inte gått över till att använda
bara hen.
– Det är svårt att lansera ett nytt pronomen i ett språk. Men i Sverige har
det varit en brist i att det inte har funnits ett könsneutralt personligt
pronomen. Därför är det bra med alla ansträngningar att göra hen känt för
allmänheten, säger Karin Lenke, chefredaktör för Kom Ut.
Hon anser att om en intervjuad person vill kallas hen, då måste medierna
använda det, och säger att hon blir upprörd när det inte görs.
– Det är diskriminerande. Man kan inte använda andra pronomen än det som folk
vill bli kallade.
I Sydsvenskan och många andra svenska dagstidningar baserar sig språket bland
annat på rekommendationer från Språkrådet. Där har ordet hen diskuterats
mycket.
– Det är både en sexualpolitisk fråga och en fråga om skrivmönster, säger
Susanna Karlsson, språkvårdare på Språkrådet, och fortsätter:
– Den sexualpolitiska handlar om att de som inte känner sig som han eller hon
ska ha rätt till ett eget pronomen. Hen är det som brukar användas. Det
finns också många som tycker att det vore praktiskt i stället för han eller
hon. Men då rekommenderar vi i dag språkmönster som redan är etablerade.
Det betyder den som könsneutralt pronomen när man inte vill skriva ”hon eller
han”, eller att pronomen helt undviks.
– När man pratar om kunden och den är för opersonligt är det ändå inte
självklart att hen är det som ger bäst association till att kunden kan vara
såväl en man som en kvinna.
2005 sade Språkrådet att det vore väldigt djärvt och svårt
att lansera ett nytt pronomen som hen i ett så stabilt språk som svenskan.
Susanna Karlsson tycker nu att den formuleringen var onödigt avståndstagande.
– I våras på queerfestivalen i Göteborg sa en föreläsare att Språkrådet inte
gillar ordet hen. Det uppmärksammade oss på hur man kunde tolka vår
dåvarande rekommendation. Men det handlar inte om vad vi gillar eller inte
gillar, utan om vilka ord som är etablerade.
Och strax före jul ändrade Språkrådet i sina rekommendationer. De visar nu hur
hen kan användas, av den som vill.
– Det är ett ganska stort principiellt steg.
Hen har fått en rekommenderad böjning: hen-hen-hens (jämfört med
hon-henne-hennes.)
– Man kan säga ”Hen står där borta” om man inte vet könet. Det blir också att
man säger att ”jag såg hen”.
Ibland har ”henom” använts som objektsform.
– Det avråder vi från eftersom det låter som en variant på honom. Det
undergräver det könsneutrala och dessutom är de objektsformer vi redan har
rester av ett kasussystem som inte är vid liv.
Trots Språkrådets ändrade rekommendationer är rådet till
dagstidningar att inte använda hen i alla situationer.
– Stora läsargrupper skulle tycka att det är ett ovant ord. I en tidning kan
man inte ha så mycket variation av språket. Det är budskapet, inte texten,
som ska synas. Men det kommer upp problem ibland, som när en intervjuad
person vill kallas hen. Då får man bestämma hur man ska förhålla sig till
det. De flesta väljer väl att respektera den intervjuade.
Susanna Karlsson följer utvecklingen med spänning.
– Det här är inte ett språkvårdande som kommer uppifrån eller från en handbok.
Det kommer från grupper som tycker att hen behövs.