Inpå livet

”Borde inte vara så komplicerat”

Eleverna på Humfryskolan i Malmö säger ofta hen om någon, bland annat när de gör skoltidning, radio och tv.

”Vi använder det hela tiden. Man tänker inte på det. Och om lärarna ska berätta något kan de säga hen i stället för hon eller han. Det är för att det ska vara mer könsneutralt, så att man inte dömer någon på förhand”, säger Sanna Jensen (tvåa från vänster) om att hon och de andra eleverna på Humfryskolan ofta säger eller skriver hen i stället för hon eller han. Med på bilden är även Truls Petersson, My Nilsson och Louise Hansson.Bild: Foto: Lisbeth Westerlund
– I ett radioprogram var det två personer som man inte fick veta om det var tjejer eller killar, berättar Louise Hansson.
I stället användes hen.
– Man får en egen uppfattning i stället för att döma personen utifrån kön. Det blir mer rättvist, säger Truls Petersson.
– Och om en person gärna vill bli kallad hen är det viktigt att göra det, annars kanske den personen känner att folk inte lyssnar, säger Louise Hansson.
Eleverna tror att det kan vara lättare att lära känna någon vars kön man inte vet.
– Om man vet att det är en kille kanske man frågar vissa saker. Om man inte vet kanske man lär känna varandra mer och blir vänner, tror Sanna Jensen.
De säger att redan i förskolan är det ganska uppdelat mellan flickor och pojkar, och det fortsätter i skolan. Kanske skulle mer användande av hen ge mind­re rädsla för tjej- och killbaciller.
– Det borde inte vara så komplicerat egentligen. Det är bara en människa som vill vara en hen, säger My Nilsson.
Sanna Jensen har en släkting som varken känner sig som kille eller tjej och vill kallas hen.
– I början var det svårt att vänja sig. Nu känns det helt normalt, jag säger aldrig hon längre.
My Nilsson tror att ordet kommer in mer och mer i svenska språket.
– Man börjar skriva mer om det nu, då kommer folk att använda det.
Ordet har introducerats av lärarna, men för eleverna känns det som att det kommer från dem själva.
Läraren Fredrik Håkansson tror att frågan intresserar eleverna eftersom den kan vara provocerande för en del människor, och för att eleverna är i en ålder då många tycker att det är viktigt att markera vilket kön de tillhör.
I ett klassrum på skolan har åttorna precis fått i uppgift att vända på könsrollerna i tre klassiska sagor – Snövit, Rödluvan och Askungen.
– Prinsessan räddar prinsen i stället, förklarar Truls Petersson.
– Syftet är att eleverna ska upptäcka könsrollstänkande. Vad händer när man byter kön på figurerna i berättelsen? Vad händer om de får ett neutralt kön? säger Fredrik Håkansson.
Det påverkar även lärarnas vardagsspråk.
– Vi försöker att inte klumpa ihop eleverna och säga ”ni killar där”.
Vad spelar det för roll?
– Det spelar roll eftersom man inte alltid har valt att tillhöra en viss grupp. Man blir sedd på ett visst sätt för vad man har mellan benen. Det är särskilt viktigt i den här åldern när eleverna försöker hitta sin identitet.
Gå till toppen