Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Lågprisjaktens baksida

Lågpriskulturen har blivit en del av Malmös attraktionskraft. Men lågprisjakten har en baksida.

Vad är Malmöborna beredda att betala för en falafel, klippning, biltvätt?
Inte mycket, visar Sydsvenskans lågprisvandring bland stadens småföretagare och konsumenter.
I få andra städer i Sverige får man en taxiresa tvärs genom staden för 65 kronor, en falafel för 15 eller en klippning för 50.
Men i Malmö där arbetslösheten skenar och där allt fler familjer lever i ekonomiskt utsatta hushåll, har lågpriskulturen fått ett starkt fäste. För många är den ett sätt att överleva. För andra är lågprisalternativen en charmig, och trendig sida av staden.
Idag tycks Malmöborna så prismedvetna att det är omöjligt för många företag att ha normala priser. Det märks bland annat bland biltvättarna i Malmö.
Det sticker i näsan när bilen vi just kört ner i den slitna källarlokalen vid Södervärn sprutas med avfettningsmedel. Efter en timme och tio minuter är Wisam Salih, ägare till Malmö Center Bilvård, färdig.
Det blir 199 kronor, 139 kronor mindre än en tiominuters maskintvätt på Statoil. Och då har Wisam Salih handtvättat hela bilen invändigt och utvändigt, ägnat extra omsorg om rutor och fälgar och dammsugit säten och bagageutrymme.
–199 kronor är egentligen ingenting, säger Wisam Salih.
– Bara en sådan här dunk avfettningsmedel kostar 150 kronor och vaxschampo kostar 2000 kronor för 25 liter. Min hyra är på 15 000 kronor i månaden. Men vad ska jag göra, hade jag tagit 300 eller 400 kronor hade jag inte haft några kunder alls.
Liknande resonemang hör vi i den rosa plåtbyggnaden på Rocents parkering. Här på Kitchen Kings där en pizza kostar 40 kronor och en stor falafel 20, kan uppemot sju personer arbeta samtidigt en vanlig vardag efter lunchtid.
Yalal Daabas driver stället med sin bror.
– Här skulle ingen betala mer för en pizza eller en kebab. Detta är inte Limhamn. Många människor här på Rosengård är arbetslösa, går på a-kassa eller är sjukskrivna. Skulle jag ta 65 kronor skulle jag inte sälja en enda pizza, säger han.
Både Wisam Salih och Yalal Daabas säger att de aldrig använt svart arbetskraft. Lönekostnaderna har istället hållits nere med lönebidrag från Arbetsförmedlingen.
En annan lågprissektor där Malmö sticker ut är frisörsbranschen. Enligt branschorganisationen Svenska Frisörföretagarna bör en klippning ligga på runt 400 kronor för att det ska finnas utrymme att betala arbetsgivaravgifter och andra skatter. I Malmö kommer man undan med en femtiolapp på många ställen. Och även om det varken innefattar latte, hårbottenmassage eller kvitto är det ungefär vad många är beredda att betala.
– Folk kommer in till mig och frågar hur mycket jag tar för en klippning. När jag svarar 100 kronor vänder de direkt. Många tycker att det är för dyrt, säger Naser Yazdapanah, som blev rikskänd efter att hans frisör- och skrädderiverksamhet på Lönngatan besköts förra året.
Hos en av hans billigare konkurrenter borta på Sigtunagatan träffar vi pensionärsparet Sven och Siv Nyström. De brukar passa på att klippa sig när de är i Malmö för att hälsa på barnbarnet.
– Jag har väninnor som betalar 500 till 600 kronor för en klippning, det är ju svinaktigt vad de tar betalt. Här betalar jag 60 kronor, och jag måste säga att så bra som jag blir klippt här har jag aldrig blivit någon annanstans, säger Siv Nyström.
Och eftersom Siv är stammis får maken Sven en herrklippning för 50 kronor.
– Det finns ju ingen anledning att betala mer än man behöver, säger han.
Hur tror ni att en företagare klarar att betala sociala avgifter, arbetsgivaravgifter, hyra och lön på 50 kronor?
– Här får man i alla fall kvitto, det får man inte på många vanliga ställen. Jag inbillar mig i alla fall att de gör rätt för sig, säger Sven och understryker att han inte skulle köpa en tjänst om han misstänkte att den var svart.
– Nä, som svensk gör man nog inte sånt, tillägger Siv.
Ett stenkast norrut, vid grönsakshandeln på Möllevångstorget, träffar vi Fredrik Trossö och Gustav Söderberg. Två Möllanbor som kanske är typiska för sin generation: Medvetna och ifrågasättande när det gäller varors ursprung och produktionsvillkor, samtidigt kunder till både lågprisbutiker och svartklubbar.
Ett dilemma, medger Fredrik Trossö.
– Under perioder tänker jag på det. Men jag tror att man rättfärdigar det med att man inte har så stark ekonomi just nu. Jag försöker köpa mer ekologiskt och rättvisemärkt, men är inte beredd att betala hur mycket som helst för det. Samtidigt finns det en sorts romantik kring det där med att hitta billiga ställen.
En anledning till att frukten, falafeln och taxiresan är så billig i Malmö är att lönekostnaderna ofta hålls nere med svart arbetskraft. Inte sällan består den av asylsökande och papperslösa som jobbar tolv timmar om dagen för mellan 15-30 kronor i timmen, visar Sydsvenskans granskning. Påståendet styrks av hundratals promemorior som gränspolisen och Skatteverket upprättat efter kontrollbesök på restauranger, biltvättar och livsmedelsaffärer de senaste åren.
– Småkioskerna har nog inte råd att göra på något annat sätt, kanske är man mer tolerant mot dem just därför. Man vill ju inte stödja svartarbete, men samtidigt vill man stödja småbutikerna. Det är ju en del av charmen med Möllan, säger Gustav Söderberg.
– Jag tror att det är hemskt svårt att undvika. Och det är svårt att som enskild konsument granska varenda ställe man handlar på. Men detta är ett dilemma, det är ju skit om anställda behandlas illa, fortsätter Fredrik Trossö.
På andra sidan stan, utanför en bilvårdsfirma i Jägersros industriområde har direktören Ulf Ljunggren, grundare till framgångsagan Scandinavian Cosmetics, just hämtat sin nya BMW X5M. En bil värd drygt en miljon kronor har just blivit tvättad in- och utvändigt för 350 kronor.
– Det är ett jättebra pris, och det sköter det superfint, säger Ulf Ljunggren.
Mellan 300 och 400 kronor är ungefär vad han är beredd att betala för en biltvätt. Men han skulle inte tveka om han fick ett ännu bättre pris.
– Gör de det bra för 199 kronor skulle jag självklart kunna ta dem istället.
– För mig handlar det om närheten, att man spar tid. Men visst ibland kan man undra varför det är så billigt. Här får man i alla fall kvitto så det verkar vara vitt.
Skulle du köpa en tjänst om du misstänkte att den var svart?
– Det är i gränslandet... Nej, tycker jag. Vi ska göra rätt för oss.
Gå till toppen