Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Skådespelare gillar kontraster

– Det bara blev så, jag hade inga särskilda drömmar om det när jag var barn. Men när jag växte upp i…

Skådespelaren Christopher Wollter, 40 år den 5 februari. Arkivfoto: Pontus Lundahl/Scanpix 2009
Varför ville du bli skådespelare?
– Det bara blev så, jag hade inga särskilda drömmar om det när jag var barn. Men när jag växte upp i Lund höll jag på mycket med musik, teater och revyer och efter gymnasiet kände jag att jag ville prova på att jobba med det. Och sen kom jag in på Kulturama och sedan Scenskolan i Göteborg.
Vad håller du på med nu?
– Jag är talesperson för en konstnärsgemenskap som heter Caligola och består av skådespelare, musiker, författare, regissörer och dansare över hela världen. Vi skapar gräns­överskridande projekt, stora som små. Det handlar om att släppa sitt ego och låta Caligola stå för projektet så att medlemmarna kan känna sig fria att bryta normer och gränser.
– Jag har just avslutat konserter med Brel och Piaf med Blåsarsymfonikerna i Stockholm. I vår planerar jag att sätta upp en monolog som jag skriver med Christian Tomner på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Den handlar om en kärleksforskare från Lund som visar sig vara kärleksmissbrukare.
Vad har varit roligast i karriären hittills?
– Jag har gjort så otroligt mycket olika saker, från film och drama till musikal. När jag gjorde Chris i ”Miss Saigon” på Göteborgsoperan och samma kväll skulle spela i ”Vem är rädd för Virginia Woolf” på Lorensbergsteatern kommer jag ihåg att jag kände ”wow” och blev helt upprymd av kontrasterna i det jag höll på med.
– Den roligaste produktionen hittills är nog ”Banankontakt” på Malmöoperan där jag spelade Herr Kameleont. Det var otippat att det skulle bli så kul.
Under hösten har du spelat i Martina Montelius pjäs ”Elda! Elda! Elda!” på Teater Brunnsgatan Fyra i samarbete med Dramaten. Det låter också som en stor kontrast till att leda barnprogrammet ”Piraterna” i SVT?
– Jag gör det jag tycker är kul. All konstnärlig verksamhet är en form av lek och att befinna sig i en berättarsituation. Medlen varierar, men tack vare utbildningen kan jag arbeta med flera olika genrer.
I Ronnie Sandhals kortfilm ”Lyckliga jävel” som nyligen visades på SVT spelar du mot din fru Julia Dufvenius. Hur träffades ni?
– På en scenskolefest i Stockholm. Jag gick två år över henne på Scenskolan.
Du är uppvuxen i Lund. Vad har du för förhållande till staden idag?
– Lund för mig idag är vänner och minnen. När jag går genom Lundagård och känner vissa dofter kommer minnena fram. Det var en bra tid i en skyddad akademikerverkstad.
Vad kan du berätta om dina projekt framöver?
– Jag har blivit erbjuden en av huvudrollerna i ”Chess” på Göteborgsoperan i höst. Det känns jättekul. Anders Eljas ska dirigera och Mira Bartov regissera.
Hur känns det att fylla 40?
– Min dotter säger att jag ”fyller gubbe”. Jag hade 40-årskris med råge när jag fyllde 37, livskris kan man säga, men nu känner jag mig ganska landad. Det som ställer till det med 40 är att nästa gång blir det 50.
Hur firar du födelsedagen?
– Jag har hyrt en lokal i närheten på Östermalm där jag bor. Det blir nog en 30-40 pers och jag kommer att bjuda på tapas.
Bor: På Östermalm i Stockholm.
Familj: Skådespelande hustrun Julia Dufvenius, dottern Tilde, 11 år, och sonen Vide, 5 år.
Bakgrund: Uppvuxen i Lund och Veberöd, gick på Lerbäcksskolan och Spyken. På Malmö Opera har han haft huvudroller i musikalerna ”Miss Saigon”, ”Zorba”, ”Banankontakt” och ”Carmen”. Filminsatserna inkluderar ”När mörkret faller”, ”Göta Kanal 2” och ”En enkel till Antibes”.
Kuriosa: Hans farfar är bror till Sven Wollter.
Gå till toppen