Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Artist som är redo att kämpa vidare

Stockholm. ”Vill du klämma?” frågar Tina Leijonberg och håller fram sin högra överarm. Hennes kläder är svarta, hennes naglar klarröda. Och hennes biceps hård som gatsten.

När karriären går ner i tempo ägnar sig Tina Leijonberg bland annat åt att sy stora tygfigurer med humoristisk twist. Foto: Kent Hult
– Jag har samma fysik som när jag var trettio, men väldigt mycket mera erfarenhet, säger hon och lyfter förstrött två raka ben mot taket i en stretchmanöver av fällknivstyp.
Det är inte bara musklerna som är välgymmade hos denna blivande femtioåring. Hennes yttre styrka matchas av en inre – som hon för övrigt har haft god användning för i livet.
För Tina Leijonberg har, får man säga, fått mer än sin beskärda del av motgångar och tragedier.
Att hon bröt fötterna i ”Fångarna på fortet” är väl dokumenterat av kvällspressen. Likaså hennes kollaps på en filmpremiär för några år sedan. Hon har dessutom utsatts för misshandel, sett en syster gå bort i ett epilepsianfall vid 22, förlorat ett ofött barn och mött både självmord och alzheimer på nära håll.
– Mitt liv har inte varit så jävla lätt, sammanfattar hon osentimentalt. Men sedan jag fick min son Theo har jag försökt vara stark för hans skull. När det blir för mycket, sätter jag på ett karaokespår på Spotify. Sjunger och storbölar. Sedan känns det mycket bättre.
Tina Leijonberg växte upp i Eslöv och Lund under vad hon själv beskriver som ”torftiga” förhållanden – fem personer i ett sovrum, när det var som bistrast.
Hon var en glad unge. Och driftig, tycks det. Från det hon var 10 tog hon alla småjobb hon kunde komma åt – passade barn och hundar, städade, skördade purjolök, hjälpte gamlingar att handla.
– Min mamma nöjde sig med att vara hemma med barnen. Jag har jobbat hårt för att aldrig hamna i den sitsen, säger Tina Leijonberg och beskriver sig själv som ”oerhört självförsörjande”.
Egentligen hade hon tänkt bli gymnastiklärare. Men mattebetyget räckte inte. Det blev Musikallinjen på Balettakademin i Göteborg i stället, och en musikutbildning på stipendium i Los Angeles. Sedan Stockholms Stadsteater i ett par år, innan hon slog igenom som Pilla i tv-såpan ”Tre Kronor” 1994.
Hennes karriär har varit brokig. Hon har sjungit rock, blues och jazz, lett SVT:s ”Söndagsöppet”, spelat fars och buskis, turnerat med Dr Alban, varit med i Melodifestivalen två gånger, jobbat som konferencier och gjort en rad musikalroller – senast huvudrollen i Queen-musikalen ”We Will Rock You” i Stockholm för drygt ett år sedan.
Det har varit kärvt ibland, och i sina missnöjda stunder tycker hon sig se ett mönster skapat av förutfattade meningar om hennes person och kapacitet: när hon provsjunger för svenskar, blåser det motvind (hon sörjer fortfarande att hon inte fick göra Donna i svenska ”Mamma Mia”), när hon provsjunger för utlänningar, som inte vet vem hon är, mojnar det märkbart.
Rollen i ”We Will Rock You”, till exempel, fick hon sedan Queen-medlemmarna Brian May och Roger Taylor personligen valt ut henne, och för det är hon kolossalt stolt.
När karriären går ner i tempo, ger Tina Leijonberg sånglektioner.
Och så stickar hon halsdukar – terapi och inkomstkälla i ett.
Eller syr dockor. Stora tygfigurer med humoristisk twist som livar upp väggarna i hennes vardagsrum.
– Alla har sin egen historia, säger hon och presenterar några stycken. Den här kallar jag ”En tysk bög”.
I kollektionen ingår också en kock med restaurangnamnet Le Röv broderat på rocken och en armlös svart kvinna med röd mun och jättebarm.
– Jag älskar bröst! säger Tina Leijonberg. Både att titta på och att ta på.
Om Tina Leijonberg kan också berättas att hon har en ängel tatuerad på ena skinkan, att hon är en fena på att ta död på krukväxter, och att hon är den enda i världen som har varit på Playboys (den skandinaviska) omslag med kläderna på, efter nådig dispens från Hugh Hefner.
Hon beskriver sig själv som snäll – ”ett oerhört underskattat personlighetsdrag” – med en lätt touche av asperger, och mycket smartare än många tror.
– Folk har en bild av mig som en lättviktig person, säger hon. Men jag är ju inte en idiot bara för att jag bröt fötterna i ”Fångarna på fortet”.
Yrke: Sångerska, skådespelerska, programledare.
Född: I Eslöv.
Bor: I Stockholmsförorten Hägersten.
Familj: Maken Jonny Wemmenstedt och sonen Theo från ett tidigare förhållande.
Husdjur: Kungsboan Bellatrix.
Läser: Mycket och i många genrer.
Reser: Ofta och helst ensam.
Film: Ser åtta-tio i veckan. Personlig tre-i-topp: ”Saturday Night Fever”, ”Gökboet” och ”Blecktrumman”.
Sport: Löpband, cykling, pilates.
Aktuell: Fyller 50 år den 11 februari.
Läs alla artiklar om: Melodifestivalen 2012
Gå till toppen