Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

”Hade inte judarna samma rykte förr?”

Muslimer ljuger. Muslimer hotar Sverige. Muslimer är odemokratiska. Skånska Kawtar Chibli, Sammar Abouharb och Avin Jomaa skräms av tongångarna från antimuslimska grupper. – De pratar om muslimer som om vi kom från en annan planet, säger Avin Jomaa.

Igår publicerade Sydsvenskan ett reportage om det nybildade Tryckfrihetssällskapet och den danska systerföreningen Trykkefrihedsselskabet. Företrädare för bägge sällskapen talar starkt negativt om islam och muslimer.
Kawtar Chibli och Avin Jomaa från Malmö och Sammar Abouharb från Helsingborg läste och blev upprörda.
– Det är hemskt att journalister och andra utbildade människor sprider sådana här bilder av muslimer. De är auktoriteter och människor lyssnar på dem. Jag undrar hur många muslimer de känner, säger Kawtar Chibli.
Hon är 24 år, socion om, född och uppvuxen i Malmö. Hennes palestinska familj flyttade till Sverige på 80-talet för att få ett bättre liv. Att muslimer pekas ut som en grupp som skulle vilja avskaffa demokratin i Sverige upprör henne.
– Våra familjer har ju ofta flytt till Sverige för att vi gillar rättssystemet och demokratin här!
Kawtar Chibli är förbundssekreterare i SMFR, Svenska muslimer för fred och rättvisa, en förening som grundades 2008 av bland andra Mehmet Kaplan, riksdagsledamot för Miljöpartiet. Även Avin Jomaa och Sammar Abouharb är engagerade i SMFR.
SMFR kämpar mot intolerans och mot bilden av muslimer som ett hotfullt, namnlöst kollektiv, där alla är lika varandra och vill samma sak.
– Många drar oss över en kam. Men vi muslimer är alla egna individer med eget personligt ansvar. Vi har olika förhållningssätt till livet och till religionen, säger Sammar Abouharb.
På kaféet Barista i centrala Malmö talar kvinnorna om bilderna av muslimer som fanns i söndagens Sydsvenskan. Om det danska Trykkefrihedsselskabets grundare Lars Hedegaard som sagt att muslimer ”våldtar sina egna barn” och att kvinnan enligt islam saknar värde. Om det svenska Tryckfrihetssällskapets grundare Ingrid Carlqvist, som tycker att svenska medier är för undfallande mot muslimer. Om Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, som varnade för muslimer på Trykkefrihedsselskabets möte i Köpenhamn.
– Hade inte judarna samma rykte förr? Folk spred myten om att de skulle ta över världen och förstöra den, säger Kawtar Chibli och skakar på huvudet.
Sammar Abouharb:
– När jag läste tänkte jag ”give me a break! Det är 2012, har vi inte kommit längre?”
Fast fördomarna är inte nya för dem. De är vana vid frågor som ”får du välja vem du vill gifta dig med?” 28-åriga Avin Jomaa – med rötter i Syrien – jobbar på ett telefonserviceföretag där hon tar emot samtal från hyresgäster.
– Det är mycket klagomål på ”de jävla araberna”.
Vad säger du när du får höra sånt?
– Inte så mycket, oftast. Om personen inte har ett öppet sinne utan bara vill ha kvar sina fördomar så är det ingen idé att ta diskussionen, säger Avin Jomaa.
För ett år sedan valde hon, 27 år gammal, att börja bära slöja.
– Jag var inte redo innan. Jag visste att i omvärldens ögon skulle jag inte vara jag längre. Jag skulle vara ”islam”, berättar Avin Jomaa.
Reaktionerna kom direkt. När hon tog en cigarrett, till exempel.
– Jag har varit rökare sedan jag var 16 år. Det är inte nyttigt och jag skulle gärna sluta, som många andra. Efter att jag börjat bära slöja fick jag plötsligt frågan: ”vad säger din religion om att röka?” Innan hade ingen frågat, trots att de visste att jag var muslim, säger Avin Jomaa.
Nyligen höll Avin Jomaa ett föredrag hos Svenska kyrkan i Malmö. En dam i publiken gjorde ett inlägg:
– Hon tyckte att det jag sade var jättebra, men sade sen: ”Fast muslimer vill ju inte ha demokrati!” Jag försökte berätta att jag inte var något undantag. Se på den arabiska våren, på alla demokratikämpar där. Men det når liksom inte fram, säger Avin Jomaa.
Sammar Abouharb, som är jobbcoach åt arbetslösa i Helsingborg, funderar på att börja bära slöja. Men hon tvekar:
– Det är inte rätt läge för mig än, säger Sammar Abouharb.
De tre kvinnorn a svarar artigt på frågorna om slöjbärande, men gör klart att de tycker att islam alltför ofta reduceras till att enbart handla om kvinnans slöja. Särskilt i media.
– Visst är slöjan en del av islam, men främst handlar religionen om ens beteende. Om att göra gott mot sina medmänniskor, att inte ljuga, att inte skada, säger Avin Jomaa.
Reportaget om Tryckfrihetssällskapet framkallar olika känslor hos Sammar Abouharb, Avin Jomaa och Kawtar Chibli. Rädsla, oro, förvåning – men också kamplust.
– Det peppar mig, säger Kawtar Chibli. Jag drivs att jobba ännu hårdare för att förändra människors bild av oss.
Samtidigt upplever kvinnorna vissa av uttalandena i reportaget som så absurda att de lockas att skratta och driva med dem. Som när danska prästen Katrine Winkel Holm säger att islam stänger in kvinnor i bur.
– Nu måste jag till min bur, till mitt fängelse! fnissar Avin Jomaa innan hon går till jobbet.
De tre kan heller inte låta bli att skämta om muslimers roll som de oönskade samhällsförstörarna:
– Vi är de nya häxorna!
– Men vart åker vi på våra kvastar, inte till Blåkulla väl?
– Till moskén kanske!
Stra x blir de allvarliga igen. Kawtar Chibli, som läser ett masterprogram i freds- och konfliktskunskap, säger att propagandan mot muslimer får henne att tänka på Rwanda. På hutuer och tutsier, på motsättningarna som blev till häxjakt som slutade i folkmord och etnisk rensning.
– Det började också med propaganda, med präster som talade illa om de andra i radio.
24-åriga Kawtar Chibli är född och uppväxt i Malmö och pluggar på ett mastersprogram i freds- och konfliktskunskap. Hetsen mot muslimer har likheter med konflikten mellan hutuer och tutsier i Rwanda som slutade i etnisk rensning, menar hon. ”Det började också med propaganda om hur hemsk den andra gruppen var”.
Muslimer i Sverige är ingen uniform eller enhetlig grupp. De flesta är sunniter, men en rad mindre trosinriktingar finns, som shiamuslimer, sufier och aleviter.
Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) ger ekonomiskt stöd till religiösa samfund i Sverige. Bidragen bygger på en självskattning av antalet besökare av församlingarna.
Enligt SST:s siffror deltar runt 110 000 människor i muslimska församlingsaktiviteter i Sverige. Som en jämförelse kan sägas att pingströrelsen har 120 000 medlemmar och att Svenska kyrkan har sju miljoner medlemmar.
Det finns förstås invånare i Sverige som betraktar sig som muslimer även om de inte går till någon moské eller församling. Det går dock inte att veta hur många de är.
Runt en halv miljon av Sveriges 9,5 miljoner invånare har bakgrund i ett land där de flesta är muslimer. En del av dem är muslimer - men i den gruppen finns även exempelvis kristna från Irak och ateister från Iran, som flytt det islamistiska förtrycket i hemlandet.
Gå till toppen