Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Med känsla för de allra minsta

Det är inte så vanligt att filmer för de allra minsta höstar hem festivalpriser.Men i morgon sker det. Då tar Stina Wirsén och Jessica Laurén emot årets Sydsvenskans och Buffs pris för sina ”Vem”-filmer.

”Vem är bäst?”, ”Vems kompis”, ”Vem är ensam?”. Det är några av de sexton Vem-böcker som runnit ur Stina Wirséns penna under de senaste sju åtta åren.
I centrum för de flesta står Nalle, en liten trasselsudd med rudimentära armar och ben och många funderingar kring livets svåra frågor – allt från adoption till döden.
Liksom Vem-böckernas alla figurer – Kanin, Fågel, Katten och de andra – har hon en androgyn framtoning, befriad från könsrollernas järnkorsett.
– Det är ett medvetet val. Jag är ju feminist, säger Stina Wirsén och låter nalle snickra och pappa gå i förkläde.
– De är män och kvinnor, men det är inte viktigt, sufflerar Jessica Laurén.
Arbetet med a tt förvandla Vem-böckerna till sexton fyraminutersfilmer tog fart 2008.
Det började med att Jessica Laurén trillade över en recension av Stina Wirséns ”Vem är arg?” och fick filmfeeling. Att hon och Stina Wirsén hade barn i samma klass och kände varandra på avstånd gjorde möjligen närmandet litet enklare.
Vad hon inte visste var att Stina Wirsén redan ganska länge hade funderat på att göra film av sina böcker, men tvekat.
– Jag är en sådan kontrollfreak och tänkte att jag skulle bli jobbig att ha att göra med, säger Stina.
Var hon jobbig? Nej, försäkrar båda, samarbetet har varit väldigt smidigt och demokratiskt.
– Vi hade en gemensam vision, sammanfattar Jessica Laurén.
Det viktiga var att filmerna skulle vara trogna böckerna – och att resultatet inte skulle vara, som Jessica Laurén uttrycker det, ”för slickt”.
Det handlade inte bara om hur figurerna skulle se rätt ut. Rätt speaker och rätt musik var minst lika viktigt.
– Vi visste vad vi inte ville ha, förklarar Jessica Laurén.
Så hon gav själv röst åt nalle och hennes vänner, speakeruppdraget gick inte till någon skådespelarkändis, utan till kulturkorrespondenten och radiorösten Gunnar Bolin, och vad gäller musiken tillämpades en avspänd ”gräv där du står”-metod.
– En kväll, med lagom med lådvin i magen, spelade min man in litet musik i sin Iphone. Det var bara han och en gitarr, berättar Stina Wirsén.
– Och vi tyckte det var asbra, fyller Jessica Laurén i.
– Det fina, fortsätter Stina Wirsén, var att han är en hobbymusiker, som bara nästan kan sjunga och spela gitarr. Det lät som mina teckningar. Litet skruttigt. Inte perfekt.
Vem-filmerna har både visats i SVT:s ”Bolibompa” och som filmpaket på bio.
Men nu blir det inga fler Vem-filmer.
– Jag har berättat färdigt om Vem, säger Stina Wirsén som tycker att man ska sluta när det är som bäst.
Inte heller finns det några andra samarbetsplaner.
Stina Wirsén är upptagen av att i egen regi göra film av sin mors och sin bokserie om ”de små brokiga”.
Och Jessica Laurén söker just nu pengar till en blandteknisk vuxenfilm om en norsk episod under andra världskriget.

Juryns motivering

”Med små medel runt stora känslor väver Stina Wirsén och Jessica Laurén en lika enkel som mångfacetterad bild av barndomens alla förunderliga begivenheter kring vem eller vilka vi är. Bruksfilmer för småbarn om livets gåtor – i raffinerad förpackning. Inklusive bråddjup och förlösande fniss.”

Jessica Laurén

Animationsfilmregissör, illustratör och författare, född 1967. Har sysslat med animerad film sedan 1986, då hon började som färgläggare på Kanalfilm. Animerade Bolibompavinjetten 1999.
Debuterade 2010 som författare med ”Helt random”, en bok om att leva med tonåringar.
Gå till toppen