Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Okunskap bäddar för konflikter

Allt finns: ateism, misstro mot religion, tro, dogmer, fanatism. Mångfalden är enorm i Malmös skolor. Det säger Albin Tanke, gymnasieprästen från Svenska kyrkan som möter elever i hela stan.

Albin Tanke är gymnasiepräst i Malmö och möter en enorm mångfald av åsikter och tankar om religion och tro när han är ute i skolorna. Arkivfoto: Pontus Tideman
Med munkjacka och gympadojor ser han inte ut som en präst ska göra. Det hör han ständigt när han träffar gymnasieelever. Ett typiskt uttryck för det som han kallar boxtänkande. Behovet av att placera olika religioner i olika lådor, med tillhörande åsikter om hur alla som befinner sig i lådan ser ut, tänker och tycker.
– Därför brukar jag börja med att tala om att jag inte tror på religion. Jag tror på Gud, säger han.
Albin Tanke menar att svenskarnas kunskap om religiositet är bottenlåg.
– Väldigt många har lämnat det vi kallar Gud i samma låda som vi stoppar tomten. Men religion handlar om livet, hur det är att leva.
När han kommer ut i klasser är det just det han vill förmedla. Men ofta går en stor del av lektionen åt till att diskutera de där boxarna: kristna är på ett sätt, muslimer på ett annat.
– Vi lever i ett mångfalds­samhälle och än så länge har vi inte kommit längre än till att boxa in ­varandra och generalisera. Och många ungdomar är inne på just det, att ingå eller ta avstånd från boxarna. Men tar man sig förbi det där och når in till livet, verkligheten, hur vi skapar mening, så är unga människor väldigt intresserade. Och religion är ett verktyg för att kunna prata om allt det där viktiga, ett språk.
Skulle inte lika gärna en l ärare kunna hålla en lektion om etik och livsåskådning?
– Absolut. Men mångfald är bra. Det finns en beröringsskräck i Sverige som gör att vi inte kan vara i varandras rum. Och vad är egentligen objektivt?
Albin Tanke an ser att rädslan för att trampa snett gör att vuxna hellre viker undan än lyfter frågor med religiösa förtecken. Som exempel nämner han när han var ute på praktik i en skola och ville ta med sig en klass på studiebesök i kyrkan.
– Flera av eleverna sa att de inte fick för att de var muslimer. På kvällen ringde jag runt till föräldrarna. Det visade sig att de hade trott att barnen skulle tvångsdöpas. När jag förklarade att det verkligen inte var fallet tyckte de alla att det var jättebra att deras barn följde med. Det är så viktigt att prata med varandra, att skaffa sig kunskap.
Gå till toppen