Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Ateisten diskuterar gärna tro

Abtin Khoshnood är ateist. För honom är religion förknippat med förtryck. Ändå är friskolan där han går kristen.

Abtin Khoshnood är ateist. Han diskuterar gärna religion, men ännu hellre etik och moral.
Han vet vad han tycker: i religionens namn har människor förföljts, krig uppstått och makt missbrukats. Och i islams namn har hans egna föräldrar fängslats och torterats.
– Det var under revolutionen i Iran 1979. Men mina föräldrar lyckades fly från fängelset, till Norge, säger Abtin Khoshnood, 15.
Till Sverige fly ttade familjen när Abtin Khoshnood var tre. Ända sedan barnsben har han lyssnat och tagit del av de livliga samtalen vid familjens köksbord. Föräldrarna, de äldre bröderna och så småningom även morfar och morbror, har i princip dagligen diskuterat svensk och iransk politik. Och religion.
– Mina föräldrar har alltid varit politiskt aktiva, säger han och gör en gest mot den guldinramade tavlan i vardagsrummet.
Den föreställer Shahen, som hade makten i Iran före revolutionen.
– Min mormor och min farmor var visserligen religiösa shiamuslimer, men på den tiden var det inget tvingande som det blev sedan. Och mina föräldrar var aldrig religiösa. För mig är det jätteviktigt att man skaffar sig kunskap och en egen åsikt och inte blir religiös, eller ateist för den delen, bara för att ens föräldrar är det.
Själv är Abtin Khoshnood alls inte ointresserad av religion, eller snarare, han är mycket intresserad av livsåskådningsfrågor och religionens roll inom politiken världen runt.
– Det är ju mer aktuellt än någonsin i dag. Och jag vill ha koll på vad som händer i världen. Just nu är det mycket som handlar om islam. Men vi ska inte glömma de kristnas korståg eller katolicismen och påvens åsikter, säger han.
Abtin är ambitiös. Han läser tidningen noga, följer debatter och har i princip högsta möjliga betyg. För sex år sedan fick familjen höra talas om Mariaskolan, en kristen friskola i stan. Där skulle yngste sonen börja, bestämde de. Att den är kristen gjorde inte så mycket, det viktiga är att det svenska samhället är sekulärt, resonerade de. Avgörande var i stället att lärarna verkade bra och elevantalet litet.
– Först var jag orolig för hur jag skulle bli bemött som ateist. Då var det nästan bara jag som var det, till skillnad från nu. Men det var inga problem. Det är full åsiktsfrihet på skolan och jag trivs jättebra, säger Abtin Khooshnood.
En gång i veckan har de en uttalat kristen samling med bön. Annars handlar det, enligt Abtin, mest om att etik och livsåskådning står i fokus på ett annat sätt än i den kommunala skolan.
– Det gör att man lär sig mycket om religion, och det är bra. Och jag tycker att alla måste få tycka och tro vad de vill, så länge samhället är fritt och det inte handlar om hets mot folkgrupp förstås.
Abti n Khoshnood är själv medlem i föreningen Unga humanister, en gren av Humanisterna. I föreningen diskuteras bland annat livsåskådning, etik och moral utan religiösa förtecken.
– Jag kan inte tro på något som inte finns. Jag har varken träffat eller känt någon Gud. För mig är vetenskapen det viktiga. Men jag tycker att det är jätteviktigt att vi pratar mer om själva livet. Många unga är så inne på kläder, utseende och vad andra tycker. Men jag tror inte att det är särskilt stor skillnad på tonåringar i min ålder som är religiösa och de som inte är det.
Bla nd de egna vännerna finns både ateister och kristna. Ibland skojar de om varandras tro och inställning. Men, menar han, det gäller att ha koll på vem man skämtar med. En del har svårare att ta det.
– Egentligen är ju det viktiga hur man är mot and­ra, oavsett religion. Vilken människa man är. Om man förlitar sig på en Gud, finns en risk att man inte tar ansvar för sina egna handlingar. Man kan inte bara be till Gud för att man ska klara provet. Man måste plugga och kämpa.
Gå till toppen