Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

För mycket klister på bollen

Jag kommer aldrig mer att kritisera någon som bränner ett straffkast i handboll.
Efter 36 år som skrivande journalist på Sydsvenskan vet jag nämligen äntligen – och av egen erfarenhet – hur svårt det kan vara att göra mål.
Och rent av att skjuta innanför stolpar och ribba.
Får väl skylla på att det var för mycket klister på bollen.
Eller att de utlånade gymnastikskorna av H43-målvakten – och nu Lugiklara – Emma Friberg inte gav tillräckligt med fäste på golvet.
***
Först och främst, ett hjärtligt tack till Lugi och H43 för de signerade klubbtröjorna och deltagandet av tjejerna vid sportredaktionens firande av min förtidspension från Sydsvenskan på fredag.
Enda överraskningen – och det återkommer jag till – var att jag på plats i Arenan kallades ut på plan för att lägga straffar.
Under åtskilliga intervjuer genom åren hade jag lärt mig att man som skytt ska vänta ut målvaktens första rörelse och sen placera bollen runt stödjebenet. Då ska det vara omöjligt att missa har bland annat Tomas Axnér berättat.
Kunskaperna i teorin var noll och intet värda i praktiken.
Vid inledande straffen var nämligen bollen så klibbig att den bara lämnade min vänsterhand, föll likt en döende svan pladask rakt ner i golvet och rullade efter några småstudsar sakta ut mot kortlinjen.
Pinsamt. H43-keepern behövde inte ens reagera. Jo, jag hörde skratten från kollegorna på läktaren.
Enda ursäkten från min sida är att jag inte sysslat med aktiv handboll sedan pojklagsåren i Drott på 1960-talet. På den tiden var det inte tillåtet med klister.
***
Nästa två försök blev öga mot öga med Sanna Åstrand. Och mindre klister på bollen.
Nu hade jag taktiken klar – precis som vid en pingismatch mot Mikael Appelgren någon gång anno dazumal. Då handlade det om att sikta så långt ut mot bordshalvan som möjligt, för det var endast via kantbollar man kunde ta poäng mot ”Äpplet”.
I handboll var förhoppningen att näta stolpe in. Jag förstod nämligen att den rutinerade Lugi-målvakten varken skulle lyfta på foten eller lämna någon lucka mellan benen.
Närmare än två träffar i virket kom jag aldrig. Andra gången vänstra stolpens insida. Tyvärr kastade Åstrand sig raklång och fångade bollen på mållinjen.
Skulle kanske aldrig tagit på mig den överlämnade H43-tröjan med Zoran Roganovics autograf och värmande avskedshälsning. Jag borde känt till att vinröda spelare blir extra taggade när de ser blått.
***
Fast plötsligt slog det mig att avståndet mellan stolparna måste varit några centimeter för kort. Jag funderade på en protest och att begära kontrollmätning av målet.
Det blev aldrig aktuellt.
I nästa övning fick jag själv ställa mig i buren. Maria Adler och Nathalie Hagman stegade fram som straffläggare. Då kändes målet alldeles för stort.
Jag var chanslös och inte i närheten av bollen.
Nej, det fanns aldrig någon baktanke att bjuda på målen för att ge tjejerna bättre självförtroende inför SM-slutspelet.
***
En vecka innan jippot i måndags gav administrative sportchefen Malena Henriksson mig uppdraget att besöka den interna träningskampen mellan Lugi och H43 och göra ett reportage i miljö.
Så långt i förväg brukar aldrig mindre jobb planeras. Jag anade att något lurt var på gång.
Ännu mer övertygad blev jag några dagar senare. H43-ledaren Stefan Friberg ringde upp och sade att jag måste vara på plats klockan 18. Han skulle då ge mig ensamrätt på bomben om ett tränarbyte.
Om det varit sant hade aldrig nyheten kunnat hållas hemlig över helgen.
Men för att inte göra spexarna besvikna tog jag själv initiativ till ett reportage med Nathalie Hagman och Albin Tingsvall och dök upp i Arenan med penna och block. Gjorde intervjuerna – å yrkets vägnar – innan enda överraskningen blev att kallas ut på plan för straffläggning.
Den var, trots allt, en upplevelse!
***
På tisdagen avslöjades den första spelarövergången.
Efter fyra år i H43/Lundagård behöver Emma Friberg en ny utmaning i sin karriär. Juniorvärldsmästaren tar nästa steg hos lokalkonkurrenten Lugi och har skrivit på ett tvåårskontrakt.
Inom kort är jag säker på att bästa kompisen Vanessa Tellenmark kommer gå samma väg.
Lugi måste ersätta spelmotorn Sabina Jacobsen, som lär flytta utomlands och vara förlorad nästa säsong.
Gå till toppen