– Kärlek är svårt att förklara, men jag tycker att forskare har gjort framsteg när det gäller att förstå vad kärlek är och att det kan finnas flera typer av kärlek, säger Thomas Nielsen, lektor i psykologi vid Århus universitet i Danmark.

I sin nya bok ”Kaerlighed og parforhold under forskernes lup” har han samlat internationell forskning om kärlek från de senaste tjugo åren. Thomas Nielsen menar att det var först under 1990-talet som forskare började intressera sig för frågor som varför vissa människor passar ihop, varför förhållanden spricker och vad vi tänder på.

– Det konstiga är inte varför de började intressera sig först då, utan snarare varför de inte gjort det tidigare. Kärlek spelar ju enormt stor roll i våra liv. För mig är det självklart att våra privatliv ska undersökas lika mycket som det offentliga livet. Kanske är det så att kärlek har uppfattats som något för subjektivt och romantiskt för att locka seriösa forskare.

Thomas Nielsen tror att det finns mycket att vinna på att vända sig till vetenskapen för att hitta förklaringar till varför kärlekslivet är som det är. Han tror att forskningsresultat är mer tillförlitliga än relationsböcker, som oftast bygger på terapeuters och äktenskapsrådgivares subjektiva erfarenheter.

Men går det verkligen att mäta och göra statistik av något så subjektivt som kärlek? Thomas Nielsen menar att det går. Studierna som han har samlat i sin bok har baserats på enkät­frågor, diskussioner och kliniska undersökningar med människor.

– En amerikansk undersökning har till exempel visat att det finns faktorer som gör att man kan förutse vilka par som kommer att skilja sig flera år senare, säger han.

Just de amerikanska studierna är i överlägsen majoritet i Thomas Nielsens bok. Det beror, enligt honom själv, helt enkelt på att mest kärleksforskning bedrivs i USA. Men Thomas Nielsen har inga problem med att applicera amerikanska forskningsresultat på våra relationer här i Skandinavien. Mellan olika kulturer kan det dock finnas skillnader. För femton år sedan upptäckte forskare att amerikaners och kinesers syn på förälskelse skiljde sig mycket åt.

– I västvärlden värderar vi passionerad kärlek väldigt högt, men i Kina betraktas förälskade personer som galna, som att de lider av en mental sjukdom som gör att de handlar irrationellt. Så var det i alla fall tidigare. Kina håller på att genomgå en enormt stor kulturomvandling som gör att forskningsresultaten säkert hade sett annorlunda ut idag.

Forskningsresultaten i Thomas Nielsens bok grundar sig främst på studier av parförhållanden. Huruvida det är den bäst lämpade relationsformen för ett långt och lyckligt kärleksliv lämnas osagt. Paren i studierna består nästan uteslutande av en man och en kvinna, men Thomas Nielsen tror att resultaten trots det är lika relevanta för samkönade par.

– Den forskning som jag har tagit del av visar att det inte är så stora skillnader mellan hetero- och homosexuella par när det kommer till vad det är som gör att ett förhållande fungerar bra eller dåligt.

Rolig, lättsam och olik en själv är egenskaper, vid sidan av utseendet, som folk oftast pekar ut som mest betydelsefulla när de väljer partner. Men forskning har visat att det är ytliga ting som egentligen inte spelar så stor roll för att ett förhållande ska bli långvarigt.

– Att bli förälskad är en fantastisk känsla men det är inget som man ska basera sitt val av livspartner på. Förälskelse är ett biologiskt fenomen som inte har mycket med förnuft att göra. Många har en osund inställning som gör att de känner att de måste följa sitt hjärta, men jag tycker att det är viktigt att både använda hjärna och hjärta när man väljer partner.

Om det är en bestående relation du är ute efter är det din så kallade anknytningsstil som du ska fokusera på. Enligt Thomas Nielsen har forskare nyligen upptäckt att det finns tre typer av partnerstilar som de flesta av oss kan relatera till:

1. Den trygga och självständiga som litar på sin partner och delar dennes värderingar och åsikter

2. Den osäkra som är rädd för att mista sin partner och som lätt kan bli svartsjuk.

3. Den distanserade, som varken har lust eller behov av att knyta an till sin partner och hellre lägger energi på egna intressen.

– Forskningen visar att det är väldigt viktigt att man delar anknytningsstil i en parrelation. Två personer som är distanserade kan fungera väldigt bra tillsammans. Men ett förhållande mellan en osäker och en distanserad är dömt att misslyckas.

Thomas Nielsen beskriver sig själv som en kombination av den trygga och den osäkra. Till stor del tror han att det beror på att hans föräldrar skilde sig när han var ett år gammal. Därför uppskattar han långa och stabila förhållanden. Hans första äktenskap varade i 43 år, tills hans fru gick bort. Nu är han gift igen.

– Vilken anknytningsstil jag har är något jag lärt mig under de senaste åren. Genom arbetet med den här boken har jag lärt känna mig själv mycket bättre.

Studier har visat att vår anknytningsstil ofta är densamma hela livet. Små barns förhållande till sina föräldrar kan delas upp i tre liknande grupper. Men trots att upplevelser i barndomen påverkar oss starkt går det att ändra partnerstil som vuxen.

– En gyllene regel är att du bara kan ändra en relation genom att ändra ditt eget beteende. Att kritisera och få den andra att ändra sig resulterar aldrig i ett lyckat förhållande. Där­emot kan vi göra oss själva mer älskvärda. Om du kritiserar din partner skapas lätt en negativ cykel. Men forskare har också kunnat bevisa att en positiv handling kan skapa positiva cykler och därmed ett bättre förhållande.

Stress är särskilt skadligt om man vill ha ett långt och lyckligt förhållande. Den enda typ av stress som kan ha positiv inverkan på hållbarheten är stress i samband med att ett par får barn.

Att man delar intressen och livshållning bäddar för ett långt parförhållande, medan par som växer ifrån varandra och får allt färre gemensamma intressen inte håller ihop i det långa loppet.

Att kvinnan är tillfredsställd med mannens beteende har större betydelse för att ett parförhållande blir långvarigt än att mannen är tillfredsställd med kvinnans.

Att man är nöjd med sitt sexliv har en klar, men inte överväldigande stor, betydelse för båda könen.

Om kvinnans föräldrar skilde sig när hon var yngre är risken lite större för att hon själv kommer att skiljas, men risken för skilsmässa är ännu större om mannens föräldrar är skilda sedan tidigare.

Det spelar större negativ roll om kvinnan har en sluten och reserverad personlighet än om mannen har det.