Uppe i Domkyrkans södra torn har Lena Sjöstrand sitt tjänsterum. Att vara kaplan innebär ett särskilt ansvar för kyrkorummet, gudstjänstlivet och kulturmöten.

– Det är fint att sitta i tornet nära det kyrkorum jag ansvarar för. Jag är ju där flera gånger varje dag. Nu inför påsken är det mängder av praktiska saker att tänka på tillsammans med vaktmästarna, ljusen, blommorna och vi får inte glömma tallrikar till ljusen som bärs. Det ska inte stänka en massa stearin på golvet.

I kaplanens arbetsuppgifter ingår också att samorda all personal som medverkar i gudstjänsterna. Gästpredikanter, frivilliga och gudstjänstvärdarna ska hon fördela uppdrag för.

Veckorna före påsk är tid för förberedelser för den största kyrkliga högtiden.

– Julen är den helg med flest besök i kyrkorna men påsken är större innehållsmässigt. Jag ser denna tid som ett drama som byggs upp med vägen till Jerusalem, korsfästelsen och uppståndelsen. Vi går genom sorg till glädje. Lunds domkyrka med alla sina rum är en fantastisk scen för allt detta. Påsknatten är en underbar upplevelse.

Kockan 23.30 leder biskop Antje Jackelén mässan som börjar i dämpat ljus. Församlingen går ner i kryptan till graven och väntar där på uppståndelsen. När man kommer tillbaka upp i kyrkorummet är det helt upptänt.

– För mig är denna upplevelse en förnyelse. Det är trons centrum jag upplever den natten. Det är en förmån att få vara med, säger Lena Sjöstrand.

Påskdagen är glädjens dag och den dagen är det Lena Sjöstrand som predikar i Domkyrkans högmässa.

– Det är roligt att predika men också ansvarsfullt. Ibland kan det gå ganska lätt att skriva sin predikan men andra gånger får jag brottas ordentligt med texten.

Du har ju predikat så många gånger. Kan du inte plocka fram en gammal text?

– Nej du, det gör man inte. En gång sedan 1984 har jag använt en gammal predikan när jag hade fyrtio graders feber.

Egentligen skulle Lena Sjöstrand inte bli präst.

– Nej, journalist skulle jag bli. Jag läste teologi med den inriktningen. Att jag ville bli präst växte fram för mig och i mötet med människor. Men alltsamman började nog när jag var liten.

Lena Sjöstrand växte upp mittemot Fränninge kyrka och lekte med kyrkvaktmästarens dotter.

– Vi var med om allt som hände i kyrkan och jag upplevde det lustfyllda i kyrkan. På konfirmationsläger mötte jag spännande kristna människor. Sedan kom kyrkospelen där jag var konstnärlig ledare i tretton år. Allt tillsammans har format mig och jag är verkligen på rätt plats.

Helt nyligen disputerade Lena Sjöstrand på en avhandling om kropp och handling i gudstjänsten, kyrkospel och teater.

Yrke: Domkyrkokaplan.

Ålder: 54 år.

Bor: Lägenhet på Väster i Lund.

Familj: Make och hans vuxne son.

Intressen: Konst, litteratur, teater.