Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Maria Wetterstrand: Inpass: Maria Wetterstrand

Ett tydligare tecken på förhalningstaktik är svårt att hitta.

Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
När jag som språkrör i Miljöpartiet samarbetade med regeringen Persson mellan 2002 och 2006 var jag ofta frustrerad. Eftersom vi själva inte satt i regeringen hade vi svårt att se till att våra överenskommelser verkligen genomfördes i praktiken.
Ett exempel var trängselavgifterna i Stockholm, som enligt uppgörelsen skulle vara ett flerårigt försök. När det väl passerat alla regeringskansliets irrgångar fanns bara tid för ett försök på sex månader. Som av en ren händelse inträffade det här alltid i frågor där regeringen varit emot det Miljöpartiet drivit igenom.
Nu tycks historien upprepa sig. Den här gången med alliansregeringen.
Förra året gjorde Miljöpartiet en uppmärksammad överenskommelse med regeringen om migrationspolitiken. Jag tyckte det var mycket bra. För mig handlade det om att förhindra att den politiken hamnar på ett sluttande plan som i Danmark, och i bästa fall om att göra en del förbättringar. Jag vill att Sverige är ett öppet land både för asylsökande, arbetskraft och besökande och är övertygad om att det både mänskligt och ekonomiskt är det rätta. 
Jag tycker även att människor som befinner sig i Sverige utan korrekta papper ska behandlas väl. Miljöpartiet drev därför igenom att rätten till skattefinansierad vård ska utökas, med syfte att även papperslösa ska garanteras vård efter behov. Idag har en del landsting så, som Skåne, andra inte. Lagstiftningen ger otydliga signaler vilket gör att läkare kan se sig tvungna att skicka iväg sjuka människor utan hjälp om inte läget bedöms akut. 
Så vad händer? Som det ser ut – absolut ingenting. En statlig utredning har föreslagit att rätten ska utvidgas så att även papperslösa får samma rätt till vård efter behov. Den kom i maj förra året. Sedan dess ligger den i regeringskansliet. Den har inte skickats på remiss som är brukligt. Och något förslag i sak har vi inte sett skymten av.
”Frågan om remisshanteringen av betänkandet är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet”, svarar ansvarig minister Hägglund (KD) i mars på en fråga från en riksdagsledamot. Det är alltså inte själva sakfrågan som bereds, utan frågan om huruvida densamma ska remissbehandlas. Ett tydligare tecken på förhalningstaktik är svårt att hitta. 
Göran Hägglund är nog inte bromsklossen. Hans parti, liksom de andra små allianspartierna, vill ge papperslösa vård på lika villkor. Bromsklossen sitter på moderata departement. Moderaterna har motsatt sig reformen hela tiden.
Förfarandet väcker onda minnen från mandatperioden 2002–2006 och gör nog knappast miljöpartisterna mer samarbetsvilliga i andra frågor. Moderaterna börjar bete sig som Göran Persson när han var som allra värst. Och den här gången drabbar det människor som redan lever i en väldigt utsatt situation.

Skribent

Maria Wetterstrand är fri grön debattör, tidigare språkrör för Miljöpartiet. Satt i riksdagen i tio år. Född i Eskilstuna och har en magisterexamen i biologi.
Gå till toppen