Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Trots att Dansk folkeparti i oppositionsställning är friare har ingen radikalisering skett i frågor som rör invandring och integration.

Idag anordnas en konferens i Köpenhamn om högerpopulismen i Europa. En av talarna, Susi Meret, beskriver vad som hänt med Dansk folkeparti sedan det förlorat sin roll som inflytelserikt stödparti till landets minoritetsregering.
Dansk folkeparti, DF, är utan tvivel ett av Västeuropas mest framgångsrika populistiska partier och i ett nordiskt sammanhang mönsterbildande.
Men sedan september 2011 har partiet fått tänka om. Valet till folketinget gjorde att Dansk folkeparti förlorade sin tioåriga position som inflytelserikt stödparti till en minoritetsregering bestående av liberala Venstre och Det konservative folkeparti. Nu regerar en koalition av Socialdemokraterne, Radikale venstre och Socialistisk folkeparti med stöd från Enhedslisten.
I slutet av 1990-talet var Dansk folkeparti marginaliserat i dansk politik. Idag betraktas partiet av praktiskt taget alla de etablerade partierna, om än i skiftande grad, som en oundviklig politisk kraft. När det gäller förhandlingar och överenskommelser i folketinget ser de en potentiell partner i Dansk folkeparti.
Efter regimskiftet har Dansk folkeparti fortsatt att satsa på att betraktas som ett ansvarstagande parti. Så fort valresultatet blev känt förklarade partiledningen sig vara redo att förhandla och stödja koalitionsregeringens politik i frågor som överensstämde med partiets politik. I mars skrev partiet till exempel på ett regeringsavtal om förbättrad och kostnadseffektiv kollektivtrafik, trafikaftale, som innebär investeringar på cirka en miljard danska kronor.
Avtalet var det första resultatet av en gemensam insats av Dansk folkeparti och vänsterpartiet Enhedslisten, som av tradition är starkt kritiskt och fientligt inställt till partiet. Nu förklarade Enhedslistens ledning att den nya situationen var oproblematisk och kunde upprepas i den mån det rör sig om ett avtal för allmänhetens bästa.
Dansk folkeparti har under många år bearbetat sin ideologiska profil för att motsvara sitt ökade politiska inflytande. Frågor som rör fria demokratiska principer och värden, som jämställdhet mellan könen, yttrandefrihet, pressfrihet, tolerans och solidaritet, ställs ofta mot den intoleranta, auktoritära och patriarkala syn som partiet anser ingår i islamsk kultur.
Genom att ofta, speciellt på senare tid, vädja till oro för invandrade kvinnors utsatta position, till exempel genom att hänvisa till bärandet av slöja, tvångsäktenskap, könsstympningar etcetera, har Dansk folkeparti ytterligare befäst sin legitimitet i det politiska systemet.
Ett exempel är den så kallade 24-årsregeln som infördes av den borgerliga minoritetsregeringen 2004 och innebar strängare kriterier för återförening av familjer. I början kritiserades åtgärden av flera av de partier som nu ingår i den socialdemokratiskt ledda regeringen, men endast små förändringar kommer att genomföras.
Nyligen har regeringen också diskuterat en skärpning av åtgärderna i syfte att förhindra tvångsäktenskap.
Det är oklart hur mycket som kommer att ändras i de immigrationslagar som godkändes av den förra, borgerliga, regeringen. Så här långt verkar det mer korrekt att tala om en acceptans av regelverket. Några justeringar görs sannolikt, men ingen radikal förändring är i sikte.
I oppositionsställning är det lättare för Dansk folkeparti att uttala sin skepsis mot EU. Nyligen drev till exempel partiet kampanj för en folkomröstning om EU:s valutapakt (Spørg folket. Folkeafstemning om Europagten nu!). EU-motståndet fanns även under den förra regeringen, men rollen som stödparti krävde större försiktighet i ståndpunkter och uttalanden.
Trots att Dansk folkeparti i oppositionsställning är friare har ingen radikalisering skett i frågor som rör invandring och integration. Inriktningen är snarare kostnader för socialtjänst och välfärd än kultur och identitet.
Den ekonomiska krisen har uppmuntrat Dansk folkeparti att odla bilden av ett parti som slår vakt om välfärdsstaten. Den överensstämmer också med väljarnas syn: intresset för invandringspolitik har avtagit till förmån för frågor som rör ekonomi och välfärd.
Tio års parlamentarisk erfarenhet tycks ha gett Dansk folkeparti verktyg att hantera sin nya roll som oppositionsparti. Partiet är i dansk politik för att stanna. Det enda som saknas är erfarenhet av arbete i direkt regeringsställning. Det är den svåraste fasen för ett populistiskt parti. Två exempel från övriga Europa är Frihetspartiet, FPÖ, i Österrike och Lega Nord i Italien.
För ett populistiskt parti i regeringsställning består utmaningen i att hantera anti-elitism och kritik mot etablissemanget samtidigt som det gäller att ta ett verkligt regeringsansvar.
Susi Meret
Tisdag 17 april 2012
Översättning: Ingrid H Fredriksson
Susi Meret är biträdande professor vid Ålborgs universitets Institut for Kultur og Globale Studier.
Gå till toppen