Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledstjärna och app visar vägen fram

Frågar man hästfolk om Ridsportförbundets nya ordförande ­Anders Mellberg svarar de att han verkar bra, men väldigt ­otålig. En energisk gratisarbetande hobbyryttare, van att skaffa sponsorer, är bön­hörelse i föreningslivet.

Anders Mellberg.Bild: Foto: David Neman
Anders Mellberg gillar ord som verksamhetsutveckling och initiativkultur. Han ritar cirklar och kvadrater medan han pratar och bubblar av planer.
Ryttare låter gärna ivriga hästar rasta av sig innan de börjar det egentliga arbetet. Det visar sig vara en utmärkt strategi även med förbundets ordförande.
Entusiastiskt skenar han igenom sina viktigaste frågor: organisations­projektet som påbörjades 2009 har fått grönt ljus av stämman och ska, när det redovisas 2013, ha fått Ridsportförbundet att ta ett språng in i den moderna tiden.
– Och ha en bättre kommunikation gentemot våra 19 distrikt, drygt 900 föreningar, knappt 500 ridskolor, 11 000 ideellt arbetande förtroendevalda och 154 000 medlemmar. Vi trasslade till det när vi införde stilhoppning, nytt licenssystem och ett nytt tävlingsreglemente. Vad vi gjorde för fel? Man kan väl säga att vi gick från förslag till beslut, möttes av opinion och fick ändra oss. I fortsättningen ska vi förankra hos medlemmarna. Alltså förslag, förankring, beslut och inget trassel efteråt.
Anders Mellberg ritar en oval och fyller ut större delen av den med bläck.
– Det här är medlemmarna, säger han med pennan mot bläckkludden, de allra viktigaste, dem vi ska göra en massa bra för – det är ju vad vi är till för – så att de dessutom blir flera.
Ridsportförbundets medlemmar är en disparat samling i alla åldrar: ridskolebarn, ryttare på landet, tävlingselit, storstadsbor, hobbyryttare, djur- och pysselälskare, ideellt arbetande entusiaster. Nio av tio är kvinnor. Ungefär 65 procent har inte fyllt 26. Deras behov och krav på förbundet är vitt varierande.
– Här finns massor att göra, säger Anders Mellberg.
I en ideell organisation finns alltid frågan vem som ska göra det. Eldsjälar slocknar utan bränsle. Yrkesarbetande kan inte ta ledigt hur mycket som helst. På något vis måste man hitta lösningar som gör att de engagerade åtminstone inte ska betala för att arbeta ideellt, till exempel när de ingår i viktiga projekt. Normalt styrelsearbete behöver däremot inte arvoderas, säger han.
En del av förbundets värdegrund är de så kallade ledstjärnorna, ett antal regler om hur människor bör umgås med hästar och varandra.
– Vi utbildar sjuhundra ledare om året och nästa steg är förtydliga den del som är värderingsstyrt ledarskap, en väg att professionalisera arbetet. Har du läst boken "Good to great" om hur en bra verksamhet tar steget till enastående, och särskilt den del som handlar om "när vinsten inte är målet"?
Han drar en kantig pil från en fyrkant till en annan på blocket och tillbaka igen. Förbundet behöver teknik och organisation så att den stora mängd kunnande och kompetens som finns bland medlemmarna blir tillgänglig för alla.
– Då behöver inte femhundra rid­skolor göra samma sak på femhundra olika sätt, de bästa tränarnas metoder kan nå även hobbyryttarna, ridskole­eleverna kan boka lektioner och häst via en app på telefonapp för att ta bara några exempel.
I förhållande till omvärlden brottas Ridsportförbundet med samma saker som många andra föreningar: bidrag och anslag, att få kommunerna engagerade och medierna att bry sig, diskussionen om bredd och elit inom idrotten.
Fem nationer har kvalat in lag i ridsportens tre OS-grenar dressyr, hoppning och fälttävlan. Sverige är en av dem. I Ridsportsförbundets ekonomi kommer 34 procent av intäkterna från tävlingslicenser. 40 procent av utgifterna går till elitidrotten, 60 till bredden och utvecklingsprojekt.
– Om Sveriges kommuner generellt sponsrat ridningen i samma grad som de sponsrar arenaidrotterna hade vi haft 200 miljoner mer och kunde sänka ridavgifterna med en tredjedel.
Det var Anders Mellbergs båda döttrar som lockade in honom i stallvärlden. Varje lördag klockan tio i flera år red de tillsammans på ridskolan i Upplands Väsby. I dag är han den enda i familjen som rider, numera ett par tre gånger i veckan på Hoffa, en sextonårig valack "som är snäll med mig".
– När jag red i en fin galoppbacke i lördags flög en stor fågel plötsligt ut ur skogen men Hoffa bara klippte med öronen. En annan dag kan han hoppa ner i diket om någon flyttat en soptunna från dess vanliga plats.
Som de flesta hästägare vill Anders Mellberg klargöra vilken speciell individ just hans häst är och berättar att Hoffa gärna hoppar 1,30–1,40-hinder.
– Fast en meter räcker bra för mig, erkänner han med ett skratt.

Gå till toppen